Hoppa till huvudinnehåll
Av

Ledaren: Grillfest hos överklassen


I maj kom högerregeringes förslag om sänkta sociala avgifter för en lång rad olika jobb inom tjänstesektorn. Enligt förslaget ska arbetsgivare på till exempel restauranger, hotell, taxibolag, frisörsalonger endast betala den del av arbetsgivaravgiften som går till ålderspensionen, det vill säga 10, 21 procent. Resterande dryga 20 procent får skattebetalarna stå för.

Förslaget ligger i linje med högerregeringes ambitioner att med USA som förebild skapa en låglönemarknad för tjänster till det ökande antalet höginkomsttagare. Från halvårsskiftet i år får den som köper hushållsnära tjänster dra av halva kostnaden i deklarationen. En ren skattesubvention, där våra gemensamma tillgångar används för att gynna de välbärgade familjer som har råd att anlita städhjälp och barnflickor. Den som har råd kan även dra av kostnaden för en grillfest i trädgården.

Regeringen hävdar att både avdraget för hushållsnära tjänster och förslaget om sänkta sociala avgifter för tjänstejobb är ett sätt att skapa fler arbetstillfällen. Och kanske kan en del kvinnor, ungdomar och invandrare skaffa sig en blygsam inkomst genom att serva de rika i deras hem, på hotell och restauranger.

Men är det så vi ska använda våra skattepengar? Pengar som skulle kunna användas till riktiga jobb i offentlig sektor, till omsorg, sjukvård och kommunal service som kommer alla till del. På den frågan svarar kommunisterna entydigt nej.

Regeringens klasspolitik är tydlig. De som redan har ska få mer, medan de som inget har ska få mindre. De som redan har råd att köpa tjänster ska få sänkta kostnader, medan de äldre som verkligen skulle behöva mer hjälp i sina hem får allt svårare att betala vad det kostar. De rikas lyxkonsumtion ska subventioneras samtidigt som vissa familjer inte har råd att unna sig det mest grundläggande i tillvaron.

Förra onsdagen gick remisstiden för regeringes förslag om sänkta sociala avgifter för vissa tjänstejobb ut, och det visar sig att såväl myndigheter och företagarorganisationer som fackförbund är kritiska.

Företagarna menar att det är fel att regeringen bara avser att stödja vissa branscher, och tror också att de sänkta avgifterna kan skapa problem i samband med löneförhandlingar. De är oroliga för att de anställda ska göra anspråk på det ökade vinstutrymmet. Men Dagens Industris ledarredaktion är inte orolig.”Ju lägre utbildning, destor lägre antas möjligheterna vara att driva upp lönerna.” (Di, 1/6 2007) Eftersom de anställda är lågutbildade kan arbetsgivarna lugnt stoppa den ökade vinsten i fickan.

En annan kritik mot förslaget går ut på att det blir svårt att skilja de olika verksamheterna åt, eftersom sänkningen inte gäller alla tjänster. En bilverkstad får till exempel lägre avgifter för att laga en bil, men inte en buss. Ett kafé får sänkt avgift för kaffeservering, men inte för brödförsäljning.

Det är dock inte troligt att regeringen kommer att låta sig stoppas av remissinstansernas invändningar. I sin iver att bedriva omvänd Robin Hood-politik, och att förvandla Sverige till ett USA i miniatyr, klampar Reinfeldt och co på utan att ta hänsyn till om deras förslag faktiskt fungerar i verkligheten. Och än mindre till hur förslagen drabbar vanliga människor. Regeringens lojalitet finns hos arbetsgivare och kapitalister.


Dagens Industri (26/7 2007) hejar i en ledare följaktligen på finansminister Anders Borg och uppmanar honom att ta itu med gränsdragningsproblemen i förslaget, så att det snarast kan läggas fram i riksdagen. ”Det är angeläget att något görs för att kraftigt stimulera tjänstesektorn.”

Som kommunister skulle vi kunna replikera: Det är angeläget för arbetarklassen att något görs för att stoppa borgarna och högerpolitiken.
Förslaget om sänkta sociala avgifter för vissa tjänstejobb syftar enbart till att skapa en låglönemarknad för service åt höginkomsttagare. Oavsett praktiska gränsdragningsproblem hör det därför hemma i papperskorgen.

1 augusti 2007
Proletären 31, 2007