Den röda flaggan i Kanada
Den som inte inser att historien är lång och strukturerna sega går oundvikligen vilse också i den till synes kaleidoskopiskt skiftande dagspolitiken. Det är viktigt att inse att den härskande klassens ställningstaganden 1814 och 1914 påverkar, begränsar och styr även dess nuvarande företrädares handlande 2014. Detta innebär också att specifik kunskap om klasstrider långt borta och för länge sedan är viktiga för oss här och nu.
Att Första internationalen – efter flytten dit – spelade en betydelsefull roll för den fackliga masskampen i dåtidens Förenta stater tillhör det hos oss sällan diskuterade. Trots att det sätt på vilket en stark arbetarrörelse där växte upp och hur den slogs ned den gången liksom sedan under tiotalet och Första världskriget och på femtiotalet är nödvändigt att studera.
Denna bok är den första grundliga genomgången av en organisation som tog upp och drev arbetarkampen under de mycket bittra och ofta våldsamma klasstriderna i Kanada under första delen av den stora depressionen.
Men den är mer än så, den redovisar det nu ofta förbisedda hur den dåvarande Röda Fackföreningsinternationalen arbetade. Ger också dess generalsekreterare Solomon Abramovitj Lozovskij tillbaka hans rätta plats (i Nationalencyklopedien är han struken) genom ordentliga referat av hans överväganden och inlägg. (Tar också upp den skamliga process i vilken han dömdes och avrättades 1952).
1929 mitt under den andra industriella revolutionen i Kanada slog depressionen till. Fackföreningarna som tio år tidigare varit militanta hade sjunkit ihop i klassamarbete och visade sig impotenta samtidigt som den härskande kapitalistklassen gick till offensiv mot arbetarklassen med angivare, domstolar och agitation för att bevara sin profit och pressa ut den i allt värre armod.
Det kommunistiska partiet var ännu inte officiellt förbjudet (det kom 1931) och beslöt bygga upp en röd fackföreningsrörelse med bred enighet underifrån: ”Worker’s Unity League”. Dess brevhuvud löd: ”Klass mot klass – Kanadensisk sektion – Röda Fackföreningsinternationalen.”
På 442 sidor beskriver Stephen L. Endicott i detalj – ofta skrämmande – dess arbete. Tvärs mot arbetsköpare, ridande poliser, domstolar och infiltratörer växte den till en militant massorganisation som skakade det kanadensiska samhället.
Men han redovisar också de interna diskussionerna och motsättningarna samt den internationella debatt i Komintern som ledde fram till den nödvändighet av en folkfrontspolitik mot krig och fascism vilken gjorde den röda fackföreningsinternationalen till ett stadium att passera.
Han har arbetat såväl med alla tillgängliga kanadensiska och internationella källor, partiets arkiv och de nu tillgängliga då hemliga polisiära rapporterna. Ett kvalificerat vetenskapligt arbete som också akademiskt erkänts som det första vilket behandlar denna period i Kanadas historia.
Men arbetet är inte bara en lysande och akademiskt hyllad historievetenskaplig (”objektiv och korrekt”) avhandling skriven av en professor emeritus med lång meritförteckning vid York University i Kanada – den är just därmed ett partitagande.
Han tar alltså också upp en typisk borgerlig historievetenskaplig lögn till skärskådan. Den att arbetet i alla dessa internationella organisationer – Röda Fackföreningsinternationalen eller Komintern – var ett enkelt lydförhållande. Någonstans däruppe beslöts och sedan följde alla lydigt.
Han har under arbetet talat med såväl forna medarbetare i Komintern som Röda fackföreningsinternationalen och kan därför visa just dåtidens debatter och åsiktsbrytningar. Men i detta kan han tala också med bakgrund i egna erfarenheter.
Ty Stephen L. Endicott blev vid sjutton års ålder 1945 medlem av Kanadas Kommunistiska Parti (som då gick under namnet ”Labour Progressive Party”) Jag kan bekräfta hans bild av hur arbetet gick till i dessa organisationer ty jag har känt honom som vän och kamrat i mer än sextio år ända sedan vi arbetade samman i DUV:s sekretariat.
Stephen L. Endicott har också skrivit viktiga arbeten såväl om Kina som om Förenta staternas bakteriekrigföring under Koreakriget. Han är fortfarande politiskt aktiv, en militant som det heter. Senast träffades vi när jag var i Kanada för att tala om Hari Sharma som marxist. Boken är skriven på engelska, den är tjock men den är viktig. Några inom arbetarrörelsen i Sverige borde läsa den och diskutera de frågor den ställer.