Hoppa till huvudinnehåll
Av

17 anteckningar om 1917

För 100 år sedan stormades vinterpalatset i den ryska huvudstaden. Här är 17 viktiga lärdomar och erfarenheter i kampen för att avskaffa kapitalismen.


Anteckningar om 1917, hundra år efter oktoberrevolutionen.

1


För 100 år sedan stormades vinterpalatset i den ryska huvudstaden. För första gången i världshistorien påbörjades försöket att i ett helt land bygga ett alternativ till kapitalismen. Soldaterna krävde fred, arbetarna bröd och bönderna jord. Revolutioner byggs inte av storståtliga paroller, utan av högst vardagliga nödvändigheter.

I den politiska häxkittel som det sönderfallande ryska tsardömet skapat var det endast bolsjevikerna som kunde leverera. De var det enda parti som stod helt och fullt självständiga i förhållande till borgarklassen och förlitade sig på arbetarklassen.

2


Maktövertagandet i november 1917 var så fredligt att det påstås att vinterpalatsen tog mer skada vid filminspelningen av Eisensteins revolutionsfilm än det gjorde den 7 november 1917.

En annan värld var möjlig och under några ögonblick verkade den fredliga vägen framkomlig. Men vägen spärrades av den gamla världens försvarare som inte tänkte lämna något ifrån sig frivilligt.

3


46 år innan oktoberrevolutionen gjordes ett socialistiskt försök i Paris. Det möttes av brutalt våld. Tiotusentals arbetare mördades på den franska huvudstadens gator.

Den franska och tyska överklass som nyss bekrigat varandra gick samman. De mördade arbetarna är idag glömda till skillnad från de adelsmän och kungligheter som dödades efter Franska revolutionen 1789. Sorgen över historiens döda är selektiv och ytterst klassbunden.

4


Bolsjevikerna visste mycket väl vad som hände i Paris 1871. Trots detta hoppades de på en fredlig övergång. Ett av bolsjevikernas första beslut var att avskaffa dödsstraffet. Många av det gamla tsarväldets politiska och militära ledare släpptes i utbyte mot hedersord om att inte angripa den nya arbetarstaten.

5


Dagen innan stormningen av vinterpalatset, den 6 november, fast 36 år tidigare, höll skräddaren August Palm sitt första föredrag på svensk mark om nödvändigheten av att arbetarklassen organiserar sig för sina egna klassintressen och för en socialistisk samhällsomvandling.

1889 bildades Andra Internationalen. Arbetarrörelsen ställdes på marxistisk grund. August Palms svenska arbetarparti ingick, liksom det ryska partiet skulle komma att göra.

6


Den klassmedvetna arbetarrörelsen – som tog sig namnet socialdemokratisk – krävde inte välgörenhet utan rättfärdighet. Inte en jämlikare fördelning utan gemensamt ägande. Inte vädjan till samhällets herrar utan organisering av samhällets trälar. Inte jämlikhet mellan utsugen och utsugare, utan utsugningens avskaffande.

Lenin var en god socialdemokrat.

7


Lenin var till skillnad från många andra en trogen socialdemokrat. När motsättningarna mellan stormakterna skärptes tog ledarna i de stora socialdemokratiska partierna ställning för sina respektive kapitalister i det världskrig som bröt ut 1914.

Efter detta svek meddelade Lenin att den socialdemokratiska skjortan nu var så nedsmutsad att det var dags att ta på sig en ren. Marx och Engels kommunistiska skjorta togs åter på.

8


Lenin och bolsjevikerna manade arbetarna att omvandla världskriget till inbördeskrig och vända vapnen mot den inhemska klassfienden. Högerkrafterna inom socialdemokratin bekämpade bolsjevikerna för att de krävde detta.

Efter revolutionen 1917 följde borgarklassen bolsjevikernas uppmaning. De omvandlade världskriget till ett inbördeskrig mot klassfienden på hemmaplan. Till skillnad från 1914 lyssnade nu högerkrafterna inom socialdemokratin till kravet på inbördeskrig. I flera länder hjälpte man till att slå ner arbetarnas revolutionsförsök. I Finland, Ungern, Tyskland och andra länder dränktes dessa försök i blod. Sovjetunionen blev ensamt kvar.

9


Stormakterna som nyss krigat mot varandra gick samman för att slå ner revolutionshotet. Allt storståtligt prat om nationens ära och utländska fiender tystnade kvickt efter november 1917. Arméer från 14 länder invaderade den unga sovjetstaten för att slåss sida vid sida med tsaristiska judeslaktare och arbetarmördare.

Den första arbetarstaten överlevde dränkningsförsöket, men skadsköts redan i vaggan. Våld och misstänksamhet präglades i dess DNA.

10


Vid freden 1918 krävde arbetarklassen aldrig mera krig. Borgarna ropade istället aldrig mera revolution. Fascismen såg dagens ljus.

Snart tågade Mussolini mot Rom. Svartskjortornas nya Caesar förklarade att ”målet med den omedelbara fascistiska aktionen är återställandet av disciplinen, särskilt i fabrikerna”. Konservativa som Winston Churchill och liberaler som Torgny Segerstedt applåderade. Även en del högersocialdemokrater var under en tid lite betuttade i fascismen.

11


Tonläget ändrades inte så länge Hitler pekade mot Sovjetunionen och tog sig an den tyska arbetarrörelsen utifrån kapitalisten Krupps order: ”Vi vill endast ha lojala arbetare, som från djupet av sitt hjärta är tacksamma för det bröd, vi låter dem äta”.

Applåderna från Churchill och Segerstedt avtog först när Krupp och Hitler vände blickarna utåt och vilka insåg att de inte kunde expandera utan att inkräkta på det brittiska imperiets domäner.

Borgarklassens eventuella antifascism kommer som bäst i andra rummet. Antikommunismen kommer alltid främst.

12


Efter oktoberrevolutionen offentliggjorde bolsjevikerna alla de hemliga avtal som tsaren hade ingått med de andra europeiska stormakterna om att dela upp de mörkare nationerna mellan sig. Bolsjevikerna förklarade alla dessa avtal som ogiltiga. För första gången satt det antikoloniala makthavare i en europeisk huvudstad.

Kolonialisterna i London, Paris, Bryssel, Berlin och Washington kunde aldrig förlåta Lenins bolsjeviker för deras brott mot kolonialismens brödraskap.

13


Borgarklassen hatade kommunismen långt innan november 1917. Den första svarta boken om kommunismens brott utkom redan på 1850-talet. Trots att det har gått över 25 år sedan det sovjetiska experimentet dog – efter långvarig sjuka av byråkrati och toppstyrning – är det borgerliga hatet ännu ett öppet sår.

Antikommunismen beror inte på socialismens fel och brister, utan på kapitalismens misslyckande. Makten över historieskrivningen handlar om makten här och nu. ”Den som behärskar det förflutna behärskar framtiden; den som behärskar nutiden behärskar det förflutna”, som George Orwell skrev i boken 1984.

14


”Kommunismen är det enda denna borgerlighet på allvar är riktigt rädd för”, skriver Göran Greider i sin bok om Olof Palme som kom för några år sedan. Ur denna rädsla föds hatet. Det enda sättet att undkomma borgarnas hat är att driva en politik som inte gör dem rädda, det vill säga att ge upp kampen mot kapitalismen.

Borgarnas hat mot kommunismen är med andra ord ett bevis på att vi är på rätt väg.

15


Per Albin Hansson hade ”en sorts hemlig beundran för bolsjevikerna. De hade ju i alla fall genomfört den revolution, som han själv och många av hans socialistårgångar hade drömt om i sin ungdom. Per Albin liksom Wigforss och andra bevarade denna hemliga beundran som en liten röd ros i sina hjärtan”. Orden kommer från den svenska toppdiplomaten Gunnar Hägglöfs memoarer.

Det är när den röda rosen vissnar som hjärtan förvandlas till gråsten. Då återstår det själlösa förvaltandet av ett system som egentligen måste störtas. Folkhemsreformismen var en mycket skör planta som endast förmådde växa i skuggan av ett kommunistiskt hot mot privategendomen.

16


Arbetarklassen förlorade i det första försöket att utmana och bryta med kapitalismen. Det försök som fick sin organisatoriska stadga 1889 och sin första ordentliga framgång 1917. Under några årtionden var utmaningen så stark att kolonier lyckades slå sig fria, tryggheten och välståndet för arbetare ökade och i några länder lyckades man rent av vinna de första erfarenheterna av att det går att organisera samhället på ett annat sätt än det kapitalistiska.

Men nederlaget är trots allt ett faktum sedan snart 30 år. Framtiden kan inte vinnas med blicken riktad bakåt när vi nu står inför en nyliberal och globaliserad kapitalism som skakar i sina grundvalar.

17


Lärdomarna av det första försöket är givna. Socialismen och arbetarrörelsens egna organisationer måste vara demokratiska, annars ruttnar de inifrån. Toppstyrning och byråkrati är döden.

Den rörelse som vill utmana kapitalismen måste stå självständig i förhållande till den härskande klassen, du kan aldrig besegra den som du står i beroendeställning till. Och den härskande klassen kommer att försvara sin ställning med alla tillgängliga medel.

Men oktoberrevolutionen visar att en annan värld är både möjlig och nödvändig och det är fel att beskylla socialismen för alla de svagheter och fel som det sovjetiska försöket uppvisade.