Stoppa stödet till USA:s krig!
”Målet oskadliggjort.” Chefen för den svenska styrkan
i Afghanistan, överste Bengt Sandström, rapporterar till staben efter
en operation mot byn Boka i september i fjol. ISAF har just avrättat
ledaren för vad som beskrivs som ett ”kriminellt nätverk” och överste
Sandström är nöjd. Liksom säkert hans chefer på Natos stab i Kabul. Den
svenska insatsstyrkan gör vad den skall, bortom fredstjafset.
Svenska soldater deltar fullt ut i ockupationsmaktens
upprensningsaktioner; de dödar på beställning, rentav avrättar på
beställning.
En enskildhet, kan tyckas. Men i så fall en enskildhet som talar
klarspråk om helheten. Sverige deltar aktivt i USA:s kriminella krig.
Sverige utgör en stridande del av en ockupationsmakt. Åtminstone i
Afghanistan.
Men helheten är större än Afghanistan.
”Eftersom den svenska insatsen i Afghanistan frigör amerikanska styrkor
så ger Sverige ett indirekt stöd för USA:s krig i Irak”, skrev Bengt
Albons i Dagens Nyheter hösten 2005.
Också en blind höna kan hitta ett korn!
Naturligtvis hänger krigen mot och ockupationerna av Afghanistan och
Irak ihop, inte bara militärt utan också politiskt. Afghanistan och
Irak är två uttryck för samma krig, för det krig som USA kallar kriget
mot terrorismen, men som i verkligheten är USA:s krig mot alla som
ifrågasätter imperialismens världsdiktatur.
På måndag är det fyra år sedan krigsförbrytaren George W Bush tryckte
på startknappen för kriget mot och ockupationen av Irak, en förbrytelse
som hittills givit 600000 döda irakier, ett samhälle på väg mot
upplösning och ett folk på flykt. En sannskyldig mardröm. Som
dessbättre innehåller en växande strimma av hopp. Ett alltmer
organiserat och framgångsrikt motstånd ger Irak en framtid bortom
ockupationen.
Fyra år av kriminell ockupation. Men också fyra år av skamlöst svenskt stöd till ockupationen. För så illa är det.
När George W Bush tryckte på knappen beklagade vår dåvarande regering
att kriget startades utan FN-mandat. Men kriget fördömdes inte och då
rakt inte den ockupation som följde i krigets spår. Tvärtom beslutade
regeringen Persson omgående att stödja ockupationen med 350 miljoner
kronor, bland annat för utbildning av den tillsatta lydregimens
nya polismakt. Och nästan lika omgående upprättade Sverige diplomatiska
förbindelser med denna lydregim.
Numera förnekar Sveriges regering både kriget och ockupationen. Redan
senvåren 2004, bara ett drygt år efter kriget, slog dåvarande
utrikesminister Laila Freivalds fast att ockupationen upphört. USA för
inte krig i Irak. Utan kämpar för demokrati och irakisk
självständighet. Borde inte sådant kallas historierevisionism?
Vår nuvarande utrikesminister oroar sig över säkerhetsläget i Irak. Men
givetvis inte över en ockupation som inte finns. Tvärtom. Givetvis
kräver säkerhetsläget att USA skickar ännu fler trupper till Irak. För
att främja den demokrati som låter USA konfiskera Iraks olja. Det är
demokrati à la Bildt.
Sverige strider för USA i Afghanistan och därmed indirekt i Irak.
Men också direkt. Svenska vapen strider i Irak, dödar i Irak, trots att
svensk lag förbjuder vapenexport till krigförande länder. Sedan kriget
mot terrorismen inleddes har USA seglat upp som den fjärde största
importören av svenska vapen. När de egna vapensmedjorna inte räcker
till är det bra att ha en lojal allierad.
Men Bildt ser inga hinder för vapenexport till USA, lika lite som sina
företrädare. Krigen i Irak och Afghanistan finns inte och i det mån det
finns ett krigshot mot Iran, så handlar det inte om krig utan om
demokrati. Varför då stoppa vapenexporten till USA?
Helheten är större än Afghanistan. Och större än Irak. Sverige utgör en
del av USA:s krig på alla plan. Genom att utelämna människor till USA:s
godtycke, som i fallen med de tre somaliesvenskarna och de två
egyptierna och som just nu i fallet Hassan Asad.
Eller för den delen genom att samöva med Natos snabbinsatsstyrka (Nato
Respons Force) i Medelhavet, en styrka som försvarsminister Odenberg
vill bistå med både Jas-plan och ubåtsförband. Terrorismen skall bombas
tillbaka till stenåldern. Gissa var?
Nu på lördag 17 mars demonstrerar människor över hela världen mot USA:s
brottsliga ockupation av Irak. Det är hoppingivande. Imperialismen
möter motstånd på alla kontinenter, de som kämpar mot imperialismen får
stöd från alla kontinenter.
Men här i Sverige kan vi inte nöja oss med att demonstrera och
protesterna mot USA. Vi måste också och samtidigt protestera mot
Sveriges stöd till USA:s krig. Vi måste kräva att de svenska trupperna
i Afghanistan tas hem, att vapenexporten till kriget stoppas, att
samarbetet med Nato avbryts och att Hassan Asad får stanna i Sverige.
För att allting hänger ihop.
lStoppa Sveriges stöd till USA:s krig!
13 mars 2007
Proletären 11, 2007