Högern i skottgluggen på 8 mars

På tisdag är det Internationella kvinnodagen – en dag som instiftades 1910, på initiativ av den tyska socialisten och sedermera kommunisten Clara Zetkin, och som efter beslut på en internationell kvinnokonferens i Moskva 1921 är fast förlagd till 8 mars.

Det är ingen tillfällighet att det var den revolutionära arbetarrörelsen som instiftade kvinnodagen och att det idag är vänstern som håller traditionen vid liv. Kvinnans underordnade ställning, kvinnoförtrycket, är en funktion av klassamhället och därmed en del av den ojämlikhet som arbetarrörelsen har att bekämpa.

Sant är att vissa kvinnor är mindre ojämlika än andra. Det går ingen nöd på kapitalister och direktörer som Antonia Ax:son Jonsson eller Annika Falkengren. Sådana damer är tvärtom en del av den klasstruktur som håller både arbetarmän och arbetarkvinnor i underordning.

Men lika sant är att flertalet kvinnor inte bara är underordnade i den kapitalistiska klasstrukturen, som arbetare, utan också i den genusordning som gör mannen till norm, vilket ger dubbla bördor.

Det kan låta svulstigt, men är mycket konkret. Genusordningen ger kvinnor lägre löner, sämre arbetstider, sämre arbetsvillkor, lägre pensioner, större ohälsa, mer obetalt hemarbete och på köpet utsätts de för sexualiserade föreställningar och sexuellt våld.

Man kan tycka att en särskild dag inte gör från eller till vad gäller allt detta. Kampen för jämställdhet måste föras varje dag på året och på
alla arenor som står till buds. Men på samma sätt som 1 maj är en dag för manifestation av arbetarkraven är 8 mars en dag för manifestation av kvinnokraven. Det handlar om att uppmärksamma och sammanfatta en daglig kamp.

Till årets 8 mars har Kommunistiska Partiet valt att fokusera vid Rut-frågan, vid överklassens skattesubventionerade hemtjänst, inte för att Rut är den mest grundläggande eller ens den viktigaste kvinnofrågan, utan för att Rut så tydligt avslöjar högerregeringens cyniska och kvinnofientliga klasspolitik.

Samtidigt som kvinnorna i offentlig sektor dignar under kronisk underbemanning och permanenta sparbeting, slösar Reinfeldt & Co över en miljard skattekronor på en överklass som redan fått nog och mer än nog i form av skattesänkningar. Rut framställs som en social välgärning. Stressade människor i karriären hjälps att få ihop livspusslet samtidigt som svarta jobb blir vita.

Men det är en i alla avseenden förvriden socialpolitik. Karriärmänniskorna har råd att betala sin hemhjälp ur egen ficka samtidigt som de svarta jobben kan bli vita genom att anställa fler i hemtjänsten, där behoven är jättelika. Eller anställ egen städpersonal på sjukhus och i skolor, som är i behov av sanitär upprustning.

Många har svårt att få livspusslet att gå ihop, som ensamma mammor med obekväma arbetstider i vården eller i handeln eller alla dess tim-vikarier, som aldrig kan vara säkra på att pengarna räcker månaden ut. Varför är deras livspussel mindre viktiga?

Rensa upp i överklassens bidragsträsk, säger vi! Överklassens herrar och damer får köpa hur mycket hemtjänst de vill – vi har inget att
invända mot jobben som sådana. Men de får betala själva.
Varför skall överklassen få miljardbidrag samtidigt som intjänade
ersättningar till sjuka och arbetslösa skärs ner?

Som avslutning vill vi bara peka på ytterligare en sida i högerregeringens kvinnofientliga politik. För samtidigt som Reinfeldt & Co subventionerar överklassens bekväma liv vill finansminister Anders Borg sänka de lägsta kvinnolönerna. Undersköterskor, kassabiträden, servitriser och städerskor tjänar alldeles för mycket, menar Borg. Direktörens skattesubventionerade piga har för stora löneanspråk.

Mer behöver inte sägas. På årets 8 mars har vi högern i skottgluggen.