Klassfiendens attacker

Ledare

Med avskedandet av 140 hamnarbetare har arbetsköparna i APMT ytterligare skärpt striden i Göteborgs hamn. Så besannas det som vi skrev på denna plats i Proletären nr 26 att APMT:s taktik är ”att driva verksamheten i Skandiahamnen mot sin undergång”. Godsvolymen i Göteborgs containerhamn sjunker kvartal för kvartal till rekordlåga nivåer och orsaken till förlorade arbetstimmar är inte Hamnfyran punktstrejker utan till 98 procent APMT:s lockout.

Ur denna verklighet framgår övertydligt att APMT inte drivs av kortsiktigt lönsamhetstänk. Maerskkoncernen agerar inte som kvartalskapitalister utan perspektivet är långsiktigt och klassmässigt. Sedan Maersk tog över driften av containerhamnen har deras agerande inte handlat om att driva en lönsam hamnverksamhet.

I bolagsrummen i Skandiahamnen liksom i Maerskhögkvarteret i Köpenhamn finns ett perspektiv där man helt enkelt skiter i kortsiktiga förluster för Göteborgs hamn och dess kunder, i synnerhet stora svenska monopolbolag. Vilket understryks inte minst av Svenskt Näringslivs tydliga stöd till APMT och genom arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) som med situationen i Göteborgs hamn som förevändning försöker skärpa klasslagstiftningen kring strejkrätten.

Exemplet Hamnarbetarförbundet, en demokratiskt medlemsstyrd stridbar fackförening, ska straffas i syfte att statuera exempel för alla klassmedvetna arbetare. För svensk överhet, kapitalister såväl som borgar- och sossepolitiker finns en agenda där Maersks agerande passar som hand i handsken.

Det är mäktiga fiender som står emot Göteborgs hamnarbetare. Så mäktiga att striden varken kan bedömas eller drivas utifrån ett lokalt perspektiv. Sedan decennier, med erfarenhet av den tuffa nationella hamnstrejken 1980 där Hamnarbetarförbundet inte lyckades uppnå vare sig sina lönekrav eller kravet att få eget kollektivavtal, har avdelning 4 i Göteborg mejslat fram en under lång tid framgångsrik kamptaktik baserad på det faktum att medlemmarna inte är bundna till den kollektivavtalade fredsplikten.

Utifrån grundinställningen hos klassmedvetna arbetarkämpar där insikten om arbetsplatsens vikt för kollektivets försörjning utgör ett fundament, gjorde Hamnfyrans medlemmar ett vägval där de genom varsel om punktstrejker och blockader kunnat tillkämpa sig såväl en hygglig löneutveckling som avgörande inflytande över för arbetarkollektivet avgörande frågor som arbetsmiljö, arbetstid, skiftupplägg, skyddsarbete mm.

Givetvis har fyrans medlemmar ibland måst utlösa sina varsel, men ofta har de mest fungerat som en blåslampa på företagsledningen. Under alla dessa år har hamnen ägts och drivits av Göteborgs kommun, en arbetsköpare som utifrån sin roll som kollektiv kapitalist satt driften av verksamheten i första rummet. Där kloka förslag från arbetarkollektivet, inte alltid efterfrågats men ändå behandlats utifrån det politiska målet att erbjuda Göteborgsregionens och landets kapitalistiska företag väl fungerande transporter.

Med monopolkoncernen Maersks inträde på hamnscenen förändrades arbetsköparens vägval. Nu fanns det plötsligt konfrontativa muskler vilket parat med en avsaknad av svensk politisk klassamarbets-agenda öppnade för en total attack mot de klassmedvetna hamnarbetarna. Arbetsköparen slog dövörat till mot Hamnfyrans medlemmar, avtal sades upp och den dominerande fackföreningen fråntogs i princip allt inflytande.

Mot bakgrund av de senaste årens konfrontatoriska arbetsköparagerande och de nyligen genomdrivna massuppsägningarna gäller det för Hamnarbetarförbundets medlemmar att inse att striden inte kan lösas med vädjanden till kapitalistiskt ”lönsamhetsförnuft”. Inte heller lär lösningen finnas lokalt i Göteborg. Därför att kapitalets agerande övertydligt är betydligt mer långsiktigt.

Nu behövs samling av alla klassmedvetna arbetare kring kampens väg. Initiativ till blockad av Maersk kan och bör tas av Hamnarbetarförbundet nationellt med stöd av dess international IDC. Vi är övertygade om att i arbetarklassens djup finns insikt om vikten av att i detta stödja Hamarbetarförbundet, landets enda demokratiskt medlemsstyrda fackförening.

En insikt om vikten att stödja kampen mot klassfiendens attacker i Göteborgs hamn som hotar livsavgörande frågor för alla Sveriges arbetare. Främst gäller det rätten till självständig facklig organisering, rätt till fasta jobb med tillsvidareanställning och den grundlagsfästa strejkrätten.

2017-11-15
Proletären är organ för Kommunistiska Partiet. Grundad 1970.