Hoppa till huvudinnehåll
Av

Leve Brexit!

Vågar man tro på de senaste opinionsundersökningarna kommer det att bli ett midsommarfirande utöver det vanliga för Sveriges EU-motståndare.


Enligt de senaste opinionsundersökningarna håller Brexitsidan på att dra ifrån inför folkomröstningen om Storbritanniens EU-medlemskap den 23 juni.

Till EU:s försvar har nyliberalismens tunga artilleri mobiliserats – IMF, Världsbanken, OECD, Vita huset och en hel radda av EU-elitens politiska och intellektuella högdjur.

Men varje gång det kommer någon ny skrämselpropaganda om hur eländigt det kommer att bli vid ett brittiskt utträde så stärks bilden av EU som eliternas projekt.

Men i de svenska mediernas bevakning av Brexitomröstningen är det soprent på EU-motståndare. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt vägrar ge sitt stöd till Brexit. Han motiverar sin vägran med att det brittiska EU-motståndet innehåller borgerliga och rent främlingsfientliga krafter. Det är sant. Men skulle det vara ett argument för att istället göra gemensam sak med storkapitalet och det politiska etablissemang vars EU-kramande och högerpolitik har berett marken för rasistiska och högerpopulistiska partier?

Ytterligare ett argument från Jonas Sjöstedt varför han inte kan stödja Brexit är att han anser att han som svensk inte kan ta ställning i en brittisk folkomröstning, det är upp till britterna. Det är också sant. Men ingen kräver av Sjöstedt eller några andra svenska politiker att de ska åka och kampanja på andra sidan Nordsjön, sådant översitteri lämnar vi med varm hand till EU-kramarna.

Däremot bör det vara en självklarhet att stödja EU-motståndet i alla länder. Vår kamp mot Brysselmakten är samma här som där och varje spricka i EU-fasaden och varje steg bort från EU-tyranniet är ett steg i rätt riktning. Dessutom är V-ledningens försök att dölja sin vägran att stödja EU-motståndet bakom prat om andra länders inre angelägenheter minst sagt hycklande.

En sådan respekt för andra länder visar inte V-ledningen när det gäller den pågående hetsen mot Venezuela eller Kuba eller än värre när vänsterpartisterna i riksdagen röstade för att skicka svenska JAS-plan till Libyenkriget. När Nato tillsammans med gulfens kungadiktaturer störtade den libyska regeringen och kastade in landet i kaos och upplösning då betydde andra länders integritet ingenting för Jonas Sjöstedt.

Även Sverigedemokraterna har övergett kravet på att Sverige ska lämna EU. Precis som Sjöstedt & Co kräver SD en omförhandling istället för ett utträde. Anledningen till att den svenska politiska eliten lägger ner sitt EU-motstånd i ett läge när unionen står inför sin djupaste kris är politisk feghet och opportunism.

I Sverige – där storföretag och samhällselit står samlade bakom EU som vägen fram för kapitalet att stärka sig både internationellt och i förhållande till arbetarklassen och folkliga krav på politiken – är
det inte möjligt att komma in i den politiska värmen om man inte accepterar EU.

För att släppas fram till maktens köttgrytor måste partierna först ta på sig den tvångströja som ett accepterande av EU-medlemskapet innebär där de nyliberala budgetreglerna och Brysselbesluten ska omöjliggöra varje form av verklig arbetarpolitik. I Brysselmaktens skugga blir alla katter grå.

Kommunistiska Partiet är inte som de andra partierna. Vi vill inte accepteras av den ekonomiska och politiska makten, vi vill störta deras makt. Vi vill inte finansieras av deras förmögenheter och företagsvinster, vi vill konfiskera dessa. Vi vill inte omförhandla EU-medlemskapet, vi vill befria Sverige från Brysselmaktens bojor.

Därför ger vi vårt hundraprocentiga stöd till Brexit. En vänster- och arbetarpolitik som vill mer än vackra honnörsord om allas lika värde och demokrati kan endast vinna framgång ur ruinerna av den Europeiska Unionen.

I över en kvarts århundrade har Europas arbetare plågats av den stormaktsunion som fastslogs i Maastrichtavtalet, som skrev in högerpolitiken i grundlagen och öppnade upp för kapitalets möjligheter att spela ut arbetare och social välfärd i olika länder mot varandra.

Trots över 20 års EU-medlemskap är bara 20 procent av arbetarklassen i Sverige positiv till EU-medlemskapet. EU-motståndets utmaning framöver är att omvandla den utbredda skepticismen mot EU till ett uttalat EU-motstånd.

Om man vågar tro på de senaste brittiska opinionsmätningarna kommer det att bli ett midsommarfirande utöver det vanliga för Sveriges EU-motståndare.