Ledaren: För ett allmänt folkförsvar

Värnpliktens hädanfärd har just med kriget att göra. Krigsmaktens primära uppgift är inte längre att försvara Sverige mot någon led moskovitisk fi, utan att kriga för imperialistiska intressen i fjärran länder, som i Afghanistan. För en sådan uppgift duger inte slashasiga värnpliktiga, som kanske inte ens begriper att det är en patriotisk plikt att döda talibaner, utan det skall riktiga legoknektar till.

I politiska termer heter det att det gamla invasionsförsvaret, som syftade till att försvara Sverige mot angrepp utifrån, har ersatts av ett insatsförsvar, där svenska soldater nu skall skickas på krigsuppdrag varhelst FN, EU, Nato eller USA kallar på dem. Samtliga riksdagspartier står bakom denna omläggning, även om utgångspunkterna är olika. Vänsterpartiet betonar sk fredsbefrämjande insatser under FN-mandat (även om man initialt var för insatsen i Afghanistan), medan Folkpartiets hårdföre major vill kriga varhelst USA kallar, som i Irak.

Grundfrågan är dock given. En enig riksdag står bakom den försvars-politiska doktrin som säger att den svenska krigsmakten för framtiden skall inriktas på internationella uppdrag, varvid det spelar föga roll att man har olika uppfattningar om hur snabbt och i vilken omfattning värnplikten skall avskaffas. För ingen är för att skicka värnpliktiga på internationella uppdrag.

Utan värnplikt blir det naturligtvis svårare för Krigsmakten är rekrytera de yrkesknektar man behöver för att kunna uppfylla riksdagens uppdrag, inklusive uppdraget att bemanna nästa omgång av EU:s militära snabbinsatsstyrka, Nordic Battle Group 2011, som skall vara stridsklar 1 januari nästa år.

Just nu pågår därför en brett upplagd reklamkampanj av det mer spektakulära slaget.
”Din morbror kan tänka sig att leva i ett samhälle där civila inte har något skydd”, heter det på en reklamaffisch/annons. ”Din kusin är inte särskilt intresserad av att upprätthålla fred utomlands”, sägs det på en annan. Påståenden som konsekvent avslutas med frågan: ”Har du det som krävs för att ha en åsikt?”

Budskapet stinker. Den som är mot krigsinsatsen i Afghanistan vill inte skydda civila och vill inte fred – och det i ett land som angripits av USA och där flertalet civila dödas av ockupationstrupperna – och i vart fall är krigsmotståndarna för korkade för att ha rätt åsikt.

Krigsmakten har också producerat reklamfilmer av actionsnitt, studio-inspelad   i Sydafrika och med ett rent rasistisk budskap. Hjältemodiga vita män och kvinnor, ledda av en typ som liknar Bruce Willies, slåss mot ondskan i världen, i en av filmerna representerad av svarta skådespelare utklädda till somaliska pirater. Budskapet är övertydligt. Ont mot gott, svart mot vitt.

Många har reagerat mot denna reklamkampanj. Som så uppenbart har till syfte att rekrytera ”vita ariska stridspittar som inte för en sekund skall reflektera över om militariseringen i världen verkligen är rätt sätt att främja freden”, för att nu citera Helle Klein i Aftonbladet.

Det är en riktig kritik. Men problemet är inte annonskampanjen, utan övergången till en yrkesarmé, som alltid och i alla länder innebär rekrytering av stridspittar som skjuter först och frågar sedan.

Någon invänder att långtifrån alla som låter sig värvas är stridspittar. Många tror på reklamkampanjernas budskap om att göra en insats för freden och för utsatta människor. Så är det säkert. Men kriget förråar människor, vilket både Irak och Afghanistan är exempel på. De godhjärtade desillusioneras och tar avsked medan stridspittarna blir kvar. Så får krigsmakten snart nog de knektar den vill ha.

För vår del är vi kategoriskt emot en yrkesarmé. Av ideologiska skäl. En armé av lejda knektar är alltid och överallt ett verktyg i de härskandes tjänst, inte bara på uppdrag i fjärran land, utan också vid behov på hemmaplan. Se bara på diktaturerna i Latinamerika på 1970-talet.

Många unga män har genom åren gjort vad de kunnat för att slippa
undan lumpen, vilket är begripligt. På det personliga planet har det bästa med värnplikten för de flesta varit mucken. Men värnplikten måste framförallt diskuteras på ett principiellt plan. Ett värnpliktsförsvar rider spärr mot militarismens värsta yttringar och gör det svårare för de härskande att sätta in militär mot folket, som i Ådalen 1931.

Principiellt är vi för ett allmänt folkförsvar, inkluderande både män och kvinnor. Utbildningstiden behöver alls inte vara lika lång som under kalla krigets dagar, men om landet behöver försvaras så skall det försvaras av folket. Den internationella insatsstyrkan är vi kategoriskt emot. Utifrån arbetarrörelsens traditionella paroll: Inte en man, inte en kvinna inte en krona till imperialismens krig!

Visst kan det finnas behov av internationella fredsinsatser, beslutade av FN och under FN-befäl. Men sådan fredsinsatser har absolut inget behov av de legoknektar som Krigsmakten nu rekryterar.  

Ledaren 22 juni
Proletären nr 25, 2010