Hoppa till huvudinnehåll
Av

Njutningsfull färd mot slutet

Mad Men återberättar den amerikanska kapitalismens stora myt. Nu sänds åttonde och sista säsongen.


På söndag börjar den sista säsongen av Mad Men. Under sju säsonger har tv-serien blivit ett begrepp. Huvudkaraktären och antihjälten Donald ”Don” Draper är konstnärlig ledare på en av Madison Avenues reklambyråer i New York, därav Mad Men. Hans personlighet är komplex. Charm och genialitet blandas med känslokyla och tilltagande alkoholism. Trots de destruktiva dragen finns en sårbarhet som fått publiken att ta honom till sina hjärtan. En sårbarhet som härstammar från en fattig och svår barndom.

Det är inte enbart Don Drapers karaktär som har burit fram serien i sju säsonger. Mad Men kan närmast beskrivas som ett epos om kapitalismens guldålder i USA, med avstamp i det tidiga 1960-talet. En tid då den amerikanska borgarklassen formerade sig efter depressionen.

Trots det växande överflödet började maskineriet gnissla. Under 1950-talet började den amerikanska kapitalismen visa tecken på en överproduktionskris. Utanför landets gränser behövdes nya krig men även ett nytt konsumtionsmönster för att smörja kapitalismen. Det vi kallar ”slit och släng”-samhället skapades målmedvetet av reklambyråerna på Madison Avenue under denna tid.

Inför söndagens premiär är vi i slutet av epoken. Serien har nått fram till de sista skälvande åren innan oljekrisen. Det synbara krisutbrottet blev OPEC-ländernas prishöjningar på olja, men i själva verket led världskapitalismen av en svårartad överproduktionskris.

Men det som satte de djupaste spåren i det amerikanska medvetandet var när FNL drev ut amerikanarna ur Saigon 1975. Villaförortens välbärgade familjer såg med ilska hur nederlaget hade påskyndats av en ung antikrigsrörelse. Borta var 1950-talets ideal. Den nya tidens ledord blev ifrågasättandet av samhällsordningen.

Under denna tid börjar den traditionella kvinnorollen lösas upp, bort från älskarinnan eller hemmafruns begränsade tillvaro. Experimenterandet med sex och droger tänjde den gamla moralen till bristningsgränsen. Under dessa år börjar den svarta medborgarrättsrörelsen radikaliseras. Serien tydliggör alla dessa förändringar genom det kronologiska berättandet.

Förändringarna påverkar även Don Draper. Han blir allt rikare som delägare i byrån men hans privatliv läggs samtidigt i ruiner. Kontakten med barnen är sporadisk och hans andra äktenskap håller på att falla samman. Som nämndes ovan är serien en bister studie av hur borgerlighetens familjedrömmar bryts sönder.

Är det den processen som lockar tittarna, en tillbakablick till kulturrevolten som skedde under 1960-talet? Svaret är nog tudelat. Dåtidens fördomar är betryggande att betrakta ur dagens perspektiv. Vi kan moralisera och häpnas över hur mycket som förblev modernt under modernitetens stora språng.

Det finns dock en mörkare sida av Mad Mens framgångssaga. I backspegeln framträder en bild av en kapitalistisk uppgång som skulle vara för evigt. Skildringen blir en drömmande tillbakablick där flärd och ständigt stigande levnadsstandard tillhörde framtiden.

Den framtidstron står i skarp kontrast till dagens Förenta stater. Ett land där löntagarnas andel av de ökande rikedomarna har minskat sedan 1970-talet.

Den fortsatta utvecklingen har framförallt gestaltats i serien Breaking bad, på svenska ”gå över till brottslighet”. Där skildras en amerikansk medelklassfamilj i Albuquerque New Mexico. Familjefadern och kemiläraren Walter White tvingas försörja familjen med två arbeten. När han drabbas av lungcancer återstår narkotikaförsäljning som det enda alternativet för att kunna finansiera den privata sjukvårdsbehandlingen.

I det allt brutalare klassamhället blir New York-societetens cocktails och skräddarsydda kostymer en njutningsfull verklighetsflykt. Mad Men återberättar den amerikanska kapitalismens stora myt, The American dream. Don Drapers öde fortsätter att göda lögnen om ”the self made man” och därmed kapitalismens fortlevnad.

I Sverige har serietittandet blivit en kulturell markör, inte sällan för att distansera sig från arbetarklassen. Det har blivit fint att titta på välproducerade amerikanska serier från företrädelsevis HBO. Mad Men har blivit en färdigpaketerad livsstil. ­

Det ironiska är att serien om reklammakarna på Madison Avenue har skapat en ökad konsumtion av produkter knutna till tidsandan. Inte ens Don Draper skulle lyckas med att skapa en lika genial pr-kampanj.

Kan då Mad Men avfärdas som pseudokultur? Eller kanske amerikansk kulturimperialism? Oavsett seriens käpphästar så är det ett mästerligt drama med enastående skådespelarinsatser.

Färden mot epokens slut är njutningsfylld och påminner om det brittiska mästerverket En förlorad värld. Där bevittnade huvudkaraktären Charles Ryder det brittiska imperiets sönderfall när han återsåg lantgodset Brideshead.

Kommer Don Draper på ett liknande sätt bevittna hur hans egen epok rasar samman när den sista amerikanska helikoptern lämnar Saigon?
Erik Pettersson