Hoppa till huvudinnehåll
Av

Med marxistisk blick på populärkulturen

Hans Isakssons texter är oemotståndliga små mästerverk av en härdad men orubblig socialist. Nu finns ett urval samlat i bokform.


Mediekrönikören och socialisten Hans Isaksson har skapat sig en egen stil i konsten att analysera film och tv, välkänd för Folket i Bilds och Clartés läsare.

Snarare än att skriva regelrätta recensioner använder sig Hans Isaksson av en film eller ett tv-program för att säga något mer generellt om vår samtid.

Ofta använder han minst två tredjedelar av utrymmet till att placera verket i sitt historiska och sociala sammanhang innan han till slut nämner något om själva filmen. Och den som väntar sig en estetisk värdering får vänta förgäves.

Dessa manér skulle naturligtvis underkänna honom i den mer finkulturellt borgerliga kritikerkåren, men som tur är skiter Hans Isaksson högaktningsfullt i konventionen.

För det är en njutning att läsa hans texter. Stilistiskt är de små mästerverk, med elegant humoristiska vändningar och stor omsorg om orden.

Innehållsmässigt bjuder Hans Isaksson på analys av populärkulturen med skarp och marxistisk blick, han är imponerande påläst men samtidigt ödmjuk. Den som läser hans texter blir helt enkelt en gladare och klokare människa.

Vid millennieskiftet gav Hans Isaksson ut en samling filmkrönikor under titeln ”24 lögner i sekunden”, vilken rekommenderas till alla som har den minsta gnutta filmintresse.

I nyutkomna samlingen ”Äntligen! Livets mening” samsas filmanalyserna med texter om allt från dödshjälp till olympiska spel. Här finns också några absurdistiska satirer, bland annat ett underhållande försök att dra den utilitaristiska världsåskådningen till dess yttersta spets.

Tidsmässigt spänner texterna över 30 års samlad skrivklåda och boken blir på så sätt också ett dokument över samhällets förändring efter realsocialismens fall.

Hans Isakssons tilltal är den härdade och åldrade men orubblige socialistens. Han har levt tillräckligt länge för att sällan bli förvånad av liberalernas och överhetens tilltag, men han är heller inte uppgiven eller folkhemsnostalgisk.

Mellan textraderna skymtar ett djupt känt förakt för den orättfärdiga och oförnuftiga kapitalismen tillsammans med en stark klasskänsla. En övertygelse om att en samhällsomvandling är arbetarnas och i slutänden hela mänsklighetens enda utväg.

Eller som Isaksson själv uttrycker det i sin krönika om filmen ”Good Bye Lenin!”:

”Att socialismen inte visat sig vara tillräcklig innebär inte att den inte är nödvändig. Den är ju ändå det minsta vi människor kan begära och hoppas på.”

För den som i julstöket endast hinner läsa en enda av Hans Isakssons texter rekommenderas ”Om livets mening” i slutet av boken. En oemotståndlig programförklaring för den socialistiska människosynen och så nära ett svar på den eviga frågan om livets mening en ateist kan komma.
Fakta

Med marxistisk blick på populärkulturen

Litteratur
  • Äntligen! Livets mening
  • Av Hans Isaksson
  • Karneval
[[nid: view_mode=inlinenode]]