Sverige, EU och grundlagen

I början av juni i år, mitt i den kungliga bröllopsyran, tog riksdagen ett första beslut om en grundlagsändring. Beslutet renderade på sin höjd små notiser i de stora tidningarna, trots att det handlar om en så pass dramatisk sak som att grundlagsfästa EU-medlemskapet.

Nu kräver grundlagsändringar två riksdagsbeslut med riksdagsval emellan, detta för att väljarna skall få möjlighet att säga sitt om så avgörande saker för nationen. Av denna demokratiska kontroll blev dock intet.

I fullständig enighet uteslöt riksdagspartierna EU-frågan ur valdebatten, varpå väljarna gick till val lyckligen ovetande om att de i valet hade att säga sitt inte bara om Reinfeldt eller Sahlin, utan också om Sveriges förhållande till EU.
Så kan det gå när makten använder demokratins kontrollfunktioner som en dörrmatta för sig själv.

I veckan skall grundlagsändringen klubbas för andra gången och därmed träda i kraft. Sverigedemokraterna gnyr lite om svenskarnas status, så hotad av den ruskiga mångkulturalismen, men i övrigt råder största möjliga tystnad i riksdagen. Ändringen skall smygas in i grundlagen och helst inte observeras av en menighet som ännu tror att riksdagsval spelar roll för politiken och att Sverige styrs från Stockholm.

I sak är grundlagsändringen inte särskilt märklig. I kapitlet om statsskickets grunder slås fast att ”Sverige är medlem i Europeiska unionen”, vilket som bekant är ett faktum. Det är också detta faktum som anförs av tillskyndarna. Grundlagen skall beskriva statsskicket som det är och då är det självklart att den också innefattar EU-medlemskapet.

I princip håller vi med. Det är själva EU-medlemskapet som är problemet, inte att det omnämns i grundlagen. Omnämnandet innebär bara en kodifiering, en uppgradering till verkliga förhållanden.

I detta sammanhang finns dock ett litet problem som förklarar den unisona tystnaden från EU-vännerna i riksdagen. För det är alls inte så att grundlagen som helhet kodifieras i förhållande till EU-medlemskapet och till det faktum att Sverige numera styrs från Bryssel och i enlighet med EU-lag. Tvärtom heter det fortsatt i självaste portalparagrafen att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket”, vilket förvandlar grundlagen till ett bedrägeri.

Hur kan all makt i Sverige utgå från folket när EU-lagen står över all svensk lag, inklusive grundlagen, och då 80 procent av de beslut som fattas av riksdagen har sin bakgrund i EU?

Vi anser självklart inte att portalparagrafen skall strykas. Det är den som hävdar folkstyret i ett land där EU-medlemskapet sätter demokratin på undantag. Portalparagrafen är därför värd att försvara med näbbar och klor, som ett kvarvarande värn för demokratin.

Men vi begär att EU-vännerna skall sluta hyckla. Stå upp för att ni sålt ut folkstyret till Bryssel och redovisa det för svenska folket. Demokratin skulle må bra av en gnutta ärlighet och av en bredare diskussion om en grundlag som med veckans beslut står i hopplös motsättning till sig själv.

Grundlagsändringen påverkar som sagt inte Sveriges förhållande till EU, som regleras av de grundläggande fördragen. Det är godkännandena av fördragen som för över makt till EU, inte grundlagsändringen.

Det sägs att ändringen försvårar ett utträde, vilket kan vara sant. Men bara om man tror att ett utträde representerar en stilla och alltigenom legal process. Det tror inte vi. Det var det svenska monopolkapitalet och deras politiska representanter som drev in Sverige i EU, för att medlemskapet tjänar kapitalets intressen, vilket gör att ett utträde bara blir möjligt genom ett folkuppror riktat mot detta kapital och dess intressen (om nu inte EU brakar samman av sig självt).

Kampen för ett utträde är ingen tebjudning, utan den mest hårdnackade klasskamp. Varvid vi säger med en parafras lånad från August Strindberg: Kampen för ett EU-utträde blir laglig när den segrar!

I sammanhanget bör några ord sägas om Sverigedemokraterna, som är emot grundlagsändringen för att den ”grundlagsbefäster mångkulturalismen” och ”försvagar svenskarnas ställning och rätt till självbestämmande” (Svd 19/11).

Man vet inte om man skall skratta eller gråta. Här har de bara ack så svenska herrarna Wallenberg & Co drivit in Sverige i EU med hjälp av sina bara ack så svenska politiker, men i SD:s förvridna värld utgör EU mest ett verktyg för den muslimska världskonspirationen och dess anslag mot ”svenskarna”, inklusive herrarna Wallenberg & Co.

Detta ger hela tomheten i SD:s föregivna EU-motstånd.

Kampen mot EU är i första hand en klassfråga, är en kamp som måste riktas mot monopolkapitalets diktatur på den inre marknaden och mot den lagstiftade högerpolitik som kapitalet drivit igenom i EU; är en kamp som på hemmaplan måste riktas mot det egna landets monopolkapital, som här i Sverige mot herrarna Wallenberg & Co.

EU handlar inte om svenskarna mot ”de andra”. Utan om arbete mot kapital.