Klassintresset ljuger aldrig – SD är överhetens parti

När Sverigedemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt började bli stamgäst i media skrev Proletärens ledarsida att om det luktar, smakar och ser ut som en finansvalp så är det förmodligen en finansvalp. Vi har ingen anledning att ändra uppfattning efter den gångna veckans utspel när Oscar Sjöstedt än en gång bekräftat att han är en nyliberal av värsta sort.

Enligt Oscar Sjöstedt är det socialism att anse att vinstplundringen i välfärden ska stoppas och att folkets skattepengar inte ska gå till att dumpa tryggheten på jobben genom att skumraskföretag utan kollektivavtal ska få delta vid offentlig upphandling. Att socialism enligt Oscar Sjöstedt är det värsta av det värsta visar att han skolats väl vid den nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet, denna nyliberalismens prästskola.

Om det är socialism att försvara kollektivavtal och motsätta sig vinstplundring i välfärden så är en absolut majoritet av svenska folket socialister. Inte oss emot. Det är bra om högerspöken som Oscar Sjöstedt klistrar socialistetiketten på de mest självklara politiska ställningstaganden som dessutom stöds av en bred folklig opinion.

För de flesta människor är saken ganska given. Folkets skattepengar ska användas till att öka tryggheten på jobben. Inte som idag när de hundratals miljarder som läggs på offentlig upphandling ofta går till att dumpa löner och arbetsvillkor.

Lika självklart är det för de flesta människor att våra skattepengar som går till den gemensamma välfärden ska hamna i verksamheten och ge barnen en bra skola, de sjuka en bra vård, de äldre en värdig ålderdom och de anställda rimliga arbetsvillkor. Folkets skattepengar ska inte användas till att berika riskkapitalister eller fylla på redan överfulla konton i skatteparadis.

Det skulle vara lätt att dra slutsatsen att Oscar Sjöstedts ivriga försvarande av skatteplundrare är resultatet av Svenskt Näringslivs uppvaktande av SD sedan de vuxit till sig som parti. Men då glömmer man det faktum att SD är och alltid har varit ett arbetarfientigt högerparti, som historiskt sett står för det småborgerliga hatet mot allt vad fackföreningar och arbetarrätt heter. Under en tid har denna sida tonats ner för att underlätta opinionsmässiga framgångar inom arbetarklassen, där frustrationen växer mot det samhälleliga förfallet och den EU-kramande politiska elitens folkförakt.

Så gott som hela SD-ledningen kommer från de finaste universiteten, från Östermalm och från finansbranschen. När Oscar Sjöstedt kallar försvar av kollektivavtal och gemensam välfärd för socialism, är det inte resultatet av Svenskt Näringslivs hjärntvätt. Det är finansvalpen som anser att allt bör mätas med marknadens räknesticka som talar. Det är en ärlig överklassares upprördhet över att någon har mage att ifrågasätta kapitalisternas profiter eller förespråka en politik som slår vakt om kollektivavtal och trygghet på jobben.

Samma unkna överklasspolitik gäller i utrikespolitiken. Det är sant att SD har röstat mot svenskt deltagande i Libyenkriget, men detta var aldrig någon strategiskt viktig fråga för Wallenberg & Co. Men att underordna vårt land Nato och förvandla Sverige till en lydstat i USA:s ledband är av avgörande betydelse för de svenska storföretagen. Dels för att få ett militärt skydd för de investeringar i utlandet som är resultatet av mångårig avindustrialisering i vårt land, och dels för att garantera möjligheten att göra profiter på den vansinniga militära rustningen.

Att detta leder till växande osäkerhet för landet, både vad gäller spänningarna i Östersjön och hotet från terrorism bryr sig Wallenberg & Co inte om, och inte heller deras politiska förvaltare. Därför lade SD sig platt i våras när värdlandsavtalet klubbades i riksdagen och de kommer inte bjuda motstånd när ytterligare steg tas för att avskaffa det svenska självbestämmandet.

Oscar Sjöstedt & Co brukar kalla sig Sverigevänner, ingen kan längre tvivla på vilken klass i Sverige som är SD:s vänner.