Stoppa borgarna! Välj Kommunistiska Partiet!

I 1.460 dagar skall vi lida och fördraga och framförallt hålla käften. Men efter alla dessa dagar är det äntligen vår tur. Vart fjärde år är den tredje söndagen i september vigd åt oss.

Det är en viktig dag. Rösträtten är viktig och det spelar roll hur vi använder den. Persson eller Reinfeldt gör skillnad. Ett kommunfullmäktige med eller utan kommunister gör skillnad. Vi kan påverka genom de val vi gör på söndag.

Likväl måste det sägas att valdagens betydelse är betydligt överdriven. Framförallt för att de avgörande besluten inte fattas i de  församlingar vi tillåts välja. De fattas i storföretagens styrelserum och i Bryssels slutna korridorer. Men också för att politiken alltmer utvecklats till ett bedrägeri, där det som sägs före valen har ingen eller liten relevans för den politik som drivs efter dem.

Missförstå inte detta. Det är inte så att allt politikerna säger är lögn. Vi kan absolut lita på att Reinfeldt och borgaralliansen kommer att sänka ersättningen i a-kassan, om de vinner. Vi kan lita på att de kommer att sänka förmögenhetsskatten och att de kommer att förvandla Sveriges röst i världen till ett rent eko av USA:s. Vi kan också lita på att en sosseregering kommer att ge några extra kronor till fattigpensionärerna och att den kommer att sänka maxtaxan på dagis, även om dessa löften är villkorade i förhållande till statsfinansernas utveckling. Denna typ av smålöften är utskrivna för att infrias. I längden håller det inte att bluffa om allt.

Ändå är valet ett bedrägeri. För att de s.k. politiska blocken mörkar de avgörande politiska vägvalen; för att de mörkar de vägval de är överens om.

• De käbblar om jobben, men oavsett vilken regering vi får på söndag, så kommer massarbetslösheten att bestå. På grund av att både sossar och borgare ansluter sig till den nyliberala låginflationspolitik som använder arbetslöshet som ett medel att hålla inflationen i schack.

• De talar vackert om välfärden, men oavsett vilket regering vi får på söndag, så kommer nedskärnings- och privatiseringspolitiken att fortsätta. För att både sossar och borgare ansluter sig till den nyliberala EU-politik som vill ha mer marknad och mindre gemensam sektor.

Vi företräder ingen kålsupareteori. Finns det gradskillnader i helvetet, så är en öppen borgarregering värre än en sosseregering.

Tänk Maud Olofsson som arbetsmarknadsminister och inte bara alla ungdomar utan också alla arbetare måste slå bakut. Tänk Göran Hägglund som familjeminister och vi är tillbaka i det förkrympande hemmafruidealet. Tänk Gunilla Carlsson som socialminister och glöm allt vad social empati heter. Tänk Mauricio Rojas som integrationsminister och se sverigedemokraterna applådera. Eller tänk Lars Leijonborg som utrikesminister och hör Per Ahlmarks hysteriska lyckofnitter och de belåtna frustandena från George W Bush och hans anhang.

Vi har inget till övers för godsägare Persson och hans handplockade gäng av nickedockor. Men detta borgerliga rövargäng vill vi absolut inte se i Sveriges regering. Därför säger vi: Stoppa borgarna! Bidra inte till att vi får en borgerlig regering efter valet.

Vi utfärdar ingen positiv röstrekommendation i det riksdagsval där vi inte ställer upp själva. Vi överlämnar åt de antiborgerliga väljarna att själva avgöra hur de skall rösta.

Det kan synas fegt, men vi ser det som hederligt. Vi kan bara gå i god för vårt eget partis politiska heder. Vad gäller socialdemokratin och deras stödpartier så vet vi att de kommer att svika, såsom de svikit under den gångna mandatperioden och mandatperioderna före den. Visst kan man diskutera vem som är den värste svikaren. Är det Göran Persson, som övergivit allt vad socialism heter? Eller är det Lars Ohly, som låter som en socialist men som handlar som en sosse?

Men vi finner sådana diskussioner meningslösa.

Det s.k. vänsterblockets partier får själva övertyga sina väljare om nyttan av att rösta på dem. Vi vill inte bli anklagade för att ha rekommenderat ett parti som sedan sviker. Därför nöjer vi oss med en negativ röstuppmaning i riksdagsvalet: Stoppa borgarna!

I sammanlagt arton  kommun- och landstingsval kan vi dock erbjuda ett positivt arbetaralternativ. Där ställer vi själva upp och där är den självklara uppmaningen: Välj Kommunistiska Partiet!

I valet 2002 erövrade vi sammanlagt 11 mandat i tre kommuner. De väljare som gav oss dessa mandat vet att Kommunistiska Partiet är ett parti att lita på; att vi står för det vi säger och att vi alltid och i alla frågor står upp för en rak arbetarpolitik.

De vet också att vi inte lovar mer än vad vi kan hålla. Den som röstar på oss i tron att vi skall ställa allt galet till rätta och det bums, kommer att bli besviken. Det kan vi inte, så det lovar vi inte.

Man skall rösta på Kommunistiska Partiet om man vill ha in en orädd vänsterröst i fullmäktige, en röst som aldrig låter sig inlemmas i det vänskapliga kotteri som kommunpolitiken utvecklats till och som alltid strävar efter att föra in de folkliga kraven i sammanträdessalarna. Vi är och vill vara kommunpolitikens outsiders, partiet som rör om, som retar, som inte följer oskrivna etikettsregler och som inte drar sig för att föra in de stora ideologiska striderna i fullmäktige.

I alla val kämpar vi för att bli representerade. Men vi ägnar oss inte åt själbedrägeri. Vi vet att vårt budskap kan uppfattas som avancerat, trots att många, många håller med oss i sakpolitiken. Därför räknar vi inte med några himlastormande framgångar. Vi kommer att bli utan mandat i flera av de kommuner där vi ställer upp.

Ändå är en röst på Kommunistiska Partiet betydelsefull även i sådana kommuner. För att en röst på Kommunistiska Partiet anger en önskan om rättning vänster i politiken.

Denna betydelse skall inte underskattas; skall absolut inte uppfattas som bara en symbolisk protesthandling. Varje röst på Kommunistiska Partiet innebär en varning till de förmenta vänsterpartierna - hit men inte längre;  innebär att de förmenta vänsterpartierna måste ta hänsyn till vänsterkraven; innebär att de inte fullständigt kan svika utan att själva få det i halsen.

När vänsterpartiet följer sossarna i hasorna i marschen åt höger står Kommunistiska Partiet envist fast vid en rak vänsterpolitik. Det är Kommunistiska Partiet som utgör garanten för att ett socialistiskt vänsterperspektiv hålls levande i politiken, trots borgarns anspråk på att upprätta liberalismens tusenåriga rike. 

Tänk på det på söndag. Varje röst på Kommunistiska Partiet resulterar kanske inte i mandat. Men varje röst på Kommunistiska Partiet stärker vänsterperspektivet i politiken.

Välj Kommunistiska Partiet! 

12 september 2006
Proletären 37, 2006