Ledaren: Full fart mot marknadshyror

 

Det nuvarande bruksvärdessystemet har länge varit en nagel i ögat på de
privata fastighetsägarna. Genom att en skälig hyra är knuten till
lägenhetens storlek och standard och genom att hyrorna i allmännyttan
är hyresnormerande, så har fastighetsägarna inte kunnat ta ut de
ockerhyror som är deras mål. Marknadshyror står därför överst på
hyreshajarnas önskelista. Om marknaden för bestämma, så finns ingen
övre gräns för vad som är skäligt. En skälig hyra är den hyra som någon
är beredd att betala.



Redan den förra regeringen beslutade att se över det nuvarande
bruksvärdessystemet, givetvis med EU-rättens konkurrensregler som
opåtalad förevändning. Vilket är bara alltför typiskt. EU har inte
krävt någon översyn av det svenska hyressystemet, inte ännu. Men EU
används som marknadsliberal murbräcka i alla fall.



Direkt efter högerns valseger fick dock enmansutredaren Michael Koch
nya tilläggsdirektiv, vilket fick de privata fastighetsägarna att vädra
morgonluft. Med all rätt. För när Koch nu kommit med sitt sk
samrådsunderlag, så är det ett totalt systemskifte som ligger i potten.




Koch föreslår i korthet följande.

• Införande av marknadshyror. Det skall ske under en övergångsperiod om
fem år, då hyran skall följa konsumentprisindex. Men bara för
befintliga hyresgäster. Från nya hyresgäster skall fastighetsägarna
kunna ta ut uppemot tio procent högre hyra. Efter övergångsperioden
skall marknadens pris gälla.

• Begreppet allmännytta skall raderas ut ur svenska språket. De
kommunala bostadsföretagen skall fullt ut driva sin verksamhet på
affärsmässig grund.

• Allmännyttans hyresnormerande roll avskaffas.

Marknadsfundamentalister som Mats Odell – alltid denne Odell! – hävdar
att detta marknadsliberala systemskifte kommer att ge större rättvisa
och lägre hyror, framförallt i mindre attraktiva områden. Men det är i
bäst fall den blindes fromma förhoppning och i sämsta och mer troligt
rent bedrägeri.



Givetvis kommer fastighetsägarna inte att kunna höja  hyrorna lika
mycket i förortsområden som i centrala stadsdelar, om och när de får
bestämma hyran efter eget godtycke. Men när marknadens diktatur råder
bestäms marknadspriset av tillgång och efterfrågan. I en situation av
bostadsbrist går det att hyra ut vilket ruckel som helst till ockerpris.



Det är detta som är scenariot. Marknadshyror kommer att leda till
chockhöjda hyror i storstädernas attraktiva områden. Bostadsforskare
talar om hyreshöjningar på uppemot 50 procent och mer.



Men den som längtar efter sänkta hyror i förorterna kan låta hoppet
fara. Enligt kapitalismens inre logik kommer fastighetsägarna att
reglera tillgången av lägenheter på det att också förortshyrorna skall
kunna höjas till marknadens ockernivå. Genom att helt enkelt inte bygga
några nya lägenheter i områden där marknadshyrorna är alltför låga och
genom att låta befintliga lägenheter förfalla.



I den meningen är marknaden självreglerande. Den ser till att hålla
priset uppe och den kan hålla priset uppe på en marknad där vare sig
produktion eller konsumtion kan globaliseras. I genomsnitt ger
marknadshyror därför hyreshöjningar på 35 procent.



Scenariot är alls inte nytt. Fastighetsägarnas cyniska godtycke gällde
länge i Sverige och därmed den bostadsbrist och bostadsnöd som
fastighetsägarna medvetet utnyttjar för att maximera profiten. Mönstret
bröts med den sociala bostadspolitiken, som gav hyresregleringen, och
egentligen först med miljonprogrammet, då stat och kommun byggde bort
bostadsbristen. Utan bostadsbrist och med de allmännyttiga
bostadsföretagen som bostadsmarknadens största och enligt lag
normerande aktörer, så gavs inte längre utrymme för privatvärdarnas
godtycke.



Som alla hyresgäster vet har de gått utför med allmännyttan under
senare är. Redan 1994 avskaffades den sk självkostnadsprincipen, vilket
fick till följd att de kommunala bostadsbolagen bara är allmännyttiga
till namnet och i högtidliga sammanhang.



De kommunala bostadsbolagen drivs redan efter affärsmässiga
principer, vilket ger förfall i förorterna och nybyggnation avsedd för
bättre bemedlade. Men genom bruksvärdessystemet och genom att hyrorna i
allmännyttan fortfarande är hyresnormerande, så har det ändå funnits en
spärr mot den grövsta formen av hyresutplundring.



Det är denna spärr som Michael Koch och hans nya uppdragsgivare vill avskaffa.



Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman avfärdar givetvis Koch.
Som en springpojke åt de privata fastighetsägarna. Går förslaget igenom
får Hyresgästföreningen söka sig en helt ny roll. Mer intressant är då
den avmätta kommentaren från Kurt Eliasson, vd för de allmännyttiga
bostadsföretagens organisation Sabo.



”Utredningen har kommit en bit på väg och vi följer den med stort intresse”, säger Eliasson i en kommentar.



Eftersom vi känner sossen Eliasson som en fullblodsscharlatan, så
misstänker vi att han bakom skål och vägg gnuggar händerna i pur
förtjusning. Här finns pengar att   tjäna. För affärsdrivande
kommunala bolag och för dess direktörer.



Blir systemskiftet verklighet kommer det att få dramatiska följder inte
bara för hyresgästerna, utan på hela bostadsmarknaden. Så drivs priset
på hyresfastigheter upp med höjda hyresnivåer, vilket påverkar priset
också på bostadsrätter.



Michael Koch enmansutredning skall vara klar 31 mars 2008, så man
kanske inte skall dra alltför stora växlar på det som nu presenterats.
Om det inte vore för Mats Odell och högerregeringen. Vad Odell vill är
bara alltför uppenbart, han sjunger det privata ägandets lov i allt han
företar sig, oavsett vad facit säger. Vilket faktiskt är särskilt
illavarslande vad gäller bostadspolitiken.



Rätten till bostad är inskriven i FN:s rättighetsstadga, är en
mänsklig rättighet. Men för marknaden är bostaden bara ett
profitobjekt. Vilket ger spekulation i bostadsbrist och bostadsnöd. Den
mänskliga rättigheten är till för dem som kan betala för sig. Marknaden
vare sig kan eller vill garantera alla rätten till bostad, den rätten
måste garanteras av samhället. Genom social bostadspolitik.



Vi kommunister säger givetvis nej till marknadshyror. För att
marknadshyror innebär fastighetsägarnas diktatur på bostadsmarknaden.
Vi kan kanske låta som den ropandes röst i öknen när vi idogt kräver
att den sociala bostadspolitiken återupprättas fullt ut, med strikt
hyresreglering och offentligt ansvar för att garantera alla en bra
bostad till lågt pris.



Men kom då ihåg Ernst Wigfors ord från 1918: ”Ett samhälle kan inte
låta tio personer bo i en etta när revolutionerna rasar runt om i
Europa.”



Må vara att det inte rasar några revolutioner i Europa idag. Men ett
samhälle som spekulerar i bostadsnöd bäddar för revolution. Så vi
tänker fortsätta att ropa. I förvissningen om att vi snart nog får
svar. 



Ledaren 4 juli

Proletären nr 27, 2007