Hoppa till huvudinnehåll
Av

”Teatern måste ha ett egenvärde”

Teaterrepubliken är frigruppen från Malmö som tog alliansens kulturpolitik på allvar och som nu försöker skaffa extra inkomster genom att öppna apotek och sälja billiga tågbiljetter.


Jag träffade Jens Peter Karlsson, och August Lindmark för att ta årets första utomhusfika och prata mer om Teaterrepubliken och alliansens kulturpolitik.

När man pratar med Jens Peter Karlsson och August Lindmark slås man snabbt av deras nyfikenhet. De lyssnar entusiastiskt på frågorna innan de svarar samtidigt som de återkommande frågar mig om min bakgrund. Under samtalets gång är det framförallt två saker vi ständigt återkommer till; kulturens egenvärde och dagens kulturpolitik. Men först av allt undrar jag hur Teaterrepubliken startade?

Jens Peter Karlsson berättar att man startade som ett projekt med namnet Unga Skillinge i början av 2008, sen har dock mycket ändrats, nya människor har tillkommit men den struktur som uppstod 2008 har levt kvar. Och denna struktur har tydligen fungerat mycket väl för under de tre år som Teaterrepubliken varit verksamma har man gjort sig ett namn som en frigrupp att räkna med, och framförallt som en av få frigrupper i Malmö som behandlar dagspolitiken i sina föreställningar.

Killarna förklarar att båda två har ett politiskt intresse, både vad gäller politisk teori men även praktik. Detta förklarar varför man startade Apoteksrepubliken, föreställningen som handlade om deras planer på att starta ett apotek eftersom kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth förklarat att kulturarbetare måste finna alternativa inkomstkällor.

Teaterrepubliken gjorde just detta och erbjöd publiken att köpa aktier i sin apoteksrörelse. Jag frågar August Lindmark och Jens Peter Karlsson om hur det hela föll ut.

• Har Apoteksrepubliken fått något genomslag bland politikerna?
JPK: Ja faktiskt! Vi var uppe och spelade i Stockholm och hade både Mona Sahlin och Lena Adolphsson Liljeroth i publiken. Lena Adolphsson Liljeroth köpte faktiskt aktier i apoteket så det får man väl räkna som en framgång.

• Kan ni inte berätta mer om ert nya projekt, Tågrepubliken, ni förmedlar resor?
AL: Vet inte om det finns så mycket mer att berätta. Vi förmedlar resor!
JPK: Det funkar så att kunden hör av sig till oss om ett resmål, sen så hittar vi billigaste och bästa sättet att ta sig dit enligt kundens önskningar. Är vi billigare än SJ så tar vi en provision, är vi inte det så kostar tjänsten ingenting.

• Och har ni fått många beställningar då?
AL: Nja, än så länge så har vi bara fått två men det kanske kommer fler?

• Men stjäl inte allt detta apoteks- och tågarbete tid ifrån ert konstnärliga arbete?
JPK: Hittills har det inte varit ett vettigt finansieringssystem för kultur. Det har inte varit vinstdrivande vilket är ett begrepp som politikerna hela tiden tycks återkomma till. Men man måste ju prova! Det är lätt att säga att det inte fungerar men det enda sättet att helt säkert veta är att testa det i praktiken. Jag tror inte det är många som verkligen har testat alliansens kulturpolitik så som vi har gjort?

• Uppenbarligen är dagens kulturpolitik i akut behov av förändring, vad ser ni som de största bristerna?
JPK: Man har en ovilja att ta ställning! Man underkänner politiken när man inte medger att politiken formar utvecklingen. Detta påverkar också kulturen, grundförutsättningen för kulturen kan inte vara att bevara gammalt eller skola publiken.
AL: Allt som inte kan omsättas till kapital underkänns. Kulturen måste få ha ett egenvärde, därför har vi som teater inget annat behov än att vara just en teater.

• Ändå är ni stadens kanske mest politiska teater!
JPK: Jo fast det har ju med mig och August som personer att göra, vi är båda två väldigt intresserade av politik och eftersom det just nu är vi som leder det mesta av teaterarbetet så blir det en politisk inriktning på det vi gör.
AL: Nästa gång kanske det är någon annan som gör en uppsättning för Teaterrepubliken, då kanske det handlar om, ja vad vet jag? Grodor kanske?

• Vad har ni för framtidsplaner, både på kort sikt och på lång?
AL: Vi har ett nytt projekt på gång fast det är hemligt än så länge.
JPK: På lång sikt vet jag inte. Hade varit roligt om låt säga tio år att någon annan hade drivit Teaterrepubliken, kanske i någon helt ny riktning, vi lär i alla fall syssla med något helt annat då!
Som avslutning frågar jag Jens Peter Karlsson och August Lindmark vad som inspirerar dem. De båda rycker på axlarna.
JPK: Vet inte, kanske det dagliga mediesurfandet? Har så många olika inspirationskällor, smal litteratur är lika viktigt som tv-spel för mig, så det finns inget enkelt svar på frågan.

Till slut får jag tacka för mig, August Lindmark och Jens Peter Karlsson ska åka upp till Teaterbiennalen i Gävle om några timmar och innan vi skiljs åt tar jag några bilder och önskar dem lycka till med deras tågbokningar och andra framtida projekt. För om det är någonting som är säkert så är det att Teaterrepubliken kommer att fortsätta att förvåna och fortsätta att undersöka vad den politiska teatern kan vara i vår samtid.