Dödsdomar efterlängtade av väst?

Publicerad 19 augusti 2015
Saif al-Islam inburad i Zintan. Han fick inte närvara under rättegången i Tripoli.
Saif al-Islam inburad i Zintan. Han fick inte närvara under rättegången i Tripoli.

Den 28 juli meddelades domarna för fler än 30 företrädare för den störtade libyska statsmakten. Trots att rättegångarna kan beskrivas som en parodi på rättvisa hörs få kritiska röster i västvärlden. Ligger dödsdomarna rent av i västs intresse?

Rättegångarna genomfördes i en domstol i huvudstaden Tripoli. Den kontrolleras av den icke internationellt erkända islamistiska regeringen.

Nio av de åtalade dömdes till döden för krigsförbrytelser begångna 2011. Den mest kände av dessa nio är Saif al-Islam, son till den störtade och avrättade libyske ledaren Muammar Gaddafi.

Men rättegångsförfarandet får skarp kritik från den New York-baserade människo-rättsorganisationen Human Rights Watch. HRW har inte sällan levererat rapporter i linje med Vita husets aktuella politiska intressen. Men samma dag som domarna kom gavs en överraskande ärlig bild av läget i Libyen fyra år efter Nato bombade sina allierade miliser till makten.

Joe Stork från HRW:s Nordafrika- och Mellanösternenhet sade följande:

”Det finns allvarliga frågetecken om huruvida domare och åklagare kan vara verkligt oberoende när total laglöshet råder och vissa grupper helt ogenerat är skyddade från rättvisan. Denna rättegång hölls mitt under pågående väpnad konflikt och ett land delat av krig där straffrihet blivit norm.”

Ännu skarpare är brittiska BBC:s Nordafrikakorrespondent Rana Jawad. Hon konstaterar kallt att dagens Libyen, styrt av miliser och utan fungerande centralregering, inte är säkert för någon. Naturligtvis präglar denna situation rättsprocessen mot företrädare för den störtade statsmakten.

BBC beskriver en rättegång utan framträdanden av vittnen och utan presentation av bevis i rättssalen. De åtalades försvarsadvokater fick kämpa för att få träffa sina klienter och advokaterna fruktade hela tiden för sina egna liv. En av dem blev skjuten i benet.

Behandlingen av den nu dödsdömde Saif al-Islam är i sig en bekräftelse på den rättslöshet och det kaos som råder i Libyen. Saif al-Islam var aldrig personligen närvarande vid rättegången. Förhör uppges ha hållits via videolänk för över ett år sedan. Orsaken är att Saif al-Islam hålls fången av Zintanmilisen i staden med samma namn, som inte vill släppa den högprioriterade fången till Tripolis makthavare.

De röster i västvärlden som 2011 högljutt larmade om Gaddafis brott mot mänskliga rättigheter är märkligt tysta om utvecklingen i Libyen och den farsartade rättegången.

BBC:s Rana Jawad framför en teori om tystnadens orsak. Kan det vara så att de dödsdömda vet för mycket? Kan det vara så att Saif al-Islam och övriga åtta vet för mycket om banden mellan Gaddafi och västvärlden?

Frankrikes Nicolas Sarkozy, Storbritanniens Tony Blair och Italiens Silvio Berlusconi tillhör dem som utifrån sina dåvarande maktpositioner utvecklade ett intimt sam-arbete med Gaddafi under 2000-talet innan han av västvärlden och kungadiktaturerna i Gulfen samstämmigt utpekades som den värste av massmördare.

Är det helt enkelt så att tystnaden beror på att det vore skönt för västvärldens makthavare om denna vetskap bokstavligt talat kunde begravas?