Hoppa till huvudinnehåll
Av

Arbetares liv mindre värda?

Svenska arbetsplatser blir allt farligare och otrygga platser att vistas på, i alla fall om du är arbetare. Det behövs en ny rörelse för trygghet på jobbet, som bärs fram underifrån av arbetare själva i kamp mot de som tjänar pengar på just otryggheten.


Svenska arbetsplatser blir allt farligare och otrygga platser att vistas på, i alla fall om du är arbetare. Sedan 2000-talets början har det skett en kraftig ökning av antalet anmälda brott. I år har det anmälts nästan sex stycken per dag. Det är en ökning med en tredjedel jämfört med samma period fem år tidigare.

Men brott som drabbar arbetare är inte lika prioriterade som andra brott. En mycket liten del, tre procent, av de anmälda arbetsmiljöbrotten leder till någon form av rättslig åtgärd. En stor del läggs bara på hyllan direkt utan att en förundersökning inleds.

Lars Sundlöf som utreder arbetsmiljöbrott säger till Arbetet: ”Vid ett mord sätter man in 20-25 man initialt. Sker en dödsolycka får vi, om vi har tur två som kan jobba med utredningen”.

Brottslingarna som är skyldiga till att så många skadas på våra arbetsplatser går fria och riskerar inte några konsekvenser. Givetvis borde polisen få mer resurser att sätta dit de företag som är skyldiga till arbetsmiljöbrott, men otryggheten på jobbet går inte i första hand att bekämpa polisiärt.

Från tidiga 1950-talet, då över 400 personer förolyckades på arbetsplatserna varje år, till sekelskiftet minskade antalet olyckor på arbetsplatserna. Men sedan har trenden vänt.

Under femtio år minskade alltså dödsolyckorna på arbetsplatserna genom en rad åtgärder. Skyddsorganisationen byggdes ut, utbildning och propagandakampanjer ökade medvetenheten om faror i arbetslivet, maskiner och utrustning anpassades i ökande utsträckning till människan, en omfattande forskning kring arbetsmiljön utvecklades, arbetsmiljölagstiftningen och andra arbetsmarknadslagar skärptes, hetsen i arbetslivet minskade, bland annat genom avskaffandet av ackord på många arbetsplatser.

Orsakerna är enkla. Under tre decennier från 1900-talets mitt flyttade arbetarklassen fram sina positioner på kapitalisternas bekostnad. Inte minst viktig var gruvstrejken 1969-70 och den efterföljande vågen av vilda strejker vilka banade väg för 1970-talets arbetsrättslagstiftning och ökande resurser till forskning kring arbetsmiljön.

Med nyliberalismens intåg på 1980-talet började denna positiva utveckling brytas. Kapitalet återtog snabbt förlorad mark.

Borgarregeringen ökade takten på försämringarna under mitten av 2000-talet genom att lägga ner Arbetslivsinstitutet och skära ner på Arbetsmiljöverket som var tvungna att minska antalet inspektörer kraftigt. Socialdemokraterna har bara gjort små återställare, men det nyliberala upphandlingssystemet av offentlig verksamhet har gjort etter värre. Kostnader ska pressas och med det löner, arbetsvillkor och säkerhet.

Den bransch som är mest olycksdrabbad är föga förvånande byggbranschen. Nyhetsrubrikerna om allvarliga olyckor duggar tätt, och det är ingen slump. Byggföretagen importerar ofta arbetskraft från utlandet som utnyttjas hänsynslöst och säkerheten är katastrofal. I ett medvetet utarbetat system med underentreprenörer i flera led finns det ingen att ställa till svars och ingen att utkräva ansvar av.

Efter det uppmärksammade broraset i Ludvika där det bara var rena turen att ingen arbetare dog har Byggnads Gävledala och Socialdemokraterna kommit överens om ett fackligt-politiskt handslag för att bland annat kräva kollektivavtal vid offentlig upphandling. ”Vi vill att svenska och utländska företag konkurrerar om jobb i Sverige men det ska vara konkurrens genom kvalitet och inte med lönedumpning”, säger Kim Söderström, ordförande Byggnads Gävledala i ett debattinlägg. (Arbetet 17 oktober).

Det blir i bästa fall naivt. Byggnads är säkert ärligt oroliga för sina medlemmars säkerhet, men vill inte angripa grundproblemet – byggföretagens hänsynslösa jakt på högre vinster där dumpande av villkor är en förutsättning och hela upphandlingssystemet ett medel.

Kim Söderström och Byggnads vill rädda den svenska modellen, men systemet är redan satt ur spel. Aggressiva storföretag pressar systematiskt ned arbets- och lönevillkor, statliga myndigheter är intresserade eller har inte resurser att få dem att följa de lagar och regler som ändå finns kvar och fackföreningarna har inte kraften eller viljan att sätta emot.

Det som behövs är en ny rörelse för trygghet på jobbet, som bärs fram underifrån av arbetare själva i kamp mot de som tjänar pengar på just otryggheten. En rörelse som förenar arbetare från olika branscher och arbetar under olika villkor men som förenas i behovet av trygghet på jobbet.

Ett frö till en sådan rörelse finns i det möte som kommer arrangeras i Stockholm söndag den 22 oktober. Sopgubbar, hamnarbetare, vårdanställda och pendeltågsarbetare kommer att mötas för att diskutera hur man tillsammans kan sätta stopp för upphandling och avtalsdumpning. Mötet har sin föregångare i ett liknande möte i Malmö för några veckor sedan och mötet i Stockholm bör få många efterföljare över hela landet.