Tredje krigsmakten
Det militär-industriell-mediala komplexet bedriver en smutskastningskampanj mot den antiimperialistiska fredsrörelsen.
Medieindustrin och dess anställda journalistkår brukar kalla sig själva för den tredje statsmakten. Denna självbild uppstod enligt kulturkritikern Bengt Nerman, som dog förra året, på Journalisthögskolan i Stockholm i slutet av 1960-talet.
Den gamla stammen av murvlar byttes ut mot en akademiskt utbildad kår av karriärsjournalister. De inpräntades med den liberala ideologin om att samhället måste hållas i balans genom olika krafter. Det kapitalistiska klassamhället ska upprätthållas genom en överbyggnad baserad på maktdelning av förment objektiva instanser som förenas i sitt försvar av den kapitalistiska privategendomen.
En elitistisk och självgod journalistkår åtog sig att spela rollen som objektiv granskare. Självklart stod de fria från simpla särintressen, journalistkåren hade ett samhällsuppdrag som en tredje statsmakt. Att kritisera den tredje statsmakten blev därför liktydigt med att kritisera demokratin. Självbilden födde en kåranda som inte står polismakten efter.
Att detta skedde på slutet av 1960-talet innebar att den journalistiska ideologin till att börja med kläddes i vänsterradikal dräkt. En dräkt som ändrats i takt med tiden. Men det är inte en fråga om höger och vänster, tvärtom är själva poängen i denna självbild att journalisterna står över samhällets klassmotsättningar och politiska strider.
Saken är den att ingen kan stå över samhällets klassmotsättningar. Den som tror sig göra detta är den som villigast gör sig till språkrör åt de härskande idéerna, vilka i grund och botten är den härskande klassens idéer.
Ingenstans är detta tydligare än i den pågående krigsrustningen. Kom ihåg ubåtshysterin 2014. Journalistkåren arbetade i skift med att speja över Östersjön efter ryska ubåtar. Detta trots att den enda ubåt som orsakat död på Östersjön – sannolikt sedan andra världskriget – ägs av en dansk tokstolle och uppfinnare.
Om den tredje statsmakten istället slitit blicken från vattenytan och lytt den gamla uppmaningen follow the money, så hade de kunnat rota i det faktum att fyra månader innan den hysteriska ubåtsjakten startade köpte wallenbergarnas Saab upp Kockums ubåtstillverkning. Den hysteriska jakten blev en obetalbar pr-kampanj som lade grunden till kommande försäljningssuccéer.
Medieindustrin och dess anställda journalistkår utgör idag den tredje krigsmakten i lydig tjänst hos det militärindustriella komplexet, som bör kallas det militär-industriell-mediala komplexet.
Bakblåsare till Natouppslutningen och krigsrustningen är de som tjänar på vansinnet. Svensk upprustning tillsammans med ett närmare samarbete med Nato öppnar både för vidgad inhemsk och utländsk marknad för krigsprofitörerna med Wallenberg i spetsen.
Siffrorna talar sitt tydliga språk. För 20 år sedan gick 25 procent av den svenska vapenindustrins produktion på export, idag är den siffran 60 procent. Sedan början av 1990-talet har värdet av krigsmaterielexporten från Sverige tredubblats och antalet länder som det exporteras till har i det närmaste fördubblats.
För att lyckas med detta och säkra ännu större profiter i framtiden krävs den tredje statsmakten, vars uppgift är att tysta en folklig opinion som hellre vill att skattepengar går till välfärd än till krigsrustning och att Sverige är alliansfritt istället för att vara en lydstat i USA:s band.
Att det militär-industriell-mediala komplexet bedriver en smutskastningskampanj mot den antiimperialistiska fredsrörelsen i allmänhet och Kommunistiska Partiet i synnerhet är inte mer än väntat. Vårt bästa svar på detta är att demonstrationen den 16 september i Göteborg mot Natoövningen Aurora blir en mäktig protest för fred och avspänning, mot rustningsvansinnet och Natouppslutningen.
Fienden finns på hemmaplan och utgörs av det militär-industriell-mediala komplexet med Wallenberg i spetsen.