Hoppa till huvudinnehåll
Av

Sven Wollter till människans försvar


Vid 76 års ålder har en av Sven Wollters drömmar gått upp uppfyllelse: Han har varit med och återupprättat teatern vid Döda fallet i Jämtland. Nu hoppas han att det startas en kontinuerlig teaterverksamhet där, och på röda framgångar i höstens val.

Proletären träffar Sven Wollter när han är på besök i Göteborg för att medverka i Kommunisternas valupptakt och för att uppträda på Lisebergs Taubescen. Wollter ska framföra låtar från sin skiva ”Sånger från tjugonde seklet” som gavs ut för knappt ett år sedan.

Skivan har nu sålts i över 1000 exemplar, och Sven Wollter är överraskad och strålande glad över det positiva mottagandet.

– Jag tror att det finns ett nyvaknat intresse för att använda musik på det här sättet. Ingen kan påstå att jag sjunger vackert, men alla ser att jag vill något med låtarna jag framför, säger han.

Vad tror du det här nyvaknade intresset beror på?
– Nyliberalismen och kapitalismen har drivit mänskligheten till både naturkatastrofer och mänskliga katastrofer, se bara på Palestina. Samtidigt lever en del av jordens befolkning i allt större överflöd. Kulturen är en del av allt detta – det är inget vid sidan av.

Både kulturella uttryck som ifrågasätter och kritiserar den rådande situationen, och sådana som lever på den, är utslag av denna motsättning, menar Sven Wollter.

– Kulturen är inte bara det vi gillar, utan också sådant vi ogillar. Kulturen är alltid ett uttryck för hur människor lever under en viss tidsperiod, konstaterar han.

Även om Sven Wollters kärlek till musiken är stor så är det fortfarande teatern som står honom närmast. Under sommaren har han medverkat i Karl Seldahls uppsättning av Shakespeares En midsommarnattsdröm, som framfördes på den unika utomhusscenen vid Döda fallet i Jämtland.

– Det var en enorm framgång. Det var utsålt och vi fick jättebra kritik, berättar Sven Wollter.

Han har tillsammans med andra entusiaster jobbat i flera år för att uppsättningen i det jämtländska naturområdet ska bli verklighet. Nu hoppas Sven Wollter på att det ska upprättas en kontinuerlig teaterverksamhet där.

– Nästa sommar kommer vi tillbaka och ger fler föreställningar av En midsommarnattsdröm, eftersom många aldrig fick chansen att se föreställningen i år.
Vad som händer därefter återstår att se, men det lär bli många spännande teatersomrar i de jämtländska skogarna framöver.

Sven Wollters egna planer för den närmsta framtiden är dock redan fastlagda. I höst är han tillbaka på hemmascenen Stockholms stadsteater, där han medverkar i uppsättningen av Aniara.

– Vi hoppas att pjäsen ger några nya aspekter till Harry Martinssons text, säger han.
Mellan repetitioner och alla teaterprojekt tar sig Sven Wollter dessutom tid till att delta i Kommunisternas valarbete.

– Jag försöker vara med och bidra vid varje val, men nuförtiden är jag inte med i några valrevyer. Det överlämnar jag åt den yngre generationen, säger han och skrattar.
Kommunisterna har en lång tradition av valrevyer och andra kulturella inslag i det politiska arbetet, men under senare år har även högern försökt att ta sig in på det kulturella området.

Inför höstens val har till exempel Moderaterna låtit Wille Craaford och Mange Schmidt skriva en kampanjlåt, och ungdomsförbundet MUF är inte sämre. De har gjort den egna officiella vallåten ”Sverige jobbar!”, som bland annat innehåller textraden ”Jag är kvinnan som nu fått en inkomst att leva på tack vare jobbskatteavdraget”.

Har vänstern misslyckats med att förnya sina kulturella uttryck?
– Arbetarkulturen förändras. Vi får inte stirra oss blinda på hur det var förr, säger Sven Wollter eftertänksamt.

– Men jag skulle vilja säga att vi har varit så bra som vi har kunnat. Det går alltid att i efterhand säga att vi skulle gjort annorlunda eller bättre, men frågan är om vi verkligen kunde det utifrån de förutsättningarna och erfarenheterna vi hade då.

Att alltid se framåt, men samtidigt dra lärdom av det som varit. Så verkar Sven Wollter vilja ta sig an politiken och livet.

– Utvecklingen måste också få lov att ta tid. Se på Sovjet, kanske gick de för fort fram. Folk hann inte med – de hann inte med humanismen, funderar han.

Just synen på människan är något som Sven Wollter återkommer till. Medan andra partier är fast i ”valfjäskträsket” vill Wollter diskutera ideologi. Han förklarar att det är människosynen som har gjort honom till kommunist.

– Vi är det enda partiet i det här landet som konsekvent står för försvaret av människan. Observera att jag inte säger ”den lilla människan”, utan människan. Vi ska skapa ett samhälle som ger alla en fullvärdig tillvaro i ett gemensamt varande.

Lisa Engström
Proletären nr 34, 2010