”Terrorismen i Turkiet är regimens eget verk”

Publicerad 8 juli 2016
Flygplatsen i Istanbul blev Turkiets senaste skådeplats för terrorismen när den attackerades av självmordsbombare 28 juni.
Flygplatsen i Istanbul blev Turkiets senaste skådeplats för terrorismen när den attackerades av självmordsbombare 28 juni.

Förra veckan skedde ett nytt terrordåd i Turkiet när självmordsbombare attackerade Istanbuls flygplats och dödade 45 personer. Turkietkännaren Halil Karaveli säger att det är den turkiska regeringens politik som ligger till grund för terrorismen.

Bilder

”Den turkiska regimen har inte bara sett mellan fingrarna utan aktivt hjälpt de jihadistiska grupperna.”

I den senaste av en rad terrorattacker i Turkiet dödades 45 personer och ett hundratal skadades då självmordsbombare attackerade Istanbuls flygplats.

Dådet är det senaste av flera som skakat Turkiet det gångna året. I Ankara dödades mer än hundra personer när en bomb detonerade vid en stor fredsmanifestation och så sent som för en månad sedan sprängdes en bilbomb i centrala Istanbul som dödade elva personer. Däremellan har sammanlagt ett hundratal fått sätta livet till i terrorattacker i Istanbul, Ankara och Bursa.

Turkietkännaren Halil Karaveli, från Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik, menar att Erdogans regering har ett direkt ansvar för terrorismen.

– Det är två saker. Dels att den turkiska regimen har stött de jihadistiska krafterna i Syrien och dels att Turkiet försöker lösa den kurdiska frågan med våld, vilket genererar motvåld.

Halil Karaveli säger att Turkiet skapat ett Frankensteins monster genom sitt stöd till jihadistiska grupper som al-Nusrafronten.

– Den turkiska regimen har inte bara sett mellan fingrarna utan aktivt hjälpt de jihadistiska grupperna. Den turkiska underrättelsetjänsten har transporterat vapen till jihadisterna och de har fritt fått passera Turkiet till Syrien och fått komma tillbaka för att återhämta sig och få sjukvård.

– Ytterst började allt detta när västmakterna bestämde sig för att störta Assad och använda Turkiet som transitområde.

2012 skrev bland annat New York Times om hur USA skeppade vapen till ”moderata rebeller” i Syrien genom turkiska hamnar. Den hemliga operationen leddes av CIA.

– När amerikanarna såg att rebellerna inte var så moderata upphörde operationen. Men Turkiet, Saudiarabien och Qatar fortsatte att skicka vapen.

Halil Karaveli menar att Erdogan haft dubbla motiv för inblandingen i Syrien, dels att störta Assad för att istället få en islamistisk regim i Syrien och dels att angripa kurderna genom islamistiska grupper.

– Men på sistone har Turkiet ändrat sin utrikespolitik och börjat stänga gränsen. Efter att i flera år ha beväpnat jihadistgrupper i Syrien har Turkiet nu fått det sämsta av två världar.

Halil Karaveli talar om en pakistanisering.

– Pakistan stödde talibanerna för att
motverka Indien, men när talibanerna radikaliserades fick Pakistan problem med dem på hemmaplan. Extremismen slår tillbaka. Nu har Turkiet hamnat i skottgluggen för IS och annan jihadistisk terrorism.

IS har inte tagit på sig dådet i Istanbul, precis som gruppen inte heller tagit på sig de tidigare attacker som organisationen misstänks för i Turkiet. Halil Karaveli vill inte spekulera i varför men säger att en teori är att IS vill hålla dörren öppen mot Turkiet.

– Det står i alla fall helt klart att dådet var en jihadistoperation och inte utfört av några kurdiska terrorister.

Halil Karaveli framhåller samtidigt att Erdogans krig mot kurderna i sydöstra Turkiet också skapar grogrund för terrorattacker.

– Krigföringen mot kurderna genererar motterror, vilket är regimens eget verk.

Halil Karaveli är mycket kritisk till EU:s samarbete med Turkiet för att stoppa flyktingströmmarna till Europa.

– Det är under all kritik hur otroligt undfallande EU är mot Turkiet i flyktingfrågan.

• Vad säger du om den svenska regeringens hållning gentemot Turkiet?
– Den svenska regeringen är en del av EU och säger ingenting om inblandningen i de kurdiska områdena och Turkiets brott mot de mänskliga rättigheterna. Man kunde önskat sig en mycket mer kritisk hållning från Sveriges sida.