Hoppa till huvudinnehåll

Ledaren: Ett alternativ till amorteringskrav

Finansinspektionens förslag om att skärpa amorteringskraven på bolån kan tyckas vara en enkel fråga. Vem kan vara emot att man ska betala sina skulder? Det är vanligt folkvett. Men frågan är större än så.

Grafik: Proletären

Finansinspektionens förslag om att skärpa amorteringskraven på bolån kan tyckas vara en enkel fråga. Vem kan vara emot att man ska betala sina skulder? Det är vanligt folkvett. Men frågan är större än så. Skuldsättningen beror inte på att människor helt plötsligt drabbades av ekonomisk hybris och utan att tänka sig för började ta lån till höger och vänster.

Hushållens krediter består till 90 procent av bolån. Skuldsättningen är konsekvensen av en medveten omläggning från en social bostadspolitik till en bostadspolitik styrd av marknaden, det vill säga från en politik styrd utifrån människors behov av bostäder till att bostadsfrågan ska utgå från storbankers, byggkapitalets och privata hyresvärdars vinstmaximering.

Utförsäljning av kommunala bostadsbestånd och en medvetet skapad bostadsbrist har tvingat människor att skuldsätta sig för att lösa sin boendesituation. Lägg därtill storbanker som gladeligen lånat ut pengar för att genom räntor – betydligt högre än Riksbankens låga styrränta – och avgifter garantera att en stor del av lönepengarna knappt hinner landa på lönekontot innan de slussas vidare till finanskapitalet.

Den andra sidan av skuldsättningens mynt är storbankernas rekordvinster. Förra året landade de fyra storbankernas gemensamma vinst på över 90 miljarder kronor, en summa som hade räckt till att anställa 100.000 undersköterskor och nästan lika många sjuksköterskor i vården, bara för att ta en jämförelse.

Finansinspektionen vill nu lägga ansvaret på låntagarna. Istället måste ansvaret läggas på långivarna. För att angripa den skuld- och spekulationsbubbla som den eländiga bostadspolitiken i marknadens tjänst har skapat vore en rättvisare och effektivare politik att förstatliga storbankerna samtidigt med en skuldavskrivning i utbyte mot en kommunalisering av bostaden, givetvis med besittningsrätt för nuvarande boende.

Det finns frågetecken att räta ut kring en sådan politik, men det är åt det hållet vi måste gå. Det skulle ge samhället makt över bankerna, lätta trycket på en skuldsatt arbetarklass och befria det mänskliga behovet av bostäder från den eländiga marknad som skapat både bostadsbrist och överbelåning.