Stilsäkert granskningsförsök

I början av året stoppade Norstedts utgivningen av journalisten Paul Frigyes bok om Jan Guillou efter att huvudpersonen själv i direktsänd tv påtalat felaktigheter i texten. Felen var i det närmaste obetydliga men få människor vinner en debatt med Guillou och för Norstedts vägde relationerna i Stockholms förlagsvärld tyngre än försvaret av en enskild författare.

I våras kom beskedet att det mindre förlaget Lindelöws i Göteborg beslutat att ge ut Frigyes bok, med ny titel och ett nyskrivet förord som förklarar turerna kring hur boken stoppades. Faktafelen är korrigerade och researcharbetet dokumenteras i en lång källförteckning.

Nu när boken finns att läsa är det svårt att förstå varför Jan Guillou var så angelägen om att den inte skulle tryckas. På behaglig och stilsäker journalistprosa guidar Paul Frigyes läsaren genom Jan Guillous liv och verk.

Ambitionen är att förklara mediefenomenet Jan Guillou och skandalerna lyser med sin frånvaro. Visst kan Frigyes påvisa att Guillou inte alltid har farit med sanning, men detta ursäktas samtidigt med att minnet är bedrägligt hos oss alla och Guillou är trots allt mänsklig. Kanske är det detta som svider hos mästaren vars hela image som upphöjd och oantastlig superskribent naggas i kanten.

Men ”Jan Guillou utifrån” är som sagt ingen skandalbok. Snarare ett försök till objektiv granskning av en kollega som i decennier har haft en särställning i svensk media. Och makt bör alltid granskas.

Frigyes bok är en väl genomförd sammanfattning av Guillous liv och verk som också ger läsaren ett gott stycke svensk nutidshistoria.

Men så mycket nytt om Guillou får den redan initierade inte veta och när Guillous politiska hemvist på vänsterkanten ska granskas hemfaller Frigyes då och då till ett tröttsamt borgerligt tolkningsföreträde.

Ur vems perspektiv är det till exempel smaklöst att som Jan Guillou vägra att delta i den tysta minut som påbjöds på Bokmässan i Göteborg för offren i terrorattacken mot USA 11 september 2001?