Inga spioner i våra förorter!

I veckan kom den parlamentariska
Integritetsskyddskommitténs första delbetänkande. Med svidande kritik
av den svenska lagstiftningsmakten.



Kommittén har gått igenom den personliga integritetens ställning på ett
tjugotal rättsområden och funnit att den successivt underminerats på
samtliga. Det är givetvis det sk kriget mot terrorismen som spökar.
Över partigränserna har lagstiftarna så förlorat sig i detta krig att
de helt glömt bort medborgarnas grundlagsfästa och konventionsskyddade
rätt till privatliv.



Den rättsliga nonchalansen är smått kuslig. Grundlag säger att staten
inte har rätt att införa nya lagar utan att dessa vägs mot riskerna för
intrång i privatlivets helgd, den sk proportionalitetsbedömningen. Men
sedan 2001 har sådan bedömningar knappt gjorts alls och har de gjorts
så har det varit helt pliktskyldigt och mest på låtsas.



Slutsatsen är att lagstiftarna helt sonika struntar i såväl grundlagen
som privatlivets helgd. I kriget mot terrorismen helgar ändamålet
medlen, på gammalt jesuitmanér.



Vilket genast för oss till Göteborg. Där det i veckan avslöjades att
Säpo inlett ett samarbete med de kommunala bostadsbolagen för att spåra
upp och identifiera presumtiva terrorister, givetvis i de invandrartäta
nordöstra stadsdelarna.




Den presumtive terroristen är muslim; i Säpos skuggvärld är rentav alla
muslimer presumtiva terrorister, så bostadsbolagens angivare har helt
sonika att hålla koll på alla muslimska hyresgäster. Ser någon kanske
på något olämpligt TV-program? Rapportera! Börjar en ung man odla
skägg? Rapportera! Hänger en Palestina-fana på väggen i någon lägenhet?
Rapportera!



För lite drygt ett år sedan tillkännagav dåvarande Säpo-chefen Klas
Bergstrand att Säpo lagt om sina arbetsmetoder. Skolspioner var nu
anlitade för att rapportera om muslimska elevers idétuveckling. Enligt
konceptet att en terrorist genomgår en ideologisk process: först
radikal, sedan fundamentalist, sedan extremist och slutligen terrorist.
Säpo ville ha rapporter om de radikala. I presumtivt syfte.



Lärarfacken protesterade unisont och kraftfullt.

”I lärarnas uppgift ingår inte att vara poliser”, sa Lärarförbundets
ordförande Eva-Liz Preisz och hon fick medhåll av kollegan Mette
Fjelkner på Lärarnas riksförbund. 



I Göteborg är det annat ljud i skällan. Ok för mig, säger direktör
Eliasson på Förvaltnings AB Framtiden, som äger de kommunala
bostadsbolagen. Socialdemokrat så klart. OK för mig, säger också
kommunalrådet Göran Johansson. Givetvis. För en man som skurit sina
lagrar i den socialdemokratiska spionorganisationen IB och som är stolt
över det, så är steget till Säpo inte långt.



Det hela är naturligtvis fullständigt otillbörligt. Var tar
privatlivets helgd vägen om kommunala bostadsbolag spionerar på sina
hyresgäster på uppdrag av Säpo? För att upptäcka och rapportera dem som
i feberheta sossefantasier kan tänkas utvecklas till de terrorister som
Sverige ännu inte sett skymten av. Räcker det kanske med en
Palestina-flagga? Minns att Göran Johansson på 1980-talet avfärdade ANC
som en terroristorganisationen.



Ett är klart. Kommunala bostadsbolag skall inte ägna sig åt angiveri;
skall inte ha med Säpo att göra. Det skall inte skolan heller, inte
socialtjänsten, inte försäkringskassan. Civila myndigheter skall värna
den personliga integriteten, inte kränka den.



Måhända behöver Sverige en säkerhetspolis. Men i så fall en
säkerhetspolis under strikt demokratisk kontroll och med ett tydligt
och rättssäkert uppdrag. En sådan institution har Säpo aldrig varit,
vilket årtionden av olaglig åsiktsregistrering är bevis nog för.



Men det är faktiskt värre nu. Genom terroristlagstiftningen har Säpo
försetts med befogenheter långt bortom demokratins och rättsäkerhetens
gränser. Ett påstående från Säpo och du kan utan vidare utvisas till
tortyr, som i fallet Hassan Asad.



Integritetsskyddskommittén pekar på en ytterst oroande utveckling.
Vilket den gör bra. Men vare sig Thomas Bodström eller Mikael Odenberg
lär bry sig nämnvärt om utsagorna från partikamrater som Anders
Bengtsson och Inger René.



Man kan alltid hoppas att riksdagen tar hänsyn till ett enigt utlåtande
från en kommitté den själv tillsatt. Vilket definitivt måste innebära
att Odenbergs FRA-proposition skrotas och att Bodströms vilande
lagförslag om preventiva tvångsmedel och buggning sänds till evig vila.
Det är upp till bevis.



För oss andra gäller det att försvara demokratin varhelst den hotas. Inga spioner i våra förorter! Rättvisa åt Hassan Asad!



3 april 2007

Proletären 14, 2007