Hoppa till huvudinnehåll
Av

Jenny Wrangborg sprang för Västsaharas frihet

Den 24 februari anordnades för femtonde året i rad Sahara Marathon. Ett lopp vars främsta syfte är att uppmärksamma Västsaharas frihetskamp mot ockupationsmakten Marocko.


I fyrtio år har ockupationen pågått och i flyktinglägren i öknen pågår kampen för överlevnad under knappa omständigheter jämsides med kampen för ett fritt Västsahara.

I år deltog elva svenskar i jubileumsloppet, en av dem var poeten Jenny Wrang-borg som tycker att det är hög tid att Sverige erkänner Västsahara. Proletären ringde upp nyss hemkomna Jenny Wrangborg.

• Hur kom tanken att springa SaharaMarathon?
– Jag tycker att det är alldeles för tyst om Västsahara i media, så det var ett konkret sätt för mig att visa mitt stöd när jag fick en förfrågan om att delta i det här loppet. Jag är ingen löpare, utan har mest spelat fotboll tidigare, säger Jenny Wrangborg som sprang ett halvmaraton och kom på andra plats.

• Vad har du för upplevelser med dig hem?
– Många. Vi bodde i ett flyktingläger, hemma hos familjer och kom väldigt nära deras vardag. Det som imponerade mest på mig var hur de mitt i allt ändå har kraft att fortsätta frihetskampen.

I den del av öknen som Algeriet upplåtit åt västsaharier sedan 1975 finns inget vatten och inga naturresurser. De som bor i flyktinglägren är helt beroende av hjälp utifrån. Samtidigt exploateras det egentliga Västsahara av Marocko.

Det US-amerikanska bolaget Kosmos Energy är först ut, att i ett samarbete med Marocko, borra efter olja på västsahariskt territorium. Ett brott mot internationell rätt, enligt FN:s före detta rättschef Hans Corell.

– För mig kändes det viktigt att visa att vi inte har glömt bort dem. Ockupationen måste få ett slut. Det var starkt att möta befolkningen och på plats se konsekvenserna av Marockos ockupation, säger Jenny Wrangborg.

• Hur kan vi i Sverige bidra till kampen i Västsahara?
– Vi har ett ansvar att sätta press på Marocko och berätta om västsahariernas kamp. Ett annat mer konkret sätt att visa sin solidaritet är naturligtvis att skänka pengar, men det allra viktigaste tror jag är att bilda opinion, säger Jenny Wrangborg som kommer att försöka skriva och tala om sina upplevelser just av den anledningen.

– Ekonomisk bojkott är ett annat sätt att sätta press på Marocko. Precis som vi bojkottar Israel är det viktigt att bojkotta marockanska varor. Köp inga frukter eller grönsaker därifrån och påtala direkt till handlarna om de köper in varor därifrån, tycker Jenny Wrangborg.