Vad döljer Carl Bildt?
Hillary Clinton är rasande. Den något mer överklassofistikerade Carl Bildt är upprörd. Wikileaks har gjort det igen och denna gång framställer världens ledare publiceringen av hemliga dokument som en attack mot allt det fina som västvärlden påstås stå för. Wikileaks hotar inte bara diplomatin, utan också demokratin och den världsfred som västvärlden är så mån om att värna, som genom krigen i Irak och Afghanistan.
Tonläget är minst sagt uppskruvat. I USA har justitieminister Eric Holder initierat en brottsundersökning mot Wikileaks och i senaten höjs röster om att Wikileaks skall stämplas som en internationell terroristorganisation, typ Al Quaida. I offentlighetens ljus förvandlas de högst egna fast i hemlighet yttrade orden tydligen till bomber!
Reaktionen är på många sätt märklig. Det material som Wikileaks nu i all försiktighet börjat lägga ut är oskyldigt i jämförelse med tidigare material, som avslöjade rena krigsförbrytelser. Före publicering är det dessutom sovrat, faktagranskat och maskat på känsliga personuppgifter av över hundra journalister på New York Times i USA, The Guardian i Storbritannien, Der Spiegel i Tyskland, Le Monde i Frankrike och El Pais i Spanien, som kollektivt garanterar att ingen enskild person skall utsättas för fara till liv och lem på grund av publiceringen.
Varför då detta hiskeliga väsen? Förklaringen kan bara vara att Wikileaks nu öppnar på förlåten till maktens allra finaste boningar, utan möjlighet för deras invånare att skylla ifrån sig på inkompetenta eller överambitiösa underhuggare. Det oerhörda består i att Wikileaks drar ner byxorna på gräddan av västvärldens ledare och på deras marionetter i andra länder.
Wikileaks har hittills bara lagt ut en bråkdel av det amerikanska UD-material man säger sig ha tillgång till och det hittills publicerade är som sagt tämligen oskyldigt, det består mest av skvaller och nedsättande omdömen om politiska ledare som USA ibland behöver smila upp sig inför.
Det mest anmärkningsvärda med detta material är därför att det visar att arrogansen i den amerikanska utrikespolitiken skär genom hela organisationen, den infekterar diplomater och UD-tjänstemän, som ser sig själva som förmer än dem de tvingas umgås med, och den påverkar uppenbart säkerhetsarbetet, som inte verkar existera. Diplomater babblar på som om just deras lilla värld vore hermetiskt skyddad från spioneri, övervakning, läckor och allt annat otyg som de själva så gärna tillämpar i världen utanför.
Så är arrogansen inte bara avslöjande för USA, utan den innebär på köpet att den amerikanska utrikesförvaltningen läcker som ett såll, till förskräckelse för alla dem som i förtroende spelat under täcket med USA.
Kung Abdullah av Saudiarabien lär i alla fall inte vara glad, så envåldshärskare han är. Att be USA bomba Iran är ingen hit i den muslimska värld han tillhör, särskilt inte som Benjamin Netanyahu i Israel skrattar sig halv fördärvad över detta så välkomna avslöjande.
Beror måhända Carl Bilds upprördhet på att han ser en kung Abdullah i sig själv? Hittills har Wikileaks inte publicerat några dokument om Sverige, men av en sammanställning gjord av Der Spiegel framgår att det finns 819 dokument med svensk anknytning, varav 671 skickats från USA-ambassaden i Stockholm. Enligt Der Spiegel rör dessa rapporter terroristbekämpning, men också interna svenska regeringsangelägenheter.
Har kanske Carl Bild lovat mer än vad som är bra för honom och hans rykte? Vi vet inte, men vi hoppas innerligt att vi får veta. Genom att Wikileaks i sinom tid publicerar också de svenska dokumenten.
För den hemliga diplomati som innebär att Sverige spelar under täcket med USA ger vi inte vitten. Därför applåderar vi Wikileaks. Riv av täckelsen och låt oss få se vad Bildt och andra sysslar med i hemlighet! Det är en demokratisk välgärning.
För övrigt undrar vi varför just Carl Bildts görande och låtanden skall vara så förskräckligt hemliga, när vi andra inte längre kan tala i telefon eller skicka ett mail utan att bli registrerade av FRA. Det påstås att bara den som har något att dölja behöver frukta FRA-lagen.
Vår fråga blir: Vad döljer Carl Bildt?