Slaveriets mörka historia

Slavhandeln är ett av många mörka kapitel i USA:s historia. Men trots slaveriets avgörande betydelse för landets utveckling och samtid, har Hollywoods intresse varit svalt.

När filmindustrin bryter den relativa tystnaden är det med två i Sverige just nu bioaktuella storfilmer, ”12 Years a Slave” och ”The Butler”, båda med afroamerikanska regissörer som upphovsmän.

Steve McQueen väljer att i ”12 Years a Slave” filmatisera den osannolika men sanna historien om musikern Solomon Northup, en fri svart man som lever ett behagligt familjeliv i 1850-talets New York, tills han en dag blir kidnappad och såld till en plantageägare i Louisiana.

En mardrömslik omställning där Solomon i kampen för överlevnad tvingas dölja sitt rätta namn, sin bildning och sina erfarenheter som ickeslav.

Greppet att berätta om slaveriet ur en fri mans perspektiv har både för- och nackdelar. Fördelen är att det totala förtrycket och den fullständiga rättslösheten tydliggörs när resan går i omvänd riktning. Publiken kan föreställa sig känslan att bli fråntagen alla mänskliga rättigheter, den erfarenhet som de ursprungliga slavarna rimligtvis måste ha genomlidit när de tillfångatogs i sina hemländer.

Det är inte heller svårt att dra paralleller till de människor med muslimsk bakgrund som idag kidnappas runt om i världen av CIA och förs till tortyr och oviss fängelsevistelse. ”12 Years a Slave” visar tydligt hur ingen ickevit person är helt fri i ett rasistiskt system, och att den frihet som den enskilda individen kan uppnå är ytterst osäker och villkorad.

Nackdelen med greppet Solomon Northup är naturligtvis att han är ett undantag. Kidnappning av fria svarta människor i norr förekom, inte minst sedan det blev förbjudet i USA att importera nya slavar, men de allra flesta föddes som slavar i sydstaterna och fick aldrig leva sina liv som fria människor.

När Solomon Northup till slut får hjälp av en vit arbetare att undkomma plantagen i Louisiana måste han också lämna bakom sig hundratals slavar som skulle få vänta i över ett decennium på befrielsen. En befrielse som dessutom skulle visa sig bli högst relativ.

Huruvida Solomon Northup faktiskt kunde gå omkring på gatorna i sin hemstad som en högst respekterad man eller om dessa scener är ett påhitt av filmskaparna för att förstärka kontrasterna mellan fri och slav kan vi inte veta.

Det vi vet är att förtrycket av de svarta i USA har fortgått efter slaveriets avskaffande, även i nordstaterna. Segregationen var lagstadgad ända fram till medborgarrättsrörelsens framgångar på 1960-talet och det strukturella rasförtrycket är högst påtagligt än idag.

Lee Daniels ”The Butler” tar i ett historiskt perspektiv vid där ”12 Years a Slave” slutar. Eugene Allen föds i det tidiga 1900-talet på en plantage lik den som Solomon Northup lämnade 60 år tidigare. Slaveriet är avskaffat men arbetsvillkoren är desamma och den vite mannens makt så gott som oinskränkt.

Olika omständigheter leder till att Eugene får möjlighet att utbilda sig till butler och han hamnar till slut i Vita huset. Till fulländning lär han sig konsten att kunna vistas i ett rum utan att synas eller höras och innan han lämnar yrket har han tjänat sju olika presidenter.

Idén att berätta om förändringarna för USA:s afroamerikaner under 1900-talet genom en anställd på lägsta nivå i maktens centrum är på ett sätt genial. Samtidigt som Eugene stilla betraktar det politiska spelet kring rasfrågorna och är trogen sina herrar så engagerar sig hans äldste son i kampen för de svartas rättigheter. Vi möter Svarta Pantrarna, som på liberalt manér avfärdas som våldsbejakande sekterister, och den fredliga medborgarrättsrörelsen med Martin Luther King i spetsen.

Förblindad av rädslor och av den relativa framgång han har fått i livet tar Eugene avstånd från sonens kamp och stretar oförsonligt vidare med skoputsning och middagsdukningar. Samtliga presidenter framstår som i grunden schyssta makthavare som egentligen bejakar de svartas rättigheter.

Inte förrän under Reagan-administrationen får Eugene nog och meddelar Ronald att han har putsat sitt sista silverbestick. Först nu när de avgörande striderna redan är vunna genom föregångarnas kamp mot den våldsamma rasismen kan Eugene till och med kosta på sig några timmar i finkan efter en olaglig protest.

Filmens och Eugenes liv avslutas när Obama första gången väljs till president. Budskapet tycks vara att om du bara sköter ditt och inte bråkar för mycket kommer det förr eller senare att sitta en svart man i Ovala rummet. Vilket ska tolkas som att rasförtrycket är historia.

”The Butler” är ett fascinerande livsöde men döljer sanningen om hur samhällets förändras genom kamp. Som om de svartas befrielse skulle vara ett resultat av historiens obönhörliga gång mer än av outtröttlig strid.