Grekiska stålarbetare tackar för solidariteten
I 272 dagar höll de strejkande arbetarna vid stålverket Hellenic Halyvourgias utanför Aten ut. Trots att deras krav, att de uppsagda arbetarna återanställs och att kravet på lönesänkningar dras tillbaka, inte uppfyllts så var strejken en framgång. Det menar Stavros Flovos, en av de strejkande stålverksarbetarna, som Proletären träffar under Greklands kommunistiska ungdomsförbunds (KNE) festival Odigitis.
Vi får en kort pratstund om strejkens betydelse och inte minst solidaritetens betydelse.
Proletärens läsare har tillsammans med insamlingar på arbetsplatser, gator och torg bidragit med över 200.000 kr till de strejkande stålarbetarna. Pengar som inte bara varit moraliskt stärkande utan också varit en förutsättning för mat på bordet för många av arbetarna och deras familjer.
Stavros Flovos är lågmäld men ändå bestämd när han berättar om strejken och stämningen på stålverket.
• Ni strejkade i nio månader, är ni nöjda med vad ni uppnådde?
– En del menar att vi inte vann något i slutändan. Men jag tror faktiskt att vi gjorde det. Solidariteten mellan oss arbetare stärktes vilket var den största segern.
– Vi lärde oss också vilka som var våra allierade och vilka som var våra fiender. Tack vare det står vi nu redo att fortsätta kampen.
• Över hela Europa, bland annat i Sverige, genomfördes solidaritetsaktioner och insamlingar. Kommunistiska Partiet och Proletären samlade in 200.000 kr på arbetsplatser och genom sina läsare. Vad betydde detta för er?
– Solidariteten från resten av Grekland och från hela världen, från såväl arbetare som andra, gjorde framförallt att vi kunde hålla modet uppe och fortsatte kämpa!
– Men verklig solidaritet är när alla andra arbetare gör exakt det som vi gjorde! Det är först då, när inte bara grekiska arbetare kämpar, utan när alla Europas arbetare kämpar som vi kommer att märka skillnaden!
• Hur fortsätter kampen nu?
– Även om vi nyligen slutförde den stora kamp som strejken innebar så måste vi fortsätta kämpa. Regeringen fortsätter sina försämringsåtgärder varje dag och 120 arbetare på stålverket förlorade jobbet. Två månader efter strejken har alla ännu inte fått återgå till arbetet. Arbetsgivarna sprider lögner och falska påståenden om strejken och enskilda händelser.
– Vi planerar att protestera mot detta gemensamt. Sedan är nästa steg generalstrejken den 26:e september. Det gäller inte bara rättigheterna för oss stålarbetare utan för hela arbetarklassen. Vi hoppas därför på en ”het” vinter.
På ungkommunisternas festival deltog flera stålverksarbetare, och fackföreningsfronten PAME arrangerade en diskussionspanel mellan stålverksarbetare och representanter för de strejkande gruvarbetarna i Spanien. Solidariteten och den proletära internationalismen är övertydlig när erfarenheter, lärdomar och kampvilja utbyts över språk- och nationsbarriärer.
Arbetarna på stålverket Halyvourgias skickar definitivt ut ett budskap till Europas arbetare om att kamp alltid lönar sig.