Presidenter kommer och går – krigspolitiken består

Ledare
Bilder

Natten till fredagen den 7 april genomförde USA sitt efterlängtade bombkrig mot Syrien. Krigshökarna i Washington har länge väntat på en chans att bomba den syriska regeringssidan, som trots sex år av krig via ombud inte står inför något sammanbrott.

Tvärtom har Rysslands inblandning vänt kriget till regeringens fördel. En rysk inblandning som är lika legitim, enligt internationell rätt, som att USA och Sverige agerar i Irak på inbjudan av irakiska regeringen.

Syftet med USA:s brottsliga bombning förra veckan var just att knäppa ryssen på näsan och utjämna styrkeförhållandena på marken i Syrien till terroristernas fördel. IS tackade för misilunderstödet genom att gå på offensiven.

Den stora förloraren är det syriska folket som behöver fred och möjlighet att återuppbygga sitt förödda land.

I Sverige möttes bombningarna av positiv förståelse från politiker och media, innan attacken i Stockholm släckte strålkastarljuset för alla andra nyheter. Lika okritiskt som alltid prånglade journalister och politiker ut bilden av att bombningarna var ett svar på den kemgasattack som den syriska regeringen påstås vara skyldig till.

Vem eller vilka som låg bakom kemgasattacken i Idlibprovinsen är ännu oklart. Den tvärsäkerhet i skuldfrågan som USA och stormaktens svenska nickedockor ger uttryck för är propaganda, eller alternativa fakta som det så modernt heter.

Från syriska regeringen och även ryskt håll hävdas att det var terroristerna som hade kemiska vapen och att dessa skadades och giftet fick spridning under en flygbombning mot terroristernas fäste.

Om detta är sant eller bara den andra sidan i den krigspropaganda som omger Syrien kan bara en seriös utredning avgöra.

Men USA är inte intresserade av någon utredning. USA vill demonstrera sin makt och då betyder fakta och internationell rätt ingenting. USA:s bombning är brottslig – alldeles oavsett vad utredningen om kemgasattacken visar. Brott mot freden är rent av den värsta av alla krigsförbrytelser, enligt internationell rätt.

Hyckleriet är monumentalt hos den svenska eliten, som ropar högt om brott mot folkrätten när det kommer till Ryssland, men ger sitt positiva stöd när det är USA som begår brotten.

Värt att notera är den kompakta tystad som råder bland proimperialistiska liberaler i både USA och Sverige. Dessa som marscherat på gatorna mot Trumps politik gällande kvinnors eller sexuella och etniska minoriteters rättigheter ger nu sitt tysta eller rent av högljudda stöd när den imperialistiska politiken trampar länders och staters rättigheter under fötterna.

Definitionen av en proimperialistisk liberal – oavsett om den betraktar sig själv som höger eller vänster – är att den håller sig till rättvisefrågor som inte hamnar i motsättning till kapitalisternas och imperialisternas intressen.

Den som trodde att nya vindar var att vänta i USA:s utrikespolitik efter Donald Trumps seger i höstas kan låta hoppet fara. Sant är att Trump vann presidentvalet bland annat på att tala mot att USA lägger miljarder på insatser i andra länder, samtidigt som USA själv i många delar är ett land i sammanbrott.

Det gäller inte minst infrastrukturen, som tillåtits förfalla, samtidigt som den federala makten lagt ofantliga summor på krig och strör pengar över den rikaste procenten.

Huruvida detta var ren populism eller om Trump var ärlig i sin vilja, då han representerar en mer inhemskt inriktad del av USA:s borgarklass, spelar mindre roll.

Klart är att hökarna vann och den gamla sanningen att presidenter kommer och går men imperialismen och krigspolitiken består, bevisar sig än en gång vara sann.

2017-04-11
Proletären är organ för Kommunistiska Partiet. Grundad 1970.