Hur kan man försvara proletariatets diktatur?

När Kommunistiska Partiet häromveckan fick utrymme i ett inslag i SVT:s Rapport valde den statliga televisionens programdirektörer att lyfta fram frågan om proletariatets diktatur.

De hade kunnat ta med delarna där vi pratade om sex timmars arbetsdag, om EU-motståndet, kravet på sänkta politikerlöner eller kampen för fred och nedrustning. Men så gjordes inte. Att prata om arbetarpolitik här och nu är uppenbarligen för farligt för ett SVT som dagligen låter den ekonomiska och politiska maktens representanter stå oemotsagda.

Men eftersom svaren klipptes korta i inslaget är det på sin plats att utveckla det här med proletariatets diktatur. Inte i största allmänhet, utan konkret som den direkta motsatsen till dagens marknadsdiktatur. Vi börjar med frågan om vinsterna i välfärden.

I Svenska Dagbladet (1/11) går riskkapitalisten Gabriel Urwitz till frontalangrepp mot regeringen och kräver att det föreslagna vinsttaket ska slopas. Det måste vara veckans plattaste nyhet, med samma nyhetsvärde som att intervjua en torsk som vill göra det lagligt med sexköp.

Enligt Urwitz & Co är en vinstbegränsning lika med ”centralplanering” och ”planekonomiska idéer” och värsta sortens populism i klass med Donald Trump. Att Urwitz, till skillnad från regering och riksdag, inte är vald av någon berör inte denna riskkapitalist i ryggen. Han talar med kapitalägarens självklara
auktoritet. Inte heller bryr sig Urwitz om att en stor majoritet av svenska folket, även bland de borgerliga väljarna, vill stoppa vinstkalaset i välfärden. Det är ju tvärtom detta som gör förslaget till populism.

I den marknadsdiktatur som Gabriel Urwitz försvarar ska folkvalda församlingar inte inkräkta på privat-egendomens heliga mark, inte ens när det gäller hur folkets egna skattepengar ska användas. Borgerlighetens demokratisyn står i direkt motsats till socialismens demokratiuppfattning.

Socialismen vill utsträcka demokratin till att omfatta alla delar av samhället, inte minst ekonomin. Borgarklassen vill utsträcka kapitalismens envälde och marknadsprinciper till att gälla hela samhället, oavsett om det gäller sjuka människors behov av vård, barns behov av utbildning eller äldres behov av omsorg. Vilka som är de största demokraterna, överlåter vi åt läsarna att bedöma.

Men det räcker inte med detta. För att garantera privategendomens diktatoriska makt driver näringslivet på för så kallade frihandelsavtal, som Ceta-avtalet som EU och Kanada skrev på i veckan. Det är inte frihet i allmänhet som avtalen ska skydda, utan just näringslivets frihet från demokratiskt inflytande över deras vinster.

Eftersom eliterna vet att folk i allmänhet är demokrater och inte accepterar sådana diktatoriska medel gör de allt för att förhindra folklig insyn. I förhandlingarna om TTIP-avtalet garanterade EU-topparna sina motparter i USA att EU-kommissionen skulle förhindra allmänhetens insyn genom att alla dokument om utvecklingen av TTIP skulle hemligstämplas i 30 år. Detta kan man läsa i ett brev som avslöjades i november 2013.

Än så länge har SVT:s Rapport inte frågat något av partierna i riksdagen som stödjer handelsavtalet om varför de är för marknadsdiktaturen.

När vi är inne på de folkvalda så kunde vi i veckan läsa hur lämmeltåget mellan den politiska och ekonomiska makten fortsätter.

Som Miljöpartisten Yvonne Ruwaida som tagit ett välavlönat toppjobb hos Vattenfall, det företag som enligt hennes parti är en ”skam för Sverige”.

Eller före detta finansminister Anders Borg som vid finanskraschen 2008 sa att krisen beror på ”rå girighet och ett vårdslöst risktagande i framför allt amerikanska banker”. Idag tjänar Borg storkovan som rådgivare åt Citigroup, en av de storbanker som var mest insyltade i spekulationen och som tack för detta fick 15 miljarder dollar av amerikanska skattepengar för att räddas ur knipan. Vad är Ruwaida och Borg om inte den värsta sortens populister?

Problemet med att elitens företrädare hoppar mellan näringsliv och politik är bara ett symptom på en djupare och mer allvar demokratisk kris. Vi lever på många sätt i en fasaddemokrati där medborgarna lockas ut som röstboskap var fjärde år men möjligheten att påverka beskärs genom Brysselmakt, centralbanker som står oberoende av folkvalda församlingar, lobbyism, handelsavtal och den korruption som kommer av att samhällseliterna smälter samman.

I grund och botten handlar det om marknadsdiktaturen, den märkliga borgerliga uppdelning av samhället i en politisk och en ekonomisk sfär. Där en allt mer kringskuren demokrati bara ska råda i den politiska sfären samtidigt som ett allt rikare och mer monopoliserat näringsliv dominerar den ekonomiska sfären.

Som alternativ till den liberala demokratin ställer Kommunistiska Partiet den socialistiska, ett folkstyre som omfattar hela samhället och vars målsättning är att göra medborgarna till aktiva beslutare och verkställare i den dagliga skötseln av samhället. Det menar vi är en verklig och fullvärdig demokrati.

En avgörande sida är att de som är valda att representera sina jobbarkompisar, grannar eller medborgarna inte ska leva under andra omständig-heter än de som har valt dem. Under marknadsdiktaturen knyts de folkvalda till kapitalisternas sätt att leva och tänka. I vårt alternativ ska de folk-valda vara knutna till hur vanligt folk lever och tänker.

Socialismen avskaffar populismen genom att göra folkvalda direkt avsättbara, den som inte levererar det den lovar åker helt enkelt ut.

Låt oss sammanfatta: I ett socialistiskt Sverige kommer de som förespråkar marknadsdiktatur att ställas till svars i tv. De som försöker flytta pengar från välfärd till konton i skatteparadis kommer att gripas och pengarna konfiskeras och återföras till välfärden.

Avtal mellan arbetarklassens organisationer och statsmakten kommer att göra det möjligt att förhindra nedläggningar av samhällsnyttig verksamhet, se till att en demokratisk ordning gäller även på arbetsplatserna och i den mån det finns kvar företag som styrs diktatoriskt utifrån privategendomens principer har arbetarstaten i uppgift att skydda vanligt folk mot de risker mot försörjning och goda levnadsmöjligheter som företagen utgör.

För de många människorna innebär det en utvidgning av demokratin till att omfatta samhällets alla delar. De som sitter på ägande och makt och inte accepterar en sådan demokratisk ordning kommer att tvingas till detta. Det är detta som i marxistisk tradition kallas proletariatets diktatur.

För övrigt ställer Kommunistiska Partiet när som helst upp i Rapport eller något annat program för att diskutera dessa frågor, men låt oss ta det i direkt-sändning.