Hoppa till huvudinnehåll
Av

En skamlig kärleksaffär

För ett revolutionärt tigerhjärta är det folkuppror som utvecklas i Tunisien oförställt uppmuntrande.


För ett revolutionärt tigerhjärta är det folkuppror som utvecklas i Tunisien oförställt uppmuntrande.
Kanske är det som marxisten och ekonomen Samir Amin skriver i sin senaste bok, att världen nu är på väg in i en ny period av kris och revolution, en period av vildvuxna strömningar, som säkert kommer att innehålla sina avarter, men som ändå kommer att sluta i något gott, då ingen avart kan vara värre än den barbariska kapitalism som idag regerar världen.

Man kan i alla fall hoppas att folkupproret i Tunisien är det första, ännu omogna uttrycket för en ny revolutionär era och i vart fall kan man veta att det fruktas av maktens män och kvinnor i Europa, som haft den nu landsflyktige presidenten Zin Abidin Ben Ali som torped in i arabvärldens politiska och ekonomiska liv.

Vet att Ben Ali först den allra senaste tiden utropats till diktator av västvärldens politiker och så politiskt styrda medier. Innan folkupproret var Ben Ali istället garanten för stabilitet och utveckling i Tunisien och inte minst fyrbåken mot den islamism som imperialismen använder som förevändning för kolonialkrigen i Irak och Afghanistan.

Imperialismens företrädare har aldrig haft något att invända mot diktatorer, så länge diktatorerna är deras.

Denna dubbelmoral har vad gäller Tunisien och Ben Ali en svensk koppling, som måste lyftas fram, representerad av skenheligheten själv, nämligen förre KD-ledaren Alf Svensson.

Alf Svensson fanns på plats som valobservatör när Ben Ali 2004 lät sig väljas till president för tredje gången, på inbjudan av Ben Ali personligen och med resa och uppehälle betalt av regimen. Svensson gjorde också vad som förväntades av honom. Givetvis kom han med kritiska synpunkter på valprocessen, på västerländska politikers mästrande sätt, men framförallt intygade han att Tunisien trots bristerna var på rätt väg.

”President Ben Ali har lyckats att förbättra villkoren för de ekonomiskt sämst ställda, samtidigt som han mäktat hålla islamistiska fundamentalister på mattan”, skrev Svensson i ett pressmeddelande efter resan.

I pressmeddelandet berömmer han sedan den redan då tortyranklagade regimen i Tunis för att ha skapat en större öppenhet än grannländer som Libyen och Algeriet och inte minst för att ha byggt goda relationer till Europa.

Varför invända mot en diktator som är Europas?

Nu befinner sig Ben Ali på landsflykt i Saudiarabien, skyddad av en annan av västvärldens omhuldade diktaturer, medan hans torpedkompisar vankar olustiga i president- och kungapalats i Kairo och Amman, oroliga för att folkupproret i Tunisien skall sprida sig till deras länder och drabba även dem.

Huruvida Alf Svensson vankar lika olustig hemma i Gränna låter vi vara osagt, kanske tänker han ännu njutningsfullt på den lyxiga inkvartering som han och hans fru begåvades med i Tunis.

Men visst har politiker som Alf Svensson skäl att vara oroliga. För hur skall USA och Europa fortsatt kunna kontrollera arabvärlden och utplundra arabvärldens naturtillgångar om folk-uppror sveper bort deras diktatoriska torpeder, som i Tunisien?

Vi hyllar folkupproret och hoppas att Samir Amin får rätt. När folken reser sig kan världen bara bli bättre.