"Man ska inte straffas för var man bor"

Kicki Levin är född i Fredriksberg, men uppvuxen i Borlänge. Hon flyttade hem till Fredriksberg igen för mer än 20 år sedan.

Hon arbetar i Mockfjärd på ett asylboende för ensamkommande flyktingbarn i åldrarna 15-18 år.

– Det handlar om att integrera ungdomarna, berättar hon. Ta hand om dem, laga mat och städa tillsammans, men också skjutsa till vårdcentralen, tandläkaren och sådant.

Ewa Kvarnström arbetar som undersköterska i hemtjänsten i Fredriksberg.

– Med omnejd får man väl säga, lägger hon till. Vi har ett jättestort område: Strömsdal, Ulriksberg, Kvarnberg, Gravendal.

Ewa Kvarnström har bott i Fredriksberg i hela sitt liv.

– Jag har aldrig varit härifrån, skrattar hon.

Martin Johansson har jobbat på Spendrups bryggeri i Grängesberg, på Säfsen och på GIA som tillverkade maskiner och annan utrustning till gruvindustrin.

– Atlas Copco köpte upp GIA, utvecklade och moderniserade, och sen lade de ner efter 2-3 år, berättar han.

Fredriksberg är en av alla orter på landsbygden som inte har någon plats i det centraliserade Sverige som håller på att växa fram. Den tillverkning som inte flyttar utomlands slås ihop till enstaka större fabriker.

Människor tvingas flytta till städerna där jobben finns. Alla har de flera exempel på hur deras by långsamt monteras ner.

– Förr hade vi tandläkare, post, vårdcentral med läkare och sköterskor, bank, bensinmack, två kiosker, Ica, Konsum, färghandel. Tänk vad mycket det är som blivit nedlagt, säger Kicki Levin. Men pengarna finns ju egentligen!

– De säger att det inte finns underlag för en vårdcentral, men det gör det visst, säger Ewa Kvarnström.

– Gamla människor som har jobbat hela sina liv måste åka ända till Falun för att få specialistvård, säger Karl Gustav Nilsson upprört.

Men i Fredriksberg gör man motstånd mot de ständiga nedskärningarna. Nu senast när brandstationen var nedläggningshotad.

– Det här med brandkåren är ju färskt i minnet, säger Kicki Levin. Då protesterade folk och skrev på namnlistor. Jag tror faktiskt alla i byn skrev under.

– Alltid när de velat lägga ner något, har det varit protester, fortsätter hon. Men de lägger ju ner ändå. Fast dagis blev kvar.

– Politikerna i Ludvika kör över oss hela tiden, konstaterar Martin Johansson torrt. Men vi håller ihop när vi måste slå uppåt.

Kommunistiska Partiet tog upp frågan om brandstationen på ett välbesökt valmöte i Fredriksberg.

– Sossarna kom hit en gång och satte upp ett valplakat, men annars såg man inte till dem, berättar Karl Gustav Nilsson, medlem i Kommunistiska Partiet och född och uppvuxen i Fredriksberg.

De är alla överens om att det saknas ideologi i kommunpolitiken idag.

– Socialdemokratin finns inte längre, menar Ewa Kvarnström. De har ingen ideologi, utan kämpar bara för sin plats i solen. Det behövs folk som har en grundtanke om rättvisa.

Några förhoppningar om att Socialdemokraterna kan bli ett arbetarparti igen har hon inte.

– Ändra partiet inifrån? Det har de ju sagt i alla år!

– De kanske skulle fundera över sin partitillhörighet istället, föreslår Martin Johansson.

Men att göra som många andra i trakten, och rösta på Sverigedemokraterna är inget som föresvävar dem. Kicki Levin är övertygad om att högerpolitiken föder rasismen.

– Många har blivit utförsäkrade under de här åtta åren, och folk har fått det mycket sämre. Det är ju regeringen som skapar rasismen.

Hon fortsätter:
– Det är ju inte det att folk är rasistiska, utan det är att folk inte riktigt begriper. Sen är det ju många som är rasister också.

Ewa Kvarnström har en annan teori:
– Jag tror att många som är så missnöjda och frustrerade att de ser mellan fingrarna på att SD faktiskt är rasister. Man vill göra revolt på något sätt. Sticka ut i den allmänna tröttheten som råder.

Fler arbeten på landsbygden är något de alla tycker behövs.

– Jag tror att många ungdomar skulle stanna kvar om det bara fanns fler arbetstillfällen, resonerar Kicki Levin och får medhåll av både Martin Johansson och Karl Gustav Nilsson.

– Jag skulle gärna bo här, säger Karl Gustav Nilsson, men jag kan inte. Här finns ju ingenting. Många ungdomar här jobbar på Säfsen ett halvår, och sen stämpar de i sex månader, och det utnyttjar de där jävlarna.

– Säfsen anställer ju gärna unga och folk som varit arbetslösa länge, som inte säger emot och går med på de här dåliga avtalen.

Kicki Levin som har erfarenhet av att vara arbetslös fortsätter.

– På Arbetsförmedlingen får man höra att man får skylla sig själv att man är arbetslös för att man bor där man bor.

– Man ska ju inte straffas för sitt geografiska läge, säger Martin Johansson. Det är sjukt.

– Det är ju det man kanske kan sprida, tänker Ewa. Att vi har rätt att bo här, och att vi ska behandlas lika ändå. Det tror jag är rätt viktigt.

Trots att de kan räkna upp fel efter fel med politiken i Sverige och i Fredriksberg, så tror de ändå att saker kan förändras.

– Jag har mycket ungdomar hemma hos mig, berättar Ewa Kvarnström. Jag hör att politiken faktiskt något de diskuterar till vardags, och det är viktigt! Hon vänder sig mot Karl Gustav och fortsätter:

– Kalle kan verkligen sprida till unga människor att man kan få ha ideal som handlar om rättvisa. Och att man kan skapa ett samhälle efter det. För det tror ju ingen idag.

– Kanske vill folk ha mer än ”rösta på S för högre skatter, så blir allting bra” eller ”rösta på M för lägre skatter, så blir allting bra”, resonerar Karl Gustav Nilsson.

Kicki Levin avslutar:
– Man vill ju ha ett alternativ som erbjuder rättvisa och solidaritet. Därför folk har röstat på kommunisterna. För det är det folk vill ha.