Nyanserat om en farmor på barrikaderna

Lena Kallenberg är en av de samtida författare som mest konsekvent bär arvet efter den svenska arbetarlitteraturens storhetstid vidare.

Oavsett vilken miljö och vilka livsöden hon väljer att skildra, det kan vara kroganställda i ett nutida Stockholm lika väl som kvinnor i 1800-talets prostitutionskvarter, så finns klassperspektivet där som en självklar förutsättning för berättelsen.

Samtidigt tar Lena Kallenberg alltid kvinnornas parti vilket med nödvändighet ger en mer nyanserad och komplicerad bild av arbetarrörelsen och den politiska kampen.

Konflikten är bärande i den senaste romanen ”Farmors son” som inleds med att jaget Lene identifierar sin försupne far på bårhuset.

Fadern är romanens du men huvudperson är snarare farmodern kommunisten som vi får följa från hungerkravallerna 1917 genom ett liv i politisk kamp som inte helt enkelt kan kombineras med moderliga omsorger. Lenes pappa växer istället upp hos en moster och blir sedan själv ensamstående förälder.

Lene ärver det politiska engagemanget av sin farmor, åker på läger i det socialistiska Tjeckoslovakien och deltar i Vietnamrörelsen.

Samtidigt bär hon på sin pappas tvivel och ställer sig ofta frågande till farmoderns blinda uppoffringar för partiet och saken.

Lena Kallenberg är som sagt en mästare på att nyansera historien om arbetarrörelsen och klasskampen. Utan svårartad cynism och utan att egentligen någonsin överge sina radikala politiska ståndpunkter kastar hon in en nypa tvivel i berättelsen, undviker att besvara alla frågor och lämnar öppningar i texten för läsaren att vandra igenom.

Farmors son är som bäst när Lena Kallenberg gestaltar den unga Lenes tillvaro med en ensam och plågad far i ett Sverige i snabb förändring. När författaren stannar upp och litar på att karaktärerna är intressanta i sig.

Själva ramberättelsen om farmor Ella spänner över många decennier och blir på sina håll allt för refererande. Lena Kallenberg är en historiskt intresserad författare och ibland lyser hennes iver att återge den svenska arbetarkampens milstolpar igenom.

Men den litterära tradition hon verkar i har ju ofta också varit folkbildande och sammantaget är Farmors son ett nöje att läsa, både för det litterära hantverket och för den initierade historieskildringen.