Pappren på bordet om USA-spionaget!

Justitieminister Beatrice Ask hade ingen aning. Säpo hade ingen aning. Representanterna för den tidigare socialdemokratiska regeringen hade ingen aning. Samtliga ansvariga politiker och myndigheter står som fågelholkar inför avslöjandet om att USA bedrivit olaglig underrättelseverksamhet i Sverige sedan minst tio år, ett brott som inkluderar övervakning av svenska medborgare och som därmed är lika med spioneri.

Är den försäkrade okunskapen trovärdig? Absolut inte.

För det första har USA inte hemlighållit existensen av den nya spionorganisationen Surveillance Detection Unit (SDU), som inrättades efter attentaten mot ambassaderna i Kenya och Tanzania i augusti 1998. Rapporter om organisationens världsomspännande verksamhet har tvärtom lagts ut på nätet.

Inte ens det inkompetenta Säpo kan ha missat detta och kan därmed heller inte ha missat att SDU bedriver verksamhet i alla länder där USA har ambassader.

För det andra och viktigare har Sverige haft ett nära underrättelsesamarbete med USA ända sedan andra världskrigets slut, ett samarbete som på 1950-talet inkluderade radioövervakning av Sovjetunionen och åsiktsregistrering av svenska medborgare, först genom Säpo och sedan också genom Informationsbyrån, IB.

Glöm för all del inte att IB-chefen Birger Elmér vittnade om att en kopia av IB:s register, omfattande uppgifter om minst 15 000 svenska kommunister och andra suspekta individer, överförts till CIA:s högkvarter i Langley, Virginia.

Ansvariga politiker och myndigheter här i landet har då rakt inte dragit sig för att samarbeta med USA också i övervakning och registrering av egna medborgare, en sådan landsförrädisk verksamhet har varit mer regel än undantag.

Samarbetet har på intet sätt minskat i intensitet sedan islam och terrorismen ersatte kommunismens som imperialismens fiende nummer ett. Utvisningen av de två egyptierna, under brutala former genomförda av CIA, tillståndet för CIA:s tortyrplan att mellanlanda på svenska flygplatser och Sveriges oreserverade uppslutning bakom USA:s sk terroristlista, med förödande följder för ett antal svenska medborgare, är bara några exempel på detta.

Vi hävdar på det bestämdaste att Beatrice Ask ljuger och att Urban Ahlin undanhåller sanningen om socialdemokratins roll i denna smutsiga byk. Det är fullständigt osannolikt att den nära samarbetspartnern USA inte informerade såväl dåvarande regeringen Persson som Säpo om SDU:s spionverksamhet, när den inleddes 1999, och det är precis lika osannolikt att denna information inte gått vidare till regeringen Reinfeldt.

Vi tror inte för ett ögonblick att USA drar sig för självständig spionverksamhet i vilket land det vara månde.

Stormaktsarrogansen är USA:s signum. Men varför bedriva självständig spionverksamhet i ett land där spioneriet kan genomföras så mycket enklare och mer effektivt i samförstånd med samarbetsvilliga politiker och myndigheter?

Detta ger dimensionen i denna spionskandal. För om SDU bedrivit verksamheten med tillstånd från Sveriges regering och i samarbete med svenska myndigheter, så handlar det inte om spioneri utan om landsförräderi, precis som professor Dennis Töllborg säger på sitt sedvanligt drastiska sätt. Att sälja ut svenska medborgare till utländsk makt, utan minsta brottsmisstanke, är landsförräderi.

Detta står bortom varje tvivel: Ett brott är begånget. SDU har samlat in uppgifter om svenska medborgare, vilket de ansvariga medger utan omsvep. Frågan är bara om den brottsliga verksamheten har bedrivit på eget bevåg eller i samförstånd med svenska myndigheter, vilket USA hävdar, och därmed om brottslingarna skall sökas på amerikanskt territorium (USA-ambassaden) eller i Sverige

Det finns ännu mycket knapphändiga uppgifter om SDU:s verksamhet i Sverige. Av naturliga skäl. Såväl regering som socialdemokratisk opposition som Säpo vill till varje pris lägga locket på – för att sanningen avslöjar dem alla. Betydligt mer är känt i Norge, som inte är underkastat samma tystnadens konsensus. I Norge har SDU haft en norsk underorganisation bestående av fd poliser, som arbetat utanför USA-ambassaden med övervakning av demonstrationer och annan mot USA riktad opinionsverksamhet och naturligtvis med registrering av deltagare, uppgifter som lämnats till ansvarig SDU-chef på ambassaden i Oslo för vidare förmedling till Langley, Virginia.

Är det någon som tror att SDU agerat annorlunda i Sverige? Vi tror det inte. Vi är istället fullständigt övertygade om att Säpo försett SDU med lämplig personal och att verksamheten bedrivits genom en inhemsk underorganisation, som i Norge, och att det därmed handlar om det värsta av alla brott, om av staten sanktionerat landsförräderi.

Nu har chefsåklagaren Tomas Lindstrand vid Åklagarkammaren för säkerhetsmål beslutat inleda en förundersökning i ärendet. Det kan synas betryggande, nu skall stenarna vändas och sanningen tas fram. Men det är alldeles uppenbart en skenmanöver. För vem skall stå för själva utredningsarbetet? Jo, just det Säpo som på goda grunder kan misstänkas för att vara en aktiv part i det värsta av alla brott.

Det är en parodi på sanningssökande. Myndigheter som är direkt eller indirekt insyltade i brottslig verksamhet – och dit räknar vi Åklagarkammaren för säkerhetsmål, som bara utreder ärenden som hanteras av Säpo och därmed lever i symbios med Säpo – skall utreda sig själva på det att sanningen absolut inte skall komma fram.

Alla brott måste avgöras i domstol, så också detta. Men vem skall ansvara för utredningen och stå för utredningsarbetet? Om sanningen skall fram utesluter vi som sagt Åklagarkammaren för säkerhetsmål och Säpo som jäviga. Men vi tror inte heller på någon annan polismyndighet som utredningsinstans, för det är lojaliteterna till Säpo för starka.

Här krävs istället extraordinära åtgärder, där såväl politiskt ansvariga som ansvariga myndigheter hålls utanför allt inflytande över utredningen.

Då återstår bara möjligheten att tillsätta en medborgarkommission med full tillgång till allt material, såväl öppet som hemligstämplat, och med rätt att förhöra alla relevanta personer, inklusive Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, Beatrice Ask och Göran Persson, detta för att bara nämna några av de politiker som på sannolika skäl kan misstänkas för inblandning i den brottsliga verksamheten.

Medborgarkommissionens medlemmar måste naturligtvis stå oberoende till den politiska makten, vilket utesluter en parlamentarisk kommission, och i övrigt vara kända som oförvitliga och sakkunniga. Dennis Töllborg är ett självskrivet namn, ingen kan anklaga honom för att gå maktens ärenden, kanske också professorskollegorna William Agrell och Janne Flyghed och varför inte journalisten Jan Guillou, som har personlig erfarenhet av åsiktsregistrering.

Det är regeringen som tillsätter medborgarkommissioner, så kravet kan synas världsfrånvänt. Men det måste ändå resas. Som enda möjligheten att få fram sanningen om USA-spioneriet och om svenska politikers och myndigheters sannolika inblandning i detta brott.

Vi säger:
• Pappren på bordet om USA-spioneriet!
• Tillsätt en medborgarkommission!