Kriget är skamligt

Nej. Vi inlemmar oss inte i den obligatoriska kön för respektfulla  beklaganden. Vi skickar inga kondoleanser. Vi sätter inte på oss
det gula bandet för att uttryck vårt stöd för de svenska soldaterna i Afghanistan.

Att människor dör i krig är ett lika sorgligt som välkänt faktum.

De flesta dör helt oförskyllt, som de 2 412 civila afghaner som dödades 2009, nästan alla till följd av terrorbombningar och andra övergrepp från ockupationstruppernas sida. Varför så tyst om dem?

Andra dör för att de föresatt sig att befria sitt land från blodig utländsk ockupation. De offrar sina liv för en sak som i alla tider och
i alla länder betraktats som god. Varför inte i Afghanistan?

Åter andra dör för att de deltar i ett orättfärdigt krig, i ett imperialistiskt erövrings- och ockupationskrig, som de båda svenska officerare som dödades i söndags. Vi vet inte varför kapten Palmlöv och löjtnant Andersson anmälde sig som frivilliga till detta krig, kanske trodde de sig göra en insats för fred och demokrati, bedragna till det av krigsanstiftande politiker. Men deras personliga bevekelsegrunder förändrar inte den orättfärdiga karaktären på kriget.

Kapten Palmlöv och löjtnant Andersson dog inte på ärans fält, utan på vanärans; deras liv offrades i ett krig som inte hedrar utan som skämmer ut Sverige, som gör Sverige till en del av ett sedan över åtta år pågående krigsbrott.

Glöm deklarationerna om en insats för fred, demokrati och kvinnofrigörelse. De utgör bara patetiska dimridåer. Glöm de ivriga försäkringarna om ett krig med FN-mandat. De är rent lögnaktiga.

USA angrep Afghanistan utan FN-mandat och trappar nu upp kriget utan FN-mandat. Ockupationsarméns huvudstyrka, de amerikanska OEF-trupperna, saknar all internationell sanktion. Då spelar det föga roll att USA försett sina hjälptrupper med chick FN-etikett, särskilt som också Isaf, där den svenska truppkontingenten ingår, står under amerikanskt befäl. FN-etiketten är bara ett sätt för de hjälpsamma att bedra den egna opinionen.

Kriget handlar om makt. USA vill etablera kontroll över Afghanistan och över Mellanöstern som helhet. Bevekelsegrunden stavas olja. Till sin grundläggande karaktär handlar det om ett kolonialkrig, lett av USA och med Sverige som ett
av ett fyrtiotal stödländer. 

Detta krig har nu pågått i åtta långa år. Med förfärande följder för afghanerna. Tiotusentals civila har dött i ockupationstruppernas
urskiljningslösa räder och de sociala förhållanden är nu så bedrövliga att Röda Korset kallar dem outhärdliga. Säkerhetssituationen har blivit dramatiskt sämre de senaste åren och det som kallas demokrati är bara en hånfull omskrivning för krigsherrarnas och knarkbaronernas oinskränkta makt.

Om detta krig verkligen hade syftat till att säkra fred, demokrati och social utveckling i Afghanistan, så måste det betecknas som ett av de mest misslyckade i världshistorien.

Statsminister Reinfeldt och hans eländiga försvarsminister Tolgfors försöker skrämma oss med de ruskiga talibanerna, som genast kommer att ta över om de svenska trupperna dras bort, med stängda flickskolor och inlåsta kvinnor som påstådd följd. Huruvida den sk talibanerna är ruskigare än de krigsherrar och knarkbaroner som bär upp Harmid Karzais korrupta regim kan man diskutera. Men odiskutabelt är att kriget producerar de män som kallas talibaner, dagligen och stundligen och i massomfattning. För att afghanerna är ett frihetsälskande folk.

Alla talibaner är inte religiösa extremister, bara motståndsmän. Men även om alla vore extremister, så är det en befängd tanke att det går att befria   de afghanska kvinnorna genom krig och ockupation. Det patriarkala systemet i Afghanistan, för vilket religionen är ett uttryck, har djupa sociala rötter, fast förankrade i Afghanistans utvecklingsnivå. Kvinnorna i Afghanistan befrias inte genom krig, utan genom ekonomisk och social utveckling.

Men som sagt. Kvinnorna är bara en förevändning för detta krig utan slut. För det är ett krig utan slut. Oavsett om USA mot förmodan lyckas stabilisera läget, genom ännu större truppinsatser eller genom uppgörelser med delar av talibanrörelsen – för givetvis är talibaner bara ruskiga så länge de bekämpar USA – så kommer kriget att fortsätta. För att förtryck föder motstånd.

Vi är emot detta krig. Rätt av och kategoriskt och från första stund. För att det är orättfärdigt krig. Därmed är vi självklart emot Sveriges deltagande i kriget. Vi ser det som en skam för ett land som gjort sig känt för att värna fred och alliansfrihet och alla länders lika rätt.

De likkistor som nu anlänt till Arlanda är inte de första och inte de sista. Vi beklagar att kapten Palmlöv och löjtnant Andersson offrade sina liv i detta ärelösa krig. Men ännu mer beklagar vi de 2412 civila afghaner som i fjol föll offer för ockupationstruppernas kulor.

Vi anklagar krigsinsatsens riksdagsmajoritet för denna blodspillan. Ni offrar människoliv, såväl svenska som afghanska. För imperialismens makt och oljeprofiter. Det är skamligt, skändligt.

Vi säger:
•Sverige ut ur Afghanstan!
•USA ut ur Afghanistan!