Hoppa till huvudinnehåll
Av

Stadigt i högerfållan

Det var Fälldin som startade den högermarsch som idag gjort Centerpartiet till riksdagens mest nyliberala parti. Det är inget han skall äras för.


Förre statsministern Torbjörn Fälldin (C) har gått ur tiden och han hyllas postumt av såväl borgerliga som socialdemokratiska ledarsidor. Superlativen är närmast generande generösa, som när Ingvar Persson i Aftonbladet utropar Fälldin till mannen som ”formade landet vi lever i”, som vore han en svensk Lenin.

Det är närmast komiskt. Sanningen är att Fälldin uträttade i stort sett ingenting under sina två perioder som statsminister. Han och hans borgerliga regeringar satte visserligen stopp för den reformpolitik som S levererade ännu i början på 1970-talet, pressat därtill av vänstervåg och vilda strejker, men i övrigt administrerade han bara en krisande kapitalism. Med nedlagda varv och stigande arbetslöshet. Inte ens kärnkraften lyckades han stoppa, trots ett säkert äkta motstånd.

Det krävdes en hårdhänt socialdemokratisk regering för att genomföra den borgerliga politik som Fälldin brann för.

Fälldins postuma upphöjelse beror på att han stängde dörren åt vänster, som stod halvöppen under företrädaren Gunnar Hedlund och som åter öppnades på glänt under den i dagens centerkretsar så förhatlige Olof Johansson.

Det är därför Annie Lööf hyllar Fälldin som en slags tidig mentor. Det var Fälldin som startade den högermarsch som idag gjort Centerpartiet till riksdagens mest nyliberala parti. Det är inget han skall äras för.