Hoppa till huvudinnehåll
Av

Kvinnofientlig klasspolitik

Så har finansminister Borg gjort det igen. På en konferens med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), som är arbetsgivarorganisationen inom offentlig sektor, tog Borg åter struptag på de lågavlönade kvinnorna.


Så har finansminister Borg gjort det igen. På en konferens med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), som är arbetsgivarorganisationen inom offentlig sektor, tog Borg åter struptag på de lågavlönade kvinnorna.

”Ni har varit usla förhandlare”, tillrättavisade Borg de församlade politikerna och byråkraterna. Den påstådda uselheten består då i att SKL gått med på alldeles för höga ingångslöner, vilket i sin tur påstås sabotera Borgs så kallade jobbpolitik.

I sak är påståendet absurt, framförallt för att Borg överhuvudtaget inte driver någon jobbpolitik. Allt Borg gör är att hålla tummarna för att marknaden skall lösa ett uppdrag han och hans regering abdikerat från.

Men det är också hånfullt och cyniskt. Borg begär att SKL skall sänka lönerna för de allra lägsta betalda kvinnorna, löner som är så låga att de knappt går att leva på, men som ändå görs ännu lägre genom deltidstjänster, timvikariat och annat otyg. Vet att lägstalönen för en kommunanställd som fyllt 19 år är 14 000 kr i månaden. Det är alltså dessa löner som Borg anklagar för att ha orsakat hans jobbfiasko.

På SKL-konferensen bedyrade Borg att han alls inte är ute efter att hålla tillbaka alla löner i offentlig sektor, bara ingångslönerna. Men det är en läpparnas bekännelse. För att inte rätt av kalla det lögn. Av flera skäl.

• För det första finns ett direkt samband mellan ingångslön och genomsnittlig lön, tydligt visad i en undersökning utförd av Kommunalarbetarens eminente Bengt Bergsmark. Ju lägre ingångslön desto lägre genomsnittslön. Detta är Borg naturligtvis medveten om. Han skjuter in sig på ingångslönerna för att sätta pressa de offentliganställdas löner i allmänhet.

• För det andra har EU:s finansministrar precis enats om att använda offentliganställdas löner som konjunkturpolitiskt instrument, såsom idag görs i länder som Grekland, Irland och Portugal. När banker och finansinstitut ställer till med finanskris skall de offentliganställda betala notan genom lägre löner, lyder bulletinen från Bryssel.

Borg har hövligt protesterat mot denna propå, som strider mot den svenska förhandlingsmodellen. Men bara för ordningens skull och med fingrarna i kors bakom ryggen, vilket hans visade på SKL-konferensen. Vad är hans pekfinger mot usla förhandlare om inte en otillåten politisk inblandning i parternas göranden och låtanden?

Borg har ett särskilt ont öga till lönerna i offentlig sektor. Kan han sänka dem ytterligare kan han också ytterligare sänka skatterna för de rika, som är hans moderata uppdrag. Men det vore fel att reducera Borgs iver till enbart skattesänkarnit. Han vill sänka alla arbetarlöner och till att börja med framförallt lägstalönerna i sk okvalificerade yrken. Också kapitalisterna skall få mer över i kassan, att användas till viktigare ting än arbetarlöner. Hur skall de stackars företagen annars har råd med höjda aktieutdelningar och bonusar och avgångsvederlag till horden av inkompetenta direktörer.

Visst är det tidstypiskt att Borgs utfall mot de offentliganställdas löner kom samma vecka som näringsminister Maud Olofsson sitter med fingrarna djupt fast i statliga Vattenfalls tyska fallskärmsburk. 85 miljoner kronor till odugliga direktörer stör inte regeringen och i vart fall inte Olofsson, som var informerad om uppgörelsen. Istället förfasar sig Borg över att kommunerna betalar skamligt höga(!) löner till timanställda vårdbiträden.

Att större inkomstskillnader ger fler jobb är en myt. Tvärtom visar statistiken att sysselsättningen var som högst när löneskillnaderna var som lägst. Högre arbetarlöner ger fler jobb!

Att höger representerar en kvinnofientlig klasspolitik är dock en sanning som står sig.