Kommunistisk utmaning

Partiet utökar alltså i år sitt valdeltagande.




Dock kandiderar Kommunistiska Partiet inte heller i år i riksdagsvalet.
Vilket givetvis är beklagligt. Riksdagsvalet fullkomligt ropar efter
ett arbetaralternativ, efter ett parti som konsekvent utmanar
kapitalism och EU-dikterad högerpolitik och som vägrar köpslå om
arbetarklassens rättigheter. Men dessvärre har Kommunistiska Partiet
ännu inte organisa-torisk kraft att utgöra detta alternativ i ett val
som omgärdas av omfattande icke-demokratiska begränsningar. Vårt parti
är helt enkelt för litet för att kunna göra sig gällande i
riksdagsvalet.



Det finns partier som ställer upp i val utan minsta förmåga att göra
sin kandidatur känd för ens en bråkdel av väljarna. Som ställer upp för
sin egen tillfredställelses skull. Sådant är inget för oss.



Vi kommunister ser inte valen som politikens allt, utan som en av
många arenor för arbetarklassens kamp. Vi ställer upp i val för att
erbjuda arbetarväljarna ett alternativ. Varvid ett minimikrav är att vi
har förmåga ett göra vår kandidatur känd för de allra flesta
arbetarväljare. Annars blir kandidaturen bara en tom gest utan förmåga
att ens avspegla de politiska stämningarna i arbetarleden.



På riksplanet har vi ännu inte kraft att göra en riksdagskandidatur
känd för majoriteten arbetarväljare. Men i åtminstone sjutton kommuner
har vi kraft att på egen hand bekantgöra en kommunal kandidatur. Därav
vårt begränsade valdeltagande.



Det kan synas mer än lovligt andefattigt att bara kandidera kommunalt.
Sveriges kommuner är idag satta under statlig tvångsförvaltning. Färgen
på de politiska majoriteterna spelar marginell roll i en situation då
kommunpolitiken reducerats till att anpassa den kommunala verksamheten
till statlig åtstramningspolitik och EU-dikterade krav på
budgetbalans.    



Men andefattigt blir det bara för dem som viljelöst låter sig
inlemmas i ett inskränkt kommunalt förvaltande. Det vägrar
Kommunistiska Partiet. Vi kandiderar på helheten i vår politik.
Givetvis som arbetarklassens omutbara företrädare i varje fråga som
hamnar på kommunfullmäktiges bord, liten som stor. Men också som
socialismens och anti-imperialismens parti.



Det kan synas som plakatpolitik, men är det inte.



• Det går att konfrontera EU genom att kräva svenska kollektivavtal vid kommunal upphandling.



• Det går att utmana marknadsliberalismen genom att säga nej till all utförsäljning av kommunal egendom och verksamhet.



• Det går att hävda behovsstyrd planhushållning genom att kräva att de
kommunala bostadsbolagen återförs till allmännyttans och den sociala
bostadspolitikens principer och genom att kräva återinförande av en
obligatorisk kommunal bostadsförmedling.



• Det är absolut nödvändigt att attackera budgetslaveriet genom att
hävda att politiken skall styra budgeten. Saknas pengar måste kommunen
ställa krav på ökade statsbidrag så att verksamheten svarar mot de
folkliga behoven.  Ta pengarna där de finns!



• Det går att bekämpa industrislakt och arbetslöshet genom att ställa krav på statliga ersättningsjobb.



• Det går att kräva att kommunen omedelbart omvandlar alla tim- och behovsanställningar till fasta jobb.

  

• Det går att hävda de sociala satsningarnas prioritet framför alla de överklassprojekt som är legio i varje kommun.



• Det går att kräva en arbetarlön åt yrkespolitiker och politiska
tjänstemän. Kan Evo Morales i Bolivia halvera sin presidentlön, så kan
svenska kommunalråd halvera sina. 



• Det går att kräva kommunal bojkott av israeliska varor och att förslå kommunala vänorter i länder som Palestina och Kuba.



Detta för att bara nämna några få exempel på hur vi kommunister avser att göra kommunpolitik av vår allmänna politik.



Detta vill vi framhålla. En röst på Kommunistiska Partiet i valet
2006 är inte en röst på det ena eller andra kommunala kravet, även om
vi också framför sådana, utan en röst på en helt annan politik. I
högerpolitikens snålblåst står vi upp för en rak vänsterpolitik och för
en politik som i alla frågor ställer arbetarklassens intressen främst.
Vi bekämpar med frenesi den öppna borgerlighetens alla propåer. Men vi
avvisar också den högerpolitik som drivs av den vänster som för länge
sedan upphört att vara vänster.



Vårt parti får inget gratis. Vi är utestängda från de stora medierna
och får därför lita till egna krafter för att nå ut till våra väljare.
Vi måste själva finansiera vår valkampanj genom bidrag från medlemmar
och sympatisörer.



Redan nu vill vi därför rikta en vädjan till Proletärens läsare. Stöd
oss i valet 2006! Har Du möjlighet att bistå oss i valarbetet, så anmäl
Dig redan nu. Till particentralen eller till lokalorganisationen på Din
ort. Har Du möjlighet att bistå oss ekonomiskt, så sätt in en slant
till vår valfond. Inget bidrag är för litet.



En kommunistisk valframgång 2006 utmanar hela borgarsamhället. Låt oss tillsammans bana väg för en sådan.



31 januari 2006

Proletären 5, 2006