FN-resolution för kapitulation

Resolutionsförslaget dikterar Israels kapitulationsvillkor gentemot Libanon och ger samtidigt Israel rätt att fortsätta sina terrorbombningar och sin ockupation av södra Libanon. 

Dokumentet är så långt från ett fredsdokument man kan komma. Istället representerar det ytterligare ett steg i den amerikansk-israeliska aggressionspolitiken i Mellanöstern.

Krigsförbrytaren George W Bush deklarerar att han inte tänker tillåta några viktiga förändringar i resolutionstexten, vilket krävs av den libanesiska regeringen och av arabvärlden. Speciellt negativ är Bush till kravet på ett omedelbart tillbakadragande av de israeliska ockupationstrupperna.

Resolutionsförslaget innehåller inget fördömande av Israels brutala och kriminella aggressionskrig mot Libanon. Förslaget nämner inte heller med ett ord de områden i sydöstra Libanon, Shebagårdarna, som Israel ockuperat sedan 1967, en ockupation som gör Hizbollahs väpnade kamp mot Israel legitim enligt internationell lag.

Resolutionen kräver att Hizbollah avväpnas och upphör med sina militära operationer. Samtidigt ges Israel rätt att behålla ockupationstrupperna i Libanon och därtill rätt att utföra ”defensiva flygoperationer”, dvs att fortsätta terrorbombningarna. Detta är ett slag   i ansiktet på hela arabvärlden. Fakta är att varenda terrorbombning som Israel utfört kallas för just ”defensiv”.

Det är ett gigantiskt hyckleri när Bush talar om att ”alla vill att fientligheterna upphör”, detta samtidigt som vapenlast efter vapenlast flygs in från USA till Israel. Sanningen är att USA och Israel vill krig till dess att allt motstånd har krossats.

Det libanesiska parlamentets talman Nabih Berri säger att resolutionsförslaget ”öppnar dörrarna för en ständigt pågående aggression”, detta genom att det legitimera Israels ockupation. Det är en riktig slutsats. Den ständigt pågående aggressionen är USA:s politik i Mellanöstern. 

Bush talar om att ”dra upp rötterna för konflikten”. Med detta menas inte att lösa det palestinska folkets sextioåriga lidande eller att häva den fyrtioåriga ockupationen av Västbanken och Gaza och av delar av Syrien och Libanon. Givetvis syftar Bush inte heller på imperialismens dominans av Mellanöstern och plundringen av dess naturresurser.

För Bush och hans lakejer i västvärlden orsakas konflikten av det folkliga motståndet mot Israels erövringar och folkfördrivningar och mot USA:s försök att fullständig kontrollera hela Mellanöstern. Det är det folkliga motståndet som skall mejas ner. 

Huvuddragen i det perversa resolutionsförslaget arbetades fram av USA och Israel, varpå Frankrike lät sig spännas framför vagnen för att ge diktatet en mer neutral framtoning. Att förslaget skulle vara omöjligt för den libanesiska regeringen ingick i konceptet. Med  Libanons nej kan Israel fortsätta det brutala aggressionskriget samtidigt som ansvaret lastas över på Hizbollah och Libanon regering, ett bedrägeri som accepteras av ryggradslösa politiker och journalister i Sverige och övriga västvärlden. Det är skamligt. 
 
Israel har mött hårdare motstånd än väntat från Hizbollahs motståndskämpar. Men den vapenteknologiska överlägsenheten gör det ändå möjligt för Israel att fullfölja avsikten med kriget - att ödelägga södra Libanon och fördriva dess befolkning. När detta mål är uppnått lär Israel inte säga nej till att andra tar över.

Talet om en internationell fredsstyrka handlar om detta, handlar om att andra skall ockupera södra Libanon för Israels räkning. Detta handlar inte om en fredsstyrka, utan om en ockupationsstyrka.

I veckan skall riksdagens utrikesnämnd diskutera ett eventuellt svenskt deltagande i denna ockupationsstyrka. Något beslut lär inte fattas så länge kriget pågår och så länge någon begäran inte kommit från FN.

Men den antiimperialistiska opinionen måste säga ifrån redan nu. Sverige får under inga omständigheter bli en del av Israels krigsförbrytelser i Libanon, alldeles oavsett om en  sådan begäran kommer från FN.

Det är palestinier och libaneser som behöver skydd mot Israels aggressioner. Den dag FN sätter upp en fredsstyrka med entydigt uppdrag att skydda Västbanken, Gaza och Libanon mot de israeliska övergreppen skall vi vara för ett svenskt deltagande. Men vi säger kategoriskt nej till att Sverige håller Israel med ockupationstrupper.

9 augusti 2006
Proletären 32, 2006