”Vi får ingenting gratis”

Gruppen som består av de två killarna Mohammed Anwar Ryback och Rawa Ali har utmärkt sig med musikalisk medvetenhet och samhällskritiska texter, jag träffar gruppen innan deras spelning på årets Malmöfestival för att prata mer om hur de kombinerar sin musik och sitt samhällsengagemang.

• Vad är det som inspirerar er när ni skriver texter och skapar musik?
– Vardagen inspirerar oss väldigt mycket, området vi vuxit upp i, Flemingsberg och det många känner när de kommer hem ifrån jobbet och kanske har blivit diskriminerade, den här hopplösheten som folk känner när de är invandrare och därför inte vågar säga någonting, säger Mohammed Anwar Ryback.

– Jag har sett det där väldigt ofta och det har inspirerat till att göra musik. Eller när polarna går ut och blir trakasserade av polisen utan att de har gjort någonting! Men även bra saker inspirerar, det går upp och ned, precis som livet. Det har inte något med negativitet att göra, det är mest livet vi tar vår inspiration ifrån.

– Ja de flesta av våra texter är tagna från verkligheten, säger Rawa Ali.

• Från Processen till Vi, hur har ni utvecklats?
– Processen var en väldigt enkel form av hip hop, på Vi var det en mer genomarbetad produktion, säger Mohammed Anwar Ryback. Vi tog in folk som spelade instrument, vi hade till exempel stråkar.

– På Processen tror jag att det textmässigt var en mindre grupp som kände igen sig än på Vi där texterna var skrivna så att en större grupp kunde känna igen sig och ta till sig texterna, säger Rawa Ali. Detta ser jag som en väldigt stor skillnad.

• Er låt Postkodsmiljonär har fått mycket uppmärksamhet och folk har frågat om innebörden av den låten där ni sjunger att i era kvarter blir inte folk postkodsmiljonärer utan postrånare. Hur ser ni på bilden utav er som media har?

– För mig handlar Postkodsmiljonär om att vi har kämpat för allting, vi har inte fått någonting gratis utan det handlar om att ta sig upp och gå din egen väg men många tolkar det som att vi sjunger om att vi kommer från ett område där alla är kriminella, Mohammed Anwar Ryback. Fast för mig är det en kaxig låt, en politisk och samhällskritisk låt.

– Det är precis som i alla andra områden, människor väljer olika tillvägagångssätt för att tjäna in sitt leverbröd men man behöver inte göra en generalisering av hela orten, tycker Rawa Ali.

– Vi visar olika bilder med en och samma gemensamma nämnare, att ingen får någonting gratis utan alla måste kämpa. Det är egentligen det som är grejen, inte att postrån är lösningen.

– Men det typiskt också när media lyfter fram oss som ”Mohammed Ali är ett exempel på folk ur förorten som tar den rätta vägen.”, säger Mohammed Anwar Ryback.

– Jag kommer ihåg en fråga vi fick där som löd: ”hur ska folk göra för att klara sig bättre?” Men det handlar inte bara om det, det beror inte bara på människan utan det beror på samhället också som måste hjälpa till, samhället har också skyldigheter.

• En utav låtarna som jag verkligen fastnat för är låten Floos från Processen där ni blad annat sjunger ”mannen på hundralappen står för rasbiologi”, skulle ni vilja utveckla det resonemanget?
– Ja det var något jag ville få sagt, det känns som att vi gör honom [Carl von Linné] till värsta hjälten på grund hans arbete med växter, säger Mohammed Anwar Ryback. Men det finns en väldligt mörk historia om honom, hur han delade in människor efter raser och var en av dem första som började med rasbiologi. Och om jag inte har helt fel så inspirerade han även nazisterna.

– Jag ville bara få det sagt att vi jagar efter pengar hela tiden men den här personen som du dyrkar han står för riktigt sjuka grejor också! Jag ville liksom vissa hur sjukt hela det kapitalistiska systemet är.

• Avslutningsvis, vad händer i framtiden?
– Just nu är det spelningar som gäller, sen kommer det några nya videos från skivan, vi jobbar på lite nya låtar också, berättar Mohammed Anwar Ryback. Sen kommer det en överraskning! Men det kan vi inte komma in på nu!

Några timmar efter det att jag har träffat Mohammed Ali ser jag dem uppträda på Malmöfestivalen. Hopar av ungdomar flockas runt scenen och dansar i takt till de medvetna texterna och inbjudande rytmerna och när jag ser hur Mohammed Anwar Ryback och Rawa Ali inspirerar ungdomarna från scen så inser jag vilken makt musik kan ha.