Solidaritet med De fem

Irma Gonzalez är dotter till René Gonzalez. Han är en av fem kubaner som sedan många år sitter fängslade i USA. Med engagemang berättar hon hur det gick till när hennes far greps i Miami 12 september 1998.

– Det var mitt i natten och vi låg och sov, säger Irma Gonzalez. Plötsligt hörde vi ett väldigt oväsen. Det lät som om några försökte att bryta upp dörren. In stormade FBI och slog ner vår pappa till golvet. De förde iväg honom utan att berätta varför.

Några poliser stannade i den lilla lägenheten hela följande dag. De sökte noga igenom den från golv till tak. De amerikanska myndigheterna anklagade René Gonzalez och de övriga kubanerna för spioneri.

– Mamma besökte pappa en timme i fängelset varje vecka, fortsätter Irma Gonzalez. Jag fick vänta i ett och ett halvt år innan jag kunde träffa honom igen. Det var också i fängelset. Vi bytte telefon och bostad flera gånger eftersom maffian och terroristerna förföljde oss.

Efter två år arresterades Irma Gonzalez mamma. Hon deporterades tillbaka till Kuba tillsammans med sina två döttrar. Där har familjen levt sen dess. Idag har Irma Gonzalez utbildat sig till psykolog och arbetar som lärare på universitetet i Havanna.

Men en stor del av sin tid ägnar hon åt att arbeta för de fem fångarna i USA. Nyligen avslutade hon en två veckors rundresa i de nordiska länderna. Hon har hållit offentliga möten, träffat riksdagsmän och talat med fackföreningsfolk.

– Rättegången mot min far var inte rättvis, förklarar hon. Trots att det framkom att både han och hans kamrater var oskyldiga dömdes de till långa fängelsestraff. Egentligen var det fråga om en politisk rättegång.

René Gonzalez och hans kamrater arbetade för den kubanska underrättelsetjänsten. Tillsammans infiltrerade de exilkubanska terrornätverk i Miami. Till detta hade de goda skäl. Terrorismen mot Kuba har tagit över 3000 liv och lemlästat 2000 personer.

Men att spåra upp och avslöja terrorister på USA:s eget territorium retade gallfeber på den amerikanska statsmaktens företrädare. De fem kubanerna dömdes till livslånga fängelsestraff. Idag sitter de utspridda på olika fängelser runt om i USA.

– Min pappa hålls inlåst på ett fängelse i Florida, berättar Irma Gonzalez. Han kan ringa mig och min syster. Vi har rätt att besöka honom två gånger om året. Men vare sig min mor eller de andra fruarna får tillstånd att träffa sina fängslade män.

Fångarna tillåts inte ha någon kontakt med varandra. De får inte brevväxla sinsemellan. Ibland utsätts de för godtyckliga isoleringsstraff. Det händer att familjebesöken plötsligt ställs in utan några egentliga skäl. Trots att de anhöriga har fått tillfälligt inresevisum till USA.

– Det är viktigt att fångarna kan känna av det starka stödet utifrån, menar Irma Gonzalez. Det är så de kan upprätthålla andan. Vi familjemedlemmar berättar för dem. De kan läsa tidningar och brev.

Under den långa fängelsetiden har det juridiska maskineriet rullat på i sin egen takt. Det senaste är att den amerikanska Högsta domstolen har avslagit en resningsansökan. Detta trots att överklagan understöddes av ett stort antal namnunderskrifter. Däribland från ett tiotal nobelpristagare och representanter för det amerikanska advokatsamfundet.

– Domarna är felaktiga och orättvisa, poängterar Irma Gonzalez. Som vi ser det finns det ingen laglig utväg ur det här. Vi har förlorat vår tilltro till USA:s rättssystem. När vi började den här kampen kunde vi inte föreställa oss att den fortfarande skulle pågå efter tolv år.

För Irma Gonzalez står hoppet till den växande internationella solidaritetsrörelsen. Förutom det folkliga opinionstrycket har flera presidenter från länder som Venezuela, Ecuador, Bolivia och Sydafrika uttryckt sitt stöd för de fem.

– Även solidaritetsrörelsen i USA har gått framåt på grund av hårt arbete, berättar hon vidare. Steg för steg. Massmedia i USA är inget att räkna med. Men trots det har vi många vänner, både bland infödda amerikaner och emigrerade kubaner.

USA:s förre president Jimmie Carter har just varit på Kuba. Han har fått upp ögonen för fallet med de fem och anser att de fängslade kubanerna har blivit felaktigt behandlande. Han tycker att de ska ges nåd och förklaras oskyldiga.

– Jimmie Carter kan inte själv ge dem frihet, förklarar Irma Gonzalez. Men Barack Obama har den lagliga möjligheten att göra det. Vi hoppas att Jimmie Carter framför vår uppfattning till den nuvarande presidenten och hans administration.

I grunden är alltsammans en politisk fråga. Irma Gonzalez understryker att frågan just nu befinner sig i ett viktigt skede. Ett starkt opinionstryck på regeringar världen över kan i sin tur öka pressen på USA.

– Det finns flera historiska exempel då andra stora män befriats med stöd av solidariteten, avslutar hon förhoppningsfullt.