Presidentval i ockuperat Afghanistan
När Afghanistan går till val den 5 april är det allt jämt ett val under ockupation. Valets främsta kandidater accepterar alla de utländska truppernas fortsatta närvaro. Men i det kaos där allianserna hela tiden skiftar blir valet en utmaning även för ockupationsmakten USA.
Afghanistans sittande president Hamid Karzai installerades av USA:s militär efter invasionen 2001 och har styrt över en regering finansierad av amerikanska biståndspengar och skyddad av den USA- och Natoledda Isaf-insatsen, där Sverige ingår.
Nu ska en ny president väljas, samtidigt som Isaf-insatsen ska avslutas under året. Men USA ger inte upp sina intressen i landet och försöker få till ett avtal om förlängd närvaro.
Hamid Karzai, som vann de av fusk präglade valen 2004 och 2009, får enligt konstitutionen inte sitta en period till. Därför är årets val viktigare än tidigare, trots att det knappast heller denna gång lär gå korrekt till.
Valets kandidater har liksom tidigare val beskrivits som antingen teknokrater, uppbundna till olika affärsintressen, eller krigsherrar, med bas i olika delar av landet. I ett land präglad av ockupation och kaos finns inga varaktiga allianser. Forna vänner blir fiender och tvärtom.
Tre som pekas ut som möjliga valvinnare är Abdullah Abdullah, tidigare utrikesminister i den USA-stödda exilregeringen som bekämpade talibanerna, Dr Ashraf Ghai Ahmadzai, tidigare finansminister i Karzais regering, och Zalmay Rassoul, som länge tillhört Karzais inre cirkel.
Alla tre tillhör det korrupta teknokratskiktet och ses som lojala till USA men bland deras allierade syns även de ökända krigsherrar som länge dominerat afghansk politik. Ahmadzais vice presidentkandidat är till exempel hans forne ärkefiende, krigsherren Abdul Rashid Dos-tum, med flera krigsbrott bakom sig.
President Hamid Karzai har själv närmat sig USA-fientliga väpnade grupper som Hezbi-Islami och bland övriga kandidater finns krigsherren Abdul Rab Rassoul Sayyaf, tidigare närstående talibanerna och al-Qaida. Men allianserna skiftar och Sayyaf sägs nu vara beredd att stödja amerikanska trupper hellre än sina forna vänner.
För afghanerna kommer valet knappast leda till några dramatiska förändringar eller förbättringar. Landet är i kaos efter åratal av ockupation och korrupt vanstyre. Ekonomin präglas av den utländska truppnärvaron och handeln med opium är högre än någonsin. Det råder missnöje men också uppgivenhet.
USA:s och Natos insats i Afghanistan ska avslutas innan året är slut. Därmed ska även Sveriges deltagande avslutas. Åratal av ockupation och krigsföring mot en fiende som inte går att besegra är både dyr och svår att försvara för den amerikanska hemmaopinionen.
För USA gäller det nu att knyta rätt personer till sig för att ockupationen inte ska sluta lika nesligt som i Irak, vars regering nu har goda relationer med Iran. Trots att USA fortfarande har en militärbas i Bagdad.
USA har arbetat hårt för att förmå Hamid Karzai att skriva på ett avtal om förlängd amerikansk närvaro under namnet Operation Resolute Support (operation beslutstöd). Målet är att 8000-10000 soldater ska stanna kvar med uppdraget att träna, vägleda och assistera Afghanistans militär.
Men den allt mer bångstyrige Hamid Karzai har ännu vägrat att skriva på avtalet. Detta har naturligtvis ökat oron för valresultatet, även om kandidaterna tycks vara USA-lojala. Ett plötsligt attitydskifte skulle kunna leda till att USA ytterligare tappar greppet om regionen.
I detta lyser också ett litet hopp. Självständighet och oberoende skulle ge landet möjligheter att bygga upp det som imperialismen slagit sönder. Men vägen dit är lång.