Hoppa till huvudinnehåll
Av
Kommunistiska Partiet, Gislaved

Filippinska revolutionärer organiserar katastrofhjälp

De revolutionära krafterna i Filippinerna griper in för att organisera hjälparbetet efter tyfonens framfart. I det nyliberala och fattiga landet är statsmakten svag och otillräcklig.


Tiotusentals människor har enligt rapporter omkommit i följdverkningarna av tyfonen Yolanda, som den heter i Filippinerna, eller Haiyan som är det internationella namnet.

Förstörelsen är mycket stor i de drabbade områdena. Bara i staden Tacloban på ön Leye har tusentals människor omkommit. Stora delar av landet står utan el och telefontrafik. Många öar är totalt isolerade och någon verklig sammanfattning på offrens antal har ännu inte kommit.

I samband med stora naturkatastrofer av denna typ tillkommer den sociala dimensionen.

De rikas betonghus står kvar medan invånarna i städernas slum eller fattiga fiskare och bönder på landsbygden drabbas hårdast, eftersom deras bostäder är av enklare slag. Det handlar om enkla träbyggnader med korrugerade plåttak.

Natten mellan måndag och tisdag saknade över hundratusen människor i staden Tacoban någonstans att bo men också mediciner, mat och vatten. Stora delar av det filippinska öriket är isolerade. Öarna Samar, Leyte, Panay och Cubu är värst drabbade.

Den filippinska regeringen har infört utegångsförbud i Tacloban från tio på kvällen till sex på morgonen. Frågan är hur ett detta kan efterlevas i en stad där närmare 90 procent av alla bostäder förstörts i stormen. Många menar att utegångsförbudet är rena hånet, när man inte har något hem kvar.

Flygfoton över fattigare områden tagna över Tacloban påminner hur det såg ut i Hiroshima efter atombomben. Inte en enda byggnad står kvar.

Det är inte endast resultatet en naturkatastrof som omvärlden ser, utan det är även en rullande social katastrof som är under uppsegling.

De revolutionära krafterna i landet, ledda av Filippinernas kommunistiska parti, manade innan tyfonen folket att vidta så mycket försiktighetsåtgärder som möjligt och förklarade att de revolutionära bostadskommittéerna, partiavdelningarna, väpnade enheter i Nya folkarmén (NPA) samt revolutionära massorganisationer måste bidra så mycket de kan.

I ett uttalande från Filippinska kommunistpartiet innan tyfonen uppmanades människor som bor i geologiskt osäkra områden, där tyfonen och stora vattenmassor kan leda till jordskred, att evakuera.

I ett uttalande från 11 november säger det revolutionära ungdomsförbundet Kabataang Makabayan, KM, att upp till 20000 människor kan ha dödats. Eftersom Filippinerna är ett nyliberalt och relativt fattigt land saknas starka statliga strukturer.

Ungdomsförbundet har snabbt upprättat ”Tjäna folket-brigader” för att på ett organiserat sätt hjälpa till och rädda människor när staten inte räcker till. De kritiserar regeringen för en nästan obefintlig samhälls-planering inför katastrofer.

Filippinska kommunistpartiet har beordrat sin väpnade gren, Nya folkarmén, som opererar i de drabbade områdena, att avbryta sina ordinarie operationer för att istället delta i det allmänna räddningsarbetet. Liknande uppmaningar har gått ut till alla massorganisationer partiet har inflytande över.

I enlighet med detta deklarerar Nya folkarméns ledning att de berörda gerillaförbanden utlyser en vapenvila samtidigt som man vidmakthåller sin militära beredskap, ifall den reaktionära regeringssidan skulle utnyttja situationen för militära syften.

NPA förklarar att man välkomnar och kommer att underlätta för hjälporganisationer som vill in i områden som kontrolleras av folkarmén eller i områden som är omstridda.

Samtidigt varnar man för att USA cyniskt vill utnyttja situationen för att sända krigsfartyg till de drabbade områdena, under förevändning att stötta räddningsarbetet.
USA försöker använda katastrofen för att permanenta en militär närvaro i Filippinerna, vilket utgör ett hot mot de folkliga krafterna i landet. Detta utgör också en del i den strategiska inringningen av Kina samt en inblandning i den komplicerade konflikten i Sydkinesiska sjön.