Hoppa till huvudinnehåll
Av

Rollbyte pågår?


Den japanske premiärministern Shinzo Abe förärade Sverige med ett statsbesök i början av juli. Abe träffade sin kollega Lövfen och enligt hovreportrarna på SVT var det ett trevligt möte. Hade journalisterna gjort sitt jobb hade de frågat om det nya handelsavtalet JEFTA som håller på att förhandlas fram mellan EU och Japan, men om det var det självklart knäpptyst.

Liksom sina kritiserade föregångare TTIP och CETA har JEFTA förhandlats fram i största hemlighet. Förhandlingarna har pågått i fyra år men först nu börjar dokument läcka ut. EU-eliterna verkar ha lärt sig av de stora protesterna mot TTIP och hållit förhandlingarna med Japan ännu hemligare.

Innehållet som ska undanhållas offentlig debatt är skrämmande likt de tidigare avtalen. Det handlar om ytterligare avregleringar, och förstärkning av ett så kallat investeringsskydd.

Det ska garantera transnationella företags vinster om de påverkas negativt av ett lands lagar – till exempel lagar och regler för arbetsrätt. Tvister mellan företag och stater ska avgöras av en internationell domstol utan offentlig insyn. Investeringsskyddet utgör alltså en juridisk gräddfil för de transnationella storföretagen.

Att döma av det som framkommit hittills är JEFTA-avtalet om möjligt ännu värre och går längre i att ge storföretagen lagstadgad rätt till avreglerade marknader och rätt till att kunna stämma stater för uteblivna vinster.

För de svenska skogskapitalisterna hägrar större profiter då Japan är världens största importör av timmer. Skogsavverkningens negativa inverkan på klimatet får inte stå i vägen för affärerna slår JEFTA-avtalet fast.

Avtalet ska också ses i ljuset av de alltmer uppenbara slitningarna mellan delar inom framförallt Tysklands och Frankrikes borgarklasser i förhållande till USA. För ett år sedan strandade förhandlingarna mellan EU och USA om TTIP-avtalet. ”Förhandlingarna med USA har i praktiken havererat, eftersom vi som européer naturligtvis inte kan underkasta oss de amerikanska kraven”, sa Tysklands vice förbundskansler och ekonomiminister Sigmar Gabriel då.

Det blir tydligt att Tysklands motstånd mot TTIP inte handlade om själva innehållet utan om maktförhållandet mellan det US-amerikanska och tyska kapitalet. När det gäller förhållandet mellan Japan och EU är det mer jämlikt och då går det bra.

Slitningarna har ökat med Donald Trump som USA:s president och den mer protektionistiska linje som han proklamerat. Det blev tydligt på G20-mötet i Hamburg då Angela Merkel markerade för frihandel täckt av hycklande ord om öppenhet och samarbete. Det är kapitalistiska makter på uppgående som talar sig varma för frihandel och de på nedåtgående som förespråkar protektionism.

Tyskland vänder blicken österut. Banden mellan Kina och Tyskland har stärkts genom bland annat handelssamarbetet Belt and Road Initiative, även kallad den nya sidenvägen.

Även en storspelare i EU- och Natosammanhang som Frankrike uttrycker en vilja till en mer självständig hållning gentemot USA. Den tidigare presidenten Francois Hollande argumenterade på ett NATO-toppmöte förra året för att Ryssland ska behandlas som en partner, inte en motståndare. Den nyvalda presidenten Emmanuel Macron fortsätter på den vägen och deklarerar i den franska tidningen Figaro att det är slut med ”importerad neokonservatism”.

Slitningarna mellan de kapitalistiska länder ska inte överdrivas. I plundringen av resten av världen – både inom EU och globalt – står EU och USA enade. Motsättningen handlar om rollfördelningen mellan utsugarna, inte om utsugningen som sådan, och det blir allt tydligare att USA inte lika självklart kan spela huvudrollen.