Hoppa till huvudinnehåll
Av

Bryt tystnaden! – Slut upp i Röd Front 1 maj


1 maj 2009. Kapitalismen har slagit knut på sig själv, med en djup kris som följd. Över hela världen kollapsar industriproduktionen med en snabbt ökande arbetslöshet som följd. I spåren följer social nedrustning och misär.

Men krisen har inte lett till någon avmattning i den kapitalistiska offensiv som präglat världen i snart tre årtionden. En del förståsigpåare talar visserligen om nyliberalismens död, men det är mest nys. Låt gå för att krisen åtföljts av statsinterventioner i framförallt finanssystemet, men syftet är inte reglera kapitalismen och då rakt inte att förse den med ett mer mänskligt ansikte, utan bara att rädda finanssystemet från kollaps och därmed finanskapitalet från ruin.

Det finns skillnader mellan olika länder. Men det typiska är ändå att arbetare världen över får betala priset för krisen. Genom arbetslöshet, lönesänkningar och social nedrustning. Medan kapitalet i görligaste mån hålls skadelöst, särskilt storkapitalet, som i krisens spår ser möjlighet att expandera på mindre kapitalisters bekostnad.

Några mindre goda vinstår spelar inte så stor roll för storföretagen. Om de bara överlever krisen och därmed kan göra ännu större vinster på den förödelse som krisen orsakat.

*

Det finns skillnader mellan olika länder också vad gäller arbetarreaktionerna.  I Frankrike har arbetare låst in direktörer på kontoren för att få dem mer förhandlingsbenägna. I England har arbetare ockuperat nedläggningshotade fabriker. I många länder har fackföreningar genomfört massdemonstrationer för arbetarkraven i krisen.

Men i Sverige är det mest tyst. Världens starkaste fackföreningsrörelse har sträckt vapnen för att istället sluta lönesänkningsavtal med arbetsköparna, i strid mot det heliga fackliga löftet.

Inför 1 maj vet LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin inte vad hon skall prata om, nedsölad som hon är av AMF-skandalen. Tar hon ord som solidaritet och jämlikhet i sin mun blir hon hånad och utskrattad av arbetarpubliken, om inte på plats på Norra Bantorget, där lär ögat bara skåda sossekoryféer, men väl framför TV-apparaterna.

Kanske tar Lundby-Wedin på sig struthatten på 1 maj och begår den självkritik hon borde begått från början och som begärs av henne också högt uppe i den egna organisationen. Svenska arbetare är ett väl förlåtande släkte, så det kan kanske fungera.

Men det hjälper inte Wanja Lundby-Wedin. För även om bonusskandalen är pinsam för henne, så är det avgörande att hon inte ens kan tala om det fackliga löftet. Hur skall LO-ordföranden kunna säga att ”vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin under några omständigheter arbeta på sämre villkor och till lägre lön än de vi nu lovat varandra”. När IF Metall med LO-stöd bryter mot detta löfte. På arbetsplats efter arbetsplats runt om i landet.

*

Tystnaden i arbetarleden är det helt avgörande problemet i krisens Sverige. Visst finns det glädjande undantag, som när arbetarna i Göteborgs hamn strejkar för förhandlingsrätten och som när arbetarna på Volvo Tuve just idag samlas till protestmöte inne på fabriken.

Men i det stora hela råder ändå en kompakt tystnad. Sveriges arbetare låter sig skuffas hit och dit av arbetsköparna, utan att protestera och utan att formulera några egna krav i krisen.

Problemet är tydligt och därmed är det också möjligt att definiera lösningen. Det gäller att bryta tystnaden! Det gäller att organisera protester mot krisen och krispolitiken, i stort som smått. Det gäller att formulera arbetarkrav, att samlas kring och kämpa för.

Just detta är temat för kommunisternas Röd Front: Bryt tystnaden!

Redan från krisens början har vi formulerat en krispolitik i några korta punkter. Rädda jobben, inte finanshajarna! Bygg bort bostadsbristen! Bygg ut offentlig sektor! Förstatliga Volvo och Saab! Höj ersättningarna för arbetslösa och sjuka! Stoppa straffbeskattningen av pensionärerna! Ta pengarna där de finns – återinför och höj skatten på förmögenheter, vinster och höga inkomster!

Det är ett högst rudimentärt program som kan och bör kompletteras med fler punkter. Men inte formulerade av oss eller av något annat politiskt parti, utan av arbetare i kamp. Det är i kampen som en arbetarlinje i krisen formuleras. Vilket för oss tillbaka till utgångspunkten: Det gäller att bryta tystnaden.
Varvid Röd Front 1 maj utgör en möjlig början.

*

Trots att krisen är internationell, så pekar vi på nationella möjligheter att dämpa det fria fallet i ekonomin och på nödvändiga åtgärder för att mildra krisens effekter för arbetare och vanligt folk. Inte för att vi är nationellt inskränkta. Utan för att svenska arbetare har störst möjligheter att påverka politiken i Sverige. Ingen vettig människa tror längre på möjligheten att påverka EU.

Men en internationell kris måste givetvis också bekämpas internationellt. Genom solidaritet med kämpande arbetare i andra länder och genom solidaritet med de folk som kämpar mot imperialismen.

Varje kamp som försvagar det kapitalistiska världssystemet utgör en del av kampen mot den kris som är orsakad av detta system.

Därför har den internationella solidariteten en lika given plats som alltid i Röd Front, rentav mer given än före krisen. Solidariteten med det tappert kämpande palestinska folket. Solidariteten med motståndskampen i Irak och Afghanistan.

Solidariteten med socialismens länder, som vägrar ge upp rätten att välja en egen väg. Solidariteten med den progressiva utvecklingen i Latinamerika, som nu krönts av ännu en valframgång. Solidariteten med alla människor som hävdar att en annan, socialistisk värld är möjlig och nödvändig.

*

På fredag är det 1 maj. Vill du arbetarpolitik och socialism, vill du bryta tystnaden, som arbetare och progressiv människa, så är din givna plats i kommunisternas Röd Front!

Ledarsidan
Proletären nr 18, 2009