Hoppa till huvudinnehåll
Av
Plåtslagare

Slakta det system Östling företräder

En skattesmitare kräver skattemedel för att få ännu bättre villkor och kunna öka sin och sina kompisars förmögenheter. På vår bekostnad. Snacka om att tro att det går att slakta samma gris hur många gånger som helst.


Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling råkade säga sin mening i söndags.

”Vad fan får jag för pengarna?” frågade han sig när han ställdes till svars för ett skatteupplägg han och hans fru har på Malta. Enligt honom själv hade han redan betalt mer skatt än tusen svenska skattebetalare. Han tyckte inte att han hade något att skämmas för inför svenska folket. Han har dock fått pudla en aning i efterhand.

I ”Paradisläckan” som SVT:s Uppdrag Granskning varit med om att nysta i framkommer att samhällets rikaste genom avancerade skatteupplägg undviker att betala skatt. Bland dem hittas 2000 rika svenskar. Skattefusket beräknas till över 40 miljarder kronor. Det är som hela polisväsendet eller föräldraförsäkringen. Leif Östling är en av rufflarna. Den förre VD:n för Scania och ledamoten av VW:s koncernledning, numera styrelseordförande i SKF och Svenskt Näringsliv, har i många år varit en av de högst avlönade i Sverige.

Nu klagar han över att han ibland betalt 20-30 miljoner i skatt årligen. Till ett system som han inte tycker fungerar. Då skall man minnas att han har haft inkomster på närmare 70 miljoner om året. För det är det som är det sjukaste av allt. Varför i hela fridens namn skall någon människa i ett samhälle där allas insats behövs ha inkomster i den storleksordningen?

Pengarna kommer från tusentals anställdas gemensamma arbete och Östlings eget bidrag är i det sammanhanget helt försumbart. Men hans och de andra superrikas rofferi är gränslöst. Eliten i toppen på näringslivet belönar varandra med fantasilöner och bonusar som trotsar allt förnuft. Sverige har blivit ett paradis för miljardärer och ytterst få länder har så många superrika personer som Sverige.

De försöker gärna hålla liv i myten att Sverige fortfarande är ett land som beskattar de rika hårt.

Men både socialdemokratiska och borgerliga regeringar har bidragit till motsatsen. Skatten på höga inkomster har sänkts, arvs- och gåvoskatt, förmögenhetsskatt och fastighetsskatt är avskaffade. Dessutom är bolagsskatten låg, liksom skatten på aktievinster. Ändå försöker de hitta nya kryphål, nya kreativa lösningar för att slippa bidra till samhället.

Men de ställer krav. Tidigare i år skrev Leif Östling en debattartikel som Svenskt Näringsliv planterade i olika medier. I den undrar han om regeringen ser på företagen som en motsvarighet till galten Särimner, som i den nordiska mytologin kunde slaktas och ätas upp varje kväll och sedan återuppstå dagen därpå. Anledningen är att han saknade handlingskraft från regeringen. De gör inte tillräckligt för att förbättra företagsklimatet påstod han.

Det behövs utbildningar som är skräddarsydda för företagen, utvidgat ROT och RUT-avdrag, avskaffade hyresregleringar, sänkta skatter för entreprenörer och företag och absolut inga vinstbegränsningar för privata företag i välfärden.

En skattesmitare kräver skattemedel för att få ännu bättre villkor och kunna öka sin och sina kompisars förmögenheter. På vår bekostnad. Snacka om att tro att det går att slakta samma gris hur många gånger som helst.

Galten i rummet är hela det orimliga system som Östling och hans gelikar företräder. Den kan gärna slaktas utan att återuppstå.