Hoppa till huvudinnehåll
Av

Ledaren: Björklund fiskar i grumligt vatten


Så har Jan Björklund gjort det företrädaren Lars Leijonborg gjorde såväl 2002 som 2006. En dryg månad före valet tar Björklund fram
det bruna metspöt för att fiska i islamofobins grumliga vatten.

Man skall naturligtvis inte bli förvånad. Premiärfisket 2002, som betades med språktest som krav för medborgarskap, gav rejäl fångst. På bara en månad steg Folkpartiet från mediokra siffror i opinionsmätningarna till sensationella 13,3 procent i valet, till lycka för alla dessa näriga broilers som numera befolkar politiken. Varför då bry sig om att Sverigedemokraterna i Olofström drog sig ur valet med hänvisning till att Folkpartiet nu var bättre skickat att driva Sverigedemokraternas politik än de själva.

Senare visade det sig att numera avsatte partisekreteraren Johan Jakobsson importerat konceptet från Danmark, där Folkpartiets systerparti Venstre sedan länge och med framgång gjort främlingsfientlighet till en del av den liberala profilen.

Strategin var mycket medveten och noga planerad. Folkpartiet skulle bli ett liberalt missnöjesparti, som Venstre, vilket uttalat inkluderade
att stryka reaktionära opinioner medhårs, som i invandrarfrågan.


I valet 2006 försökte Lars Leijonborg damma av paradnumret från 2002, men nu med mindre framgång. Det konserverade språktestet dög inte längre som populistisk murbräcka. I år måste Björklund därför hitta på något nytt, vilket gav förra veckans förslag om förbud för heltäckande slöja i skolan.

De flesta håller naturligtvis med Björklund om att lärare och elever måste kunna se varandra i ansiktet för att kunna kommunicera på bästa sätt. Men detta självklara har inte ett skvatt med Björklunds förbuds-krav att göra. Eftersom problemet inte existerar.

Ingen vet med säkerhet hur många kvinnor i Sverige som bär heltäckande slöja, men det handlar om under hundra och i skolsalarna om inga alls. Visst. Det finns några få fall där muslimska tjejer dykt upp i skolan bärandes niqab eller burka, förmodligen för att provocera, men dessa situationer har lösts lokalt och utan större åthävor. Tillsynsmyndigheten Skolinspektionen har därför bara fått in en anmälan om konflikt, rörande en Komvuxelev som vägrades bära niqab.

Menar verkligen Jan Björklund att det skall stiftas lagar i Sverige för att reglera ett problem som rör en enda person? Nej, så korkad är inte ens Björklund. Han är väl medveten om att slöjproblemet inte existerar i skolan. Men han är lika medveten om att det går att göra populistisk politik också av icke-frågor, som i Frankrike, Belgien, Holland och Danmark. Det är det och bara det han gör – han stryker den islamo-
fobiska opinionen medhårs genom att hitta på ett slöjproblem som inte finns.


Huruvida tricket går hem låter vi vara osagt. Men vi tvivlar. De människor som förfasar sig över burkor de bara sett på bild finns i tryggt
förvar hos Sverigedemokraterna och de lär inte lockas av Björklunds senkomna inhopp i branschen. Men givetvis tar de till sig budskapet att slöjor som inte finns är ett problem i skolan.

Just detta är det politiska resultatet av Björklunds utspel. Han eldar på under den rasistiska myten om muslimer som en kräftsvulst på den svenska samhällskroppen, som växer ohejdat och som hotar att utplåna allt som hör Sverige till; som något främmande och otäckt, som måste hållas efter och helst skäras bort. Björklund bygger broar åt Sverige-demokraterna.

”Kan Björklund överhuvudtaget öppna munnen utan att tala om förbud”, suckade en liberal krönikör dagen efter hans slöjutspel. Alla
liberaler känner sig inte riktigt hemma på den kaserngård som Björk-lund gjort till Folkpartiets hemmaplan.

Men Björklund marscherar på utan att snegla på gamla tiders socialliberalism. Skall Folkpartiet bli ett liberalt missnöjesparti skall de ske till marschmusik! Bara några dagar efter slöjutspelet dunkade Björk-lund därför till med att föräldrar till stökiga skolbarn skall tvingas övervaka sina illbattingar på plats i klassrummet. Med ersättning för förlorad arbetsinkomst.  

Bäva månde de stackars lärarna, som nu inte bara skall hålla ordning på ostyriga ungar utan också på deras föräldrar. För vem vet. Föräldrarna kanske är lika stökiga som sina barn. Vore det inte bättre att föräldrarna går till jobbet och att de övervakningspengar som Björklund trollat fram används till att anställa mer personal i skolan?

Kaserngårdsliberalen Björklund svarar inte på så dumma frågor. Eftersom de återigen handlar om att stryka reaktionära opinioner medhårs. Vad blir nästa steg? Att Björklund ger föräldrar rätt att klå upp sina barn varje gång de stökat i skolan. Lite stryk skadade ju inte barn förr
i tiden. Eller är det kanske pekpinnen, om den nu finns, som skall återinföras som disciplinverktyg?

Högerpopulisten Björklund är sorglig att skåda.

11 augusti, 2010
Proletären nr 32