Bojkotta, bojkotta, bojkotta Israel!

”Oacceptabelt övervåld”, säger Carl Bildt. ”Oacceptabelt övervåld” ekar inte bara den liberala pressen, utan också
Mona Sahlin.

Det är försåtligt och slipprigt. För om kapningen av Frihetsflottans fartyg och dödsskjutningarna av minst nio av de ombordvarande representerar ett ”oacceptabelt övervåld”, så måste det finnas en acceptabel våldnivå som Israel borde ha hållit sig inom.

En sådan beskrivning är verkligt oacceptabel. Kapningen av Frihetsflottans sex fartyg representerar ett piratdåd, en rakt igenom brottslig handling. Dödsskjutningarna är mord och det alldeles oavsett om några av de ombordvarande i det turkiska fartyget Mavi Marmara försökte försvara sig mot inkräktarna eller ej. Att försvara sitt fartyg mot tungt beväpnade pirater är kanske dumdristigt, men det är inget brott.

Detta är alldeles klart. AIS-systemets positionsangivelser

visar att attacken mot Mavi Marmara skedde 35 sjömil utanför Israels kust och därmed 23 sjömil utanför Israels territorialhav. Det gör attacken till ett piratdåd, då ett fartyg på internationellt vatten har total immunitet.

Att Israel ensidigt utvidgat sin påhittade säkerhetszon till 70 sjömil och att man fått sin palestinske samarbetsman Mahmoud Abbas att acceptera detta påhitt spelar ingen roll. Uppgörelser mellan enskilda parter upphäver inte FN:s havsrättskonvention, som ger alla länders fartyg oinskränkt rätt att färdas på det fria havet.

En oacceptabel våldshandling, alltså. Rätt av och utan prut – ett brott, ett övergrepp, som nu följs upp av kidnappning
av de ombordvarande. För att människor mot sin vilja förs till Israel och sätts i fängsligt förvar i Israel är inget annat än
kidnappning.

Utrikesminister Carl Bildt är inget dumhuvud. I motsats till partikamraten och moderate ungdomsförbundsordföranden Niklas Wykman inser Bildt att Israel denna gång gått långt över gränsen för det acceptabla. Han har därför varit osedvanligt skarp i fördömandet av Israels agerande. Det är bra. Politiska markeringar är nödvändiga i en situation som denna.

Oppositionsledaren Mona Sahlin går längre än Bildt. Genom att  kräva konkret handling, som suspension av EU:s handelsavtal med Israel och att Sverige kallar hem sin militärattaché från Jerusalem. Det är bättre om långtifrån tillräckligt. De politiska markeringarna måste följas av konkret handling för att bita på en arrogant skurkstat som Israel.

Frågan är vad de hårda orden får för konsekvens. Bildt huttlar inte på den punkten. Några sanktioner mot Israel är
inte aktuella och Sverige kommer heller inte att resa några krav på sanktioner. Bara orden skall tala och skall på något mystiskt sätt få Israel att vekna, inte bara i förhållande till de kidnappade, utan också till den folkrättsvidriga blockaden mot Gaza. Det gör Bildt till en tom tunna.

Mona Sahlin behöver inte ta ansvar för sina hårda ord, vilket gör det lätt att framställa sig som radikal. Men lagt kort
ligger. Om de rödgröna vinner valet är det upp till bevis. Var Sahlins hårda ord bara prat eller skall Urban Ahlin verkligen kräva suspension av handelsavtalet med Israel?

Aattacken mot Frihetsflottans fartyg och morden ombord i Mavi Marmara representerar fruktansvärda övergrepp, inte
i klass med Guernica och Song My, men ändå av extraordinärt slag. Att militärt attackera hjälpsändningar till en nödlidande civilbefolkning är i sanning upprörande.

Ändå finns det ett drag av eurocentrism i reaktionen, som vi är obekväma med. Visst är det upprörande att svenska
hjälparbetare utsätts för sjöröveri och att de hotas till livet av en skurkstat.

Men mer upprörande är att det palestinska folket utsatts för denna skurkstats övergrepp i mer än 60 år. Palestinierna har fördrivits från sitt land, det utsätts för ett rasistisk förtryck, deras jord konfiskeras av israeliska bosättare, deras hus rivs, deras olivträd grävs upp och på Västbanken förvandlas deras liv till helveten genom den illegala apartheidmur som Israel bygger på palestinskt område. Men världen bara tittar på.

Ombord i Mavi Marmara mördade Israel minst nio personer. Det är fruktansvärt, kriminellt. Men mer fruktansvärt och kriminellt är att Israel bara under 2000-talet genomfört mer än femhundra utomrättsliga avrättningar, dvs riktade mord mot palestinska ledare. Ändå kallas Israel demokrati och rättsstat.  

Gaza utgör det obestridliga beviset för staten Israels terroristiska karaktär. På grund av det folkrättsvidriga kriget i januari 2009, som dödade 1 400 människor och skakade minst 5 000, nästan alla civila. Men framförallt på grund av den folkrätts-vidriga blockaden, som håller Gaza som världens största utomhusfängelse, som ett gigantiskt koncentrationsläger.

På den lilla sandplätten Gaza, till ytan mindre än tredjedel av Öland, lever en och en halv miljon människor i armod, utan tillgång till rent vatten och utan möjlighet att vare sig resa utomlands eller att försörja sig själva. För sina liv är de beroende av de magra hjälptransporter som Israel i nåder släpper igenom.

”I den här takten kommer det att ta 500 år att återuppbygga Gaza”, skrev sexton biståndsorganisationer i en gemensam rapport i december 2009, vilket säger det mesta om situationen.

Attacken mot frihetsflottans fartyg handlar i grunden om detta; handlar om den kollektiva bestraffningen av Gazas hela befolkning; handlar om att blockaden dödar människor varje dag; handlar om att Israels hela existens bygger på en ständigt pågående terror mot det palestinska folket.

Såväl FN som EU som Carl Bildt kräver nu lättnader i blockaden. Det är bra, den humanitära katastrofen måste lindras, men det är fullständigt otillräckligt – för att de begärda lättnaderna inte fråntar Israel rätten att terrorisera Gaza.

För vår del hyser vi föga hopp till det världssamfund som styrs av USA med EU som lydig vasall. USA behöver Israel som vakthund i Mellanöstern och kommer inte frivilligt att gå med på åtgärder som inskränker Israels rörelsefrihet. Vilket visas av att Israel utan några som helst sanktioner tillåts bryta mot otaliga FN-resolutioner och mot internationell rätt.

Men vi tror på kraften i den folkliga opinionen, såsom den visat sig i veckan. Opinionen kan försätta berg, den internationella solidariteten kan tvinga fram rättvisa för Palestina. Därför manar vi till uppslutning bakom en bojkott av Israel.

Till alla solidariska människor säger vi:
✔Köp inte israeliska varor! Kräv att butikerna tar bort israeliska varor från hyllorna! Åk inte som turist till Israel!
Vi manar till uppslutning bakom följande krav riktade till regeringen:

✔Isolera Israel! Bryt de diplomatiska förbindelserna! Stoppa allt ekonomiskt, militärt, kulturellt och idrottsligt utbyte.

✔Kräv att EU säger upp handelsavtalet med Israel!

✔Verka för att FN inför sanktioner mot Israel!

✔Kräv att Israels krigsförbrytare ställs inför internationell domstol.

✔Erkänn Hamas som Gazas lagligt valda regering!

1 juni 2010
Proletären nr 22