Kan dansande robotar förändra världen?

Mobiler, datorer, maskiner, robotar – vi lever i ett genomteknologiskt samhälle där allt förefaller underkastat mekaniska orsakslagar. Våra liv och arbeten slimmas till det yttersta för att vi ska vara marknadseffektiva och konkurrenskraftiga. Din uppgift är att bli en väloljad kugge i maskineriet.

Lagbundenheten tycks även genomsyra samhällets organisation. Ska vi tro på experter och politiker är själva kapitalismen lagbunden och oundviklig. Globalisering och EU kräver att vi accepterar privatiseringar, nerskärningar och i sin förlängning ett sämre liv. ”Det bara är så”.

Uppfattningen att samhället är ett slags mekaniskt urverk är lika gammal som industrisamhället och kapitalismen självt. Lika länge har den fascinerat konstnärer, filmskapare och musiker. På Moderna museet i Stockholm speglas den mekaniska materialismen just nu i utställningen Dansmaskiner.

Till utställningens mer uppmärksammade inslag hör en mäktig filminstallation av den tyska gruppen Kraftwerk. På en helvägg projiceras jättelika videokonstverk från gruppens olika album. Installationen tar en timme att följa från början till slut. Museet håller med 3D-glasögon.

Den mekanistiska filosofin kommer tydligt till uttryck i låtar som Man Machine och The Robots. Människorna i Kraftwerks föreställningsvärld saknar inte livskraft och inre subjektivitet men denna sammanfaller helt med teknikens rytm. Att leva blir att dansa i takt med maskinerna.

Så långt är Dansmaskiner en lättillgänglig och barnvänlig utställning. Den har knappt hunnit öppna. Redan kommer förskoleklasser på besök för att prova och lära sig robotdans. En söndagseftermiddag är det kö till installationen med Kraftwerk.

Den tyska robotmusiken i all ära. Tyvärr tenderar den att tränga ut mycket annat intressant och sevärt i utställningen. Här visas till exempel Charlie Chaplins klassiker Moderna tider. En film som fångar in samma tema som Kraftwerk men som har en skarpare antikapitalistisk udd.

I utställningen ingår även flera verk av den franske konstnären Fernand Legér (1881-1955). Hans konst genomsyras av den moderna tiden och ett ställningstagande för arbetarklassen. Efter andra världskriget gick han med i det franska kommunistpartiet.

Den mekaniska materialismen är en högerståndpunkt. Vare sig robotar, datorer eller den kapitaliska storindiustrin har uppstått av sig själva. De är alla skapade av människohand. Det betyder att de också är möjliga att ompröva och förändra. Samhället kan organiseras och se ut på ett annat sätt.

Människorna gör och väljer själva sin historia, inte i ett tomt vakum oberoende av materiella förutsättningar, men utifrån omständigheter som skapats av tidigare generationer. Industrisamhällets produktivkrafter öppnar dörren och möjligheten till en socialistisk samhällsutveckling.

Det är ett dialektiskt, till skillnad från ett mekaniskt, sätt att se på samhället och historien.