Hoppa till huvudinnehåll
Av

Ledaren: JK medger brott – men inte ansvar


Den s.k. bordellhärvans offer får inget skadestånd från staten. I sin utredning finner visserligen JK Göran Lambertz att den minderåriga Eva Bengtsson och hennes kusin utsattes för brott och att åtminstone delar av dessa brott utreddes på ett så undermåligt sätt att staten sannolikt gjort skyldigt till ett ”skadeståndsgrundande fel”. Men felet är preskriberat och det är enligt Lambertz inte så allvarligt att JK bör bortse från preskriptionstiden, vilket JK  har möjlighet till. Därför blir det inget skadestånd till Eva Bengtsson och hennes kusin och ingen ursäkt från staten.

Det positiva med Lambertz utredning är att den vrider bordellhärvan rätt. Den handlar om brott, om grova brott utförda av representanter för den översta makteliten, inte om att Lennart Geijer och andra hängav sig åt ett moraliskt förkastligt leverne eller ens om att Geijer på grund av detta leverne kunde utgöra en säkerhetsrisk, vilket dåvarande rikspolischefen Carl Persson befarade.

Positivt är också att Lambertz konstaterar att polis och åklagare inte gjorde vad de borde för att utreda dessa brott, en underlåtenhet som är så allvarlig att den enligt JK utgör ett grovt fel.

I klartext kan man säga att JK konstaterar att det juridiska systemet, och därmed staten, utsatte brottsoffren för ytterligare
ett brott, detta genom att inte ens försöka ge dem upprättelse.

Så långt är allt gott och väl. Men där slutar också sanningssägandet. För i själva ansvarsfrågan  är Lambertz mer än lovligt undflyende. Några brottslingar pekas inte ut, det ingick inte i uppdraget. Men Lambertz undviker också ansvarsfrågan vad gäller det juridiska systemet. Det begick grova fel. Men Lambertz avvisar varje tanke på att dessa fel beror på att åklagarna utsattes för otillbörliga påtryckningar från den elit som våldtog (bedrev otukt) med den minderåriga Eva Bengtsson och hennes kusin eller att felet skulle kunna bero på att åklagaren Erik Östberg själv fanns bland de brottsmisstänkta och därvid hade ett egenintresse av sopa saken under mattan.  

”Justitiekanslerns utredning har inte gett något stöd för att det förekom otillbörliga påtryckningar mot åklagarna, än mindre att dessa lät sig påverkas av sådana påtryckningar. Inte heller i övrigt finns det någon grund för att säga att det togs obehöriga hänsyn vid beslutet att inte gå vidare med utredningen”, heter det i JK-utredningens sammanfattande punkter.

I denna del är utredningen så svepande och så accepterande i förhållande till åklagarnas förklaringar, att den mest framstår som en del av den nu mer än trettioåriga mörkläggningsoperationen.

Fakta är i alla fall följande:

• Två minderåriga och socialt utsatta flickor, den ena inte ens fyllda femton år, utsattes 1976 för grova sexuella övergrepp inom ramen för den bordellverksamhet som bordellmamman Doris Hopp bedrev. Bland de misstänkta gärningsmännen finns en lång rad högt uppsatta personer från yppersta samhällseliten, bland dem ministrar, partiledare, höga jurister och företagsledare.

• När bordellhärvan avslöjades på hösten 1976 gör det politiska etablissemanget allt för att sopa den under mattan, varvid statsministern inte ens drar sig för att  ljuga i riksdagens plenisal.

• Trots att otukt med barn och förförelse av minderårig utgör grova brott, så åtalas ingen av de misstänkta och flertalet kallas inte ens till förhör. Varvid en av de poliser som ansvarar för utredningen berättar att det kommit order uppifrån om att ”mörka Hopphistorien”.

JK förmår inte dra några mer långtgående slutsatser av dessa fakta, vilket gör att detta kriminaldrama fortsatt bara innehåller offer, inga ansvariga. Det är möjligt att juridiken inte medger någon annan slutsats, allt skall bevisas bortom varje tvivel, vilket inte är det lättaste så här 30 år efteråt.

Men resultatet är ändå ytterst otillfredsställande: Staten medger att den medverkat till att våldtäktsmän går fria. Men vägrar ändå brottsoffren skadestånd.

Till detta säger vi som Jan Myrdal. Om nu inte juridikens paragrafer medger skadestånd, så kan alltid Fredrik Reinfeldt reglera den skada som våldtäktsmän ur hans egen klass orsakat. Genom att bevilja Eva Bengtsson och hennes kusin skadestånd av nåd.

För om detta kan inte JK utså minsta tvivel, trots idoga försök. De män som förgrep sig på Eva Bengtsson och hennes kusin kom undan för att de fick skydd av vänner och kolleger ur sin egen samhällsklass.

26 februari 2008
Proletären 9, 2008

• Läs hela Carl Persson PM. Länken hittar du längst ner på förstasidan.