Naturens gåvor tillhör folket – gruvan i Pajala

Så kom förmodligen det sista dråpslaget mot gruvan i Pajala när länsstyrelsen gav konkursförvaltaren i uppdrag att förbereda ridå ner. Efter sommaren stannar förmodligen gruvpumparna och därmed dränks de sista hoppen om en aktiv gruva med jobb och försörjningsmöjligheter för arbetarna och skatteintäkter för kommunen.

Det som nu utspelas är sista akten i den mångåriga tragedi som den nyliberala plundringen av Norrlands naturtillgångar utgör.

Under 1990-talets nyliberala hysteri liberaliserades lagar och regler. Naturens gåvor i de norrländska markerna – metaller och mineraler – öppnades upp för det internationella kapitalet. Snart sagt vem som helst kunde billigt och utan förpliktelser mot samhälle och natur börja berika sig på de norrländska naturresurserna.

Med skyhöga råvarupriser under 2000-talet, främst på grund av det kinesiska undret, flockades lycksökarna runt malmfyndigheterna i hopp om maximal vinst.

Men med världskapitalismens tilltagande problem och Kinas sjunkande tillväxt har priserna rasat. Marknadsfundamentalistisk tanklöshet har slutat i arbetslöshet och hopplöshet. Resultatet är förstörelse av naturen som samhället nu får betala för, arbetslöshet, avfolkning och minskade skatter för en redan plågad kommun som Pajala.

Att döma av de politiker som fortfarande tror på kapitalismens förträfflighet och att vi som människor och samhälle bara har att acceptera systemets logik, så finns det inget att göra.

Men malmen finns ju kvar i marken. Och människorna som vill leva och arbeta i Pajala finns kvar. Det som saknas är kapitalstarka intressen som mäter andra värden än kvartalsavkastning.

Att kunna leva och bo där man är född och rotad är en sådan mänsklig rättighet som kapitalismen aldrig någonsin kan acceptera. Människors uppgift är att flytta dit där det finns någon kapitalist som är beredd att köpa din arbetskraft. Och i globaliseringens tidevarv ska flyttkarusellen omspänna hela klotet.

Det kan ändå inte vara det bästa och människovänligaste sättet att organisera ett samhälle. Bättre vore att flytta kapitalet dit där människorna finns och använda naturens gåvor och vår mänskliga arbetskraft på ett sätt som gynnar individer, samhälle och natur. Men då måste makten över resurserna – inte minst de resurser som människors arbete skapat genom generationer men som samlats hos en liten grupp kapitalägare – finnas hos folket och samhället och inte tillåtas ägas och kontrolleras av ett toppskikt vars intressen gå på tvärs med det allmännas.

Människan och samhället måste ha större perspektiv och bredare horisonter än kamrerens stirrande i räkneboken.